Infanteriet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För det allmänna begreppet, se Infanteri.
Infanteriet
(I)
Arméns infanteri- och kavallericentrum vapen.svg
Vapensköld för Arméns infanteri- och kavallericentrum tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnInfanteriet
Datum1634–
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteri
Del avHögkvarteret [a]
FörläggningsortKungsängen, Stockholm
FärgerGult     
Befälhavare
InfanteriinspektörAlf Sandqvist [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 i guldAM.090956 (guld).jpg
Truppslagstecken m/1960 i silverAM.090956 (silver).jpg

Infanteriet (I) är ett truppslag inom den svenska armén som verkade i olika former sedan 1634. Sedan 2005 är Livgardet det enda återstående förbandet inom truppslaget.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Infanteriet var fram till 2000 det största och äldsta truppslaget inom armén. Enligt 1634 års regeringsform skulle det indelta infanteriet bestå av 20 regementen till fot, varav sju av dessa regementen skulle finnas i Finland. Utöver de indelta regementen tillkom även värvade regementen till fot. Antalet regementen kom att variera under 1700- och 1800-talet och en bit in på 1900-talet, som max fanns det ett 30-tal förband som tillhörde truppslaget. Vid två tillfällen under 1700-talet kom truppslaget att drabbas av två större reduceringar. Dels genom Kapitulationen vid Perevolotjna, men även vid Stenbocks kapitulation vid Tönnigen, då stora delar av den svenska armén gick i fångenskap och regementena fick sättas upp på nytt i Sverige.

År 1816 fick samtliga regementen ett ordningsnummer, där till exempel Kronobergs regemente tilldelades № 11. Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Kronobergs regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 11. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente. Där huvudregementet till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111. Vidare tillkom en truppslagsinspektör för infanteriet.

Vid 1925 års försvarsbeslut reducerades antalet regementen med fem samt att de kvarvarande regementena reducerades till att omfatta max två bataljoner. För arméns del beslöts det att vissa infanteriregementen skulle delas upp i en infanteri- respektive en stridsvagnsbataljon. Genom Försvarsbeslutet 1936 beslutades att bataljonerna vid Skaraborgs regemente och Södermanlands regemente (I 10) skulle fördelas till en infanteri- respektive en stridsvagnsbataljon. År 1942 överfördes dessa två regementen till det nybildade truppslaget pansartrupperna. Vid samma tidpunkt kom samtliga infanteriförband att sätta upp ett dubbleringsregemente. Detta gällde dock inte Värmlands regemente, Gotlands infanteriregemente och Norrbottens regemente. År 1943 kom fick infanteriet och kavalleriet gemensam truppslagsinspektör.

Genom försvarsbeslutet 1948 kom arméns och infanteriets fältregementen att omorganiseras till infanteribrigader. Totalt kom 35 infanteribrigader att sättas upp åren 1949–1951, vilka i viss mån övertog fältregementets namn och numrering. Till exempel fältregementet Livregementets grenadjärer (I 3) blev Livbrigaden (IB 3) och Nerikes regemente (I 33) blev Närkebrigaden (IB 33). Åren 1963–1988 motoriserades tio brigader med banddrivna fordon i högre uträckning mot de övriga brigaderna och antog en brigadorganisation benämnd Norrlandsbrigad. Norrlandsbrigaden var organiserad för klara klimatet och geografin i Norrland på ett bättre sätt än den vanliga infanteribrigaden. De brigader som omorganiserades till Norrlandsbrigad fick ny beteckning, till exempel Norrbottensbrigaden (IB 19) kom att benämnas Norrbottensbrigaden (NB 19).

Infanteriets organisation fortlevde i stort sett intakt fram till försvarsutredning 1988 då det beslutades att samtliga brigader av organisationstypen IB 66 skulle upplösas och utgå. Genom samma försvarsutredningen beslutades även att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar vid Arméstaben skulle bilda truppslagscentrum tillsammans med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor. Vid infanteriet och kavalleriet, som hade gemensam truppslagsinspektör, bildades Arméns infanteri- och kavallericentrum.

Reduceringen av truppslaget fortsatte genom försvarsbeslutet 1992, vilket även angav att brigaderna skulle avskiljas från regementena och bilda egna kaderorganiserade förband. År 1995 sammanslogs Arméns infanteri- och kavallericentrum med Arméns pansarcentrum och bildade Arméns brigadcentrum, cilket även resulterade i att infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna fick en gemensam truppslagsinspektör.

Efter försvarsbeslutet 1996 omfattade truppslaget nio regementen och sju brigader. Vidare kom arméns samtliga truppslagscentrum att avvecklas och dess uppgifter övertogs av nybildade Armécentrum. Därmed fick samtliga truppslag inom armén en gemensam inspektör benämnd generalinspektör för armén. Genom försvarsbeslutet 2000 reducerades infanteriet så det endast återstod två regementen, vilka i praktiken bestod av flera truppslag. Så praktiken var det endast två infanteribataljoner, Gardesbataljonen och Jämtlands infanteribataljon. Efter försvarsbeslutet 2004 återstod endast Livgardet med Gardesbataljonen inom truppslaget.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Från och med försvarsbeslutet 2004 omfattas truppslaget endast av en bataljon vid Livgardet. Även om Hemvärnet sedan 2013 består av 40 bataljoner, vilka motsvarar lätta skyttebataljoner, så tillhör de formellt inte infanteriet.

Tidigare ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

1634[redigera | redigera wikitext]

Genom 1634 års regeringsform upptog 20 infanteriregementen. Där 13 regementen skulle sättas upp i Sverige och i Finland (den östra rikshalvan) skulle sju regementen sättas upp i ståndsordning.[1]

  1. Upplands regemente
  2. Skaraborgs regemente
  3. Åbo läns infanteriregemente
  4. Södermanlands regemente
  5. Kronobergs- Jönköpings regemente [c]
  6. Björneborgs regemente
  7. Dalregementet
  8. Östgöta regemente
  9. Tavastehus regemente
  10. Hälsinge regemente
  11. Älvsborgs regemente
  12. Västgöta-Dals regemente
  13. Viborgs regemente
  14. Savolax regemente
  15. Västmanlands regemente
  16. Västerbottens regemente
  17. Kalmar regemente
  18. Nylands regemente
  19. Närke-Värmlands regemente
  20. Österbottens regemente

1700[redigera | redigera wikitext]

Inför det stora nordiska kriget mönstrade den svenska armén 22 indelta regementen till fot. Dessa regementen var så kallade landskapsregementen, vilka uppsattes med hjälpa av rotering genom indelningsverket. Vid Kapitulationen vid Perevolotjna samt Stenbocks kapitulation vid Tönnigen föll flertalet av regementen i rysk och dansk fångenskap. En del regementen, som till exempel Jönköpings regemente hade decimerats inför slaget vid Poltava att efter slaget så återstod knappt något alls av regementet. Under det stora nordiska kriget fick flera av regementena sättas upp på nytt mer än en gång. Till exempel som Södermanlands regemente som fick sättas upp på nytt både 1710 och 1714.[2]

  1. Upplands regemente  
  2. Skaraborgs regemente Kapitulering
  3. Åbo läns infanteriregemente
  4. Södermanlands regemente Kapitulering
  5. Kronobergs regemente Kapitulering
  6. Jönköpings regemente  
  7. Björneborgs regemente Kapitulering
  8. Dalregementet Kapitulering
  9. Östgöta regemente Kapitulering
  10. Tavastehus regemente Kapitulering
  11. Hälsinge regemente Kapitulering
  12. Älvsborgs regemente Kapitulering
  13. Västgöta-Dals regemente Kapitulering
  14. Viborgs regemente Kapitulering
  15. Savolax regemente Kapitulering
  16. Västmanlands regemente Kapitulering
  17. Västerbottens regemente Kapitulering
  18. Kalmar regemente Kapitulering
  19. Nylands regemente Kapitulering
  20. Närke-Värmlands regemente Kapitulering
  21. Österbottens regemente Kapitulering
  22. Jämtlands oberidna dragonregemente

1810[redigera | redigera wikitext]

Efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 kom de indelta regementen till fot att omfatta 15 regementen, sju regementen i Finland upplöstes.[3]

Regementen

  1. Upplands regemente
  2. Skaraborgs regemente
  3. Vakant
  4. Södermanlands regemente
  5. Kronobergs regemente
  6. Jönköpings regemente
  7. Vakant
  8. Dalregementet
  9. Vakant
  10. Vakant
  11. Hälsinge regemente
  12. Älvsborgs regemente
  13. Västgöta-Dals regemente
  14. Vakant
  15. Vakant
  16. Västmanlands regemente
  17. Västerbottens regemente
  18. Kalmar regemente
  19. Vakant
  20. Närke-Värmlands regemente
  21. Vakant
  22. Jämtlands infanteriregemente

Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper
Från 1790 bildades gardesregementen, vilka dock i huvudsak var så kallade värvade regementen till fot. Från 1902 kom även dessa att sättas upp genom värnpliktig.

  1. Svea livgarde
  2. Andra gardesregementet
  3. Livregementets grenadjärkår
  4. Livgrenadjärregementet [d]

1902[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsreformen 1901 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 28 regementen. Vidare avvecklades Indelningsverket helt och ersattes med värnplikt.[4]

  1. Svea livgarde
  2. Göta livgarde
  3. Livregementet till fot
  4. Första livgrenadjärregementet
  5. Andra livgrenadjärregementet
  6. Västgöta regemente
  7. Karlskrona grenadjärregemente
  8. Upplands regemente
  9. Skaraborgs regemente
  10. Södermanlands regemente
  11. Kronobergs regemente
  12. Jönköpings regemente
  13. Dalregementet
  14. Hälsinge regemente
  15. Älvsborgs regemente
  16. Hallands regemente
  17. Bohusläns regemente
  18. Västmanlands regemente
  19. Norrbottens regemente
  20. Västerbottens regemente
  21. Kalmar regemente
  22. Värmlands regemente
  23. Jämtlands fältjägarregemente
  24. Norra skånska infanteriregementet
  25. Södra skånska infanteriregementet
  26. Vaxholms grenadjärregemente
  27. Gotlands infanteriregemente
  28. Västernorrlands regemente

1928[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1925 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 22 regementen. Samtidigt fick fem regementen ny beteckning, då de övertog beteckning i en lägre serie från ett regemente som utgått.[5]

  1. Svea livgarde
  2. Göta livgarde
  3. Livregementets grenadjärer
  4. Livgrenadjärregementet
  5. Jämtlands fältjägarregemente
  6. Norra skånska infanteriregementet
  7. Södra skånska infanteriregementet
  8. Upplands regemente
  9. Skaraborgs regemente
  10. Södermanlands regemente
  11. Kronobergs regemente
  12. Jönköpings-Kalmar regemente
  13. Dalregementet
  14. Hälsinge regemente
  15. Älvsborgs regemente
  16. Hallands regemente
  17. Bohusläns regemente
  18. Gotlands infanterikår
  19. Norrbottens regemente
  20. Västerbottens regemente
  21. Västernorrlands regemente
  22. Värmlands regemente

1942[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1942 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 21 regementen. Två regementen Skaraborgs- och Södermanlands regemente överfördes till det nya truppslaget pansartrupperna. Som en del i den svenska beredskapen under andra världskriget kom kvarvarande infanteriregementen i regel att uppsätta ett dubbleringsregemente. Dubbleringsregementet erhöll det ordinarie regementets nummer plus 30, till exempel fick Svea livgardes dubbleringsregemente nummer 31.

Regementen

  1. Svea livgarde
  2. Värmlands regemente
  3. Livregementets grenadjärer
  4. Livgrenadjärregementet
  5. Jämtlands fältjägarregemente
  6. Norra skånska infanteriregementet
  7. Södra skånska infanteriregementet
  8. Upplands regemente
  9. Vakant
  10. Vakant
  11. Kronobergs regemente
  12. Jönköpings-Kalmar regemente
  13. Dalregementet
  14. Hälsinge regemente
  15. Älvsborgs regemente
  16. Hallands regemente
  17. Bohusläns regemente
  18. Gotlands infanterikår
  19. Norrbottens regemente
  20. Västerbottens regemente
  21. Västernorrlands regemente

Dubbleringsregemente

  • 31. Stockholms infanteriregemente
  • 32. Vakant
  • 33. Nerikes regemente
  • 34. Östgöta infanteriregemente
  • 35. Härjedalens regemente
  • 36. Vakant
  • 37. Malmöhus regemente
  • 38. Roslagens regemente
  • 39. Vakant
  • 40. Vakant
  • 41. Södra Smålands regemente
  • 42. Norra Smålands regemente
  • 43. Kopparbergs regemente
  • 44. Gästriklands regemente
  • 45. Västgöta regemente
  • 46. Varbergs regemente
  • 47. Göteborgs regemente
  • 48. Vakant
  • 49. Vakant
  • 50. Lapplands regemente
  • 51. Ångermanlands regemente

1949[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1948 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 21 regementen.

Regementen

  1. Svea livgarde
  2. Värmlands regemente
  3. Livregementets grenadjärer
  4. Livgrenadjärregementet
  5. Jämtlands fältjägarregemente
  6. Norra skånska infanteriregementet
  7. Södra skånska infanteriregementet
  8. Upplands regemente
  9. Vakant
  10. Vakant
  11. Kronobergs regemente
  12. Jönköpings-Kalmar regemente
  13. Dalregementet
  14. Hälsinge regemente
  15. Älvsborgs regemente
  16. Hallands regemente
  17. Bohusläns regemente
  18. Gotlands infanterikår
  19. Norrbottens regemente
  20. Västerbottens regemente
  21. Västernorrlands regemente

Brigader

  1. Gula brigaden
  2. Värmlandsbrigaden
  3. Livbrigaden
  4. Grenadjärbrigaden
  5. Vakant
  6. Vakant
  7. Vakant
  8. Vakant
  9. Vakant
  10. Södermanlandsbrigaden [e]
  11. Kronobergsbrigaden
  12. Jönköpingsbrigaden
  13. Dalabrigaden
  14. Gästrikebrigaden
  15. Västgötabrigaden
  16. Hallandsbrigaden
  17. Bohusbrigaden
  18. Gotlandsbrigaden
  19. Norrbottensbrigaden [f]
  20. Västerbottensbrigaden
  21. Ådalsbrigaden
  22. Vakant
  23. Vakant
  24. Vakant
  25. Fältjägarbrigaden
  26. Kristianstadsbrigaden [g]
  27. Vakant
  28. Upplandsbrigaden
  29. Vakant
  30. Vakant
  31. Vakant
  32. Vakant
  33. Närkebrigaden
  34. Östgötabrigaden
  35. Härjedalsbrigaden
  36. Vakant
  37. Skånebrigaden
  38. Västmanlandsbrigaden
  39. Upplandsbrigaden
  40. Vakant
  41. Blekingebrigaden
  42. Kalmarbrigaden
  43. Kopparbergsbrigaden
  44. Hälsingebrigaden
  45. Älvsborgsbrigaden [h]
  46. Västkustbrigaden
  47. Göteborgsbrigaden
  48. Vakant
  49. Vakant
  50. Lapplandsbrigaden
  51. Ångermanlandsbrigaden

1994[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1992 fastslogs att infanteriet skulle bestå av 14 regementen. Vidare fastslogs att avskilja brigaderna från regementena, för att bilda tio kaderorganiserade krigsförband. Norrbottens regemente överfördes till pansartrupperna, men behöll sin beteckning. Försvarsbeslutet var det första försvarsbeslutet som påverkade infanteriet i en större omfattning av truppslaget.

Regementen

  1. Svea livgarde
  2. Värmlands regemente
  3. Livregementets grenadjärer
  4. Livgrenadjärregementet
  5. Jämtlands fältjägarregemente
  6. Vakant
  7. Vakant
  8. Vakant
  9. Vakant
  10. Vakant
  11. Kronobergs regemente
  12. Smålands regemente
  13. Dalregementet
  14. Hälsinge regemente
  15. Älvsborgs regemente
  16. Hallands regemente
  17. Vakant
  18. Vakant
  19. Vakant
  20. Västerbottens regemente
  21. Västernorrlands regemente
  22. Lapplands jägarregemente

Brigader

  1. Livgardesbrigaden
  2. Värmlandsbrigaden
  3. Vakant
  4. Livgrenadjärbrigaden
  5. Fältjägarbrigaden
  6. Vakant
  7. Vakant
  8. Vakant
  9. Vakant
  10. Vakant
  11. Vakant
  12. Smålandsbrigaden
  13. Dalabrigaden
  14. Vakant
  15. Älvsborgsbrigaden
  16. Hallandsbrigaden
  17. Vakant
  18. Vakant
  19. Vakant
  20. Lapplandsbrigaden
  21. Ångermanlandsbrigaden

1998[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1996 fastslogs att infanteriet skulle bestå av nio regementen och sju brigader, varav tre var så kallad Norrlandsbrigad.

Regementen

  1. Svea livgarde
  2. Värmlands regemente
  3. Livregementets grenadjärer
  4. Vakant
  5. Vakant
  6. Vakant
  7. Vakant
  8. Vakant
  9. Vakant
  10. Vakant
  11. Vakant
  12. Smålands regemente
  13. Dalregementet
  14. Vakant
  15. Vakant
  16. Hallands regemente
  17. Vakant
  18. Vakant
  19. Vakant
  20. Västerbottens regemente
  21. Västernorrlands regemente
  22. Lapplands jägarregemente

Brigader

  1. Livgardesbrigaden
  2. Värmlandsbrigaden
  3. Vakant
  4. Vakant
  5. Fältjägarbrigaden
  6. Vakant
  7. Vakant
  8. Vakant
  9. Vakant
  10. Vakant
  11. Vakant
  12. Smålandsbrigaden
  13. Dalabrigaden
  14. Vakant
  15. Vakant
  16. Hallandsbrigaden
  17. Vakant
  18. Vakant
  19. Vakant
  20. Vakant
  21. Ångermanlandsbrigaden

2000[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 2000 fastslogs att infanteriet skulle bestå av två regementen, brigaderna utgick samtidigt som kaderorganiserade krigsförband.

Inspektörer för infanteriet[redigera | redigera wikitext]

Åren 1914–1943 infanteriet en egen truppslagsinspektör, åren 1943–1995 hade infanteriet gemensam inspektör med kavalleriet. Vilken åren 1991–1995 även var förbandschef för Arméns infanteri- och kavallericentrum. Åren 1995–1998 hade infanteriet och kavalleriet gemensam inspektör med pansartrupperna, vilken även var förbandschef för Brigadcentrum. Från 1998 utgick befattningen truppslagsinspektör, för istället samla alla truppslag inom armén under en gemensam arméinspektör.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1942–1991 var truppslaget underställt infanteriinspektören vid arméstabens pansaravdelning, åren 1991–1995 chefen för [Arméns infanteri- och kavallericentrum]], åren 1995–1997 chefen för åren Arméns brigadcentrum, 1997–2000 chefen för Armécentrum, åren 2000–2005 Operativa insatsledningen.
  2. ^ Alf Sandqvist var den sista inspektören för truppslaget.
  3. ^ Regementena skulle bilda Smålands regemente, men det regementet bildades aldrig och istället behölls Kronobergs regemente och Jönköpings regemente separata.
  4. ^ Bildades 1791 genom sammanslagning av Östgöta infanteriregemente och Östgöta kavalleriregemente.
  5. ^ Var organiserad som infanteri åren 1957–1963.
  6. ^ Omorganiserades till pansar år 1994.
  7. ^ Omorganiserades till pansar år 1963.
  8. ^ Var organiserad som pansar åren 1949–1969.
  9. ^ Åren 1995–1997 även inspektör för infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nelsson (1993), s. 32
  2. ^ Kjellander (2003), s. 346
  3. ^ Kjellander (2003), s. 350
  4. ^ Kjellander (2003), s. 351
  5. ^ Kjellander (2003), s. 352
  6. ^ Nelsson (1993), s. 261-262

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Herlitz, Carl (1967). Svenska arméns regementen: regementstraditioner. Militärlitteraturföreningen, nr 244 (första upplagan). Stockholm: Militärhistoriska förlaget. Libris 1202739 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Nelsson, Bertil (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Herlitz, Carl (1967). Svenska arméns regementen: regementstraditioner. Militärlitteraturföreningen, nr 244 (första upplagan). Stockholm: Militärhistoriska förlaget. Libris 1202739 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Nelsson, Bertil (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0