Hoppa till innehållet

Christer Strömholm

Från Wikipedia
Christer Strömholm
Född22 juli 1918
Vaxholm, Stockholms län
Död11 januari 2002 (83 år)
Stockholm
Andra namnChrister Christian (pseudonym)
Konstnärskap
FältFotografi
PriserHasselbladpriset
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Christer Strömholm, född 22 juli 1918 i Vaxholm, död 11 januari 2002 i Stockholm, var en svensk fotograf och pedagog. Han mottog Hasselbladpriset 1997.[1] Han är främst känd för sina intima svartvita porträtt och sina gatufotografier. Särskilt berömda blev hans skildringar av transsexuella kvinnor i 1950-talets Paris.[2]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Christer Strömholms far Fredrik Strömholm var yrkesofficer och familjen flyttade ofta mellan olika orter i Sverige som Eksjö, Lidingö, Boden och Stockholm. Modern, Lizzie Strömholm, kom ursprungligen från Göteborg.[3] Föräldrarna skilde sig 1924 och gifte om sig kort därefter. Fadern begick självmord 1934.[4] Christer Strömholm är halvbror med Sten Strömholm och Stig Strömholm.

Strömholm började sin konstnärliga bana 1937, då han reste till Dresden för att studera konst under professor Waldemar Winkler. Han hamnade dock i konflikt med läraren om Paul Klee och andra Bauhauskonstnärer, varför vistelsen i Tyskland blev kortvarig.[4] Under resor runt om i Europa studerade Strömholm konsthistoria och konstnärliga tekniker under olika läromästare, däribland Dick Beer, Otte Sköld och Isaac Grünewald.

Från 1933 var Strömholm medlem i nazistiska Nordisk Ungdom[5] och drev den egna nazistcellen “Sine Prohibitionimus ad Finem”, med ett fyrtiotal medlemmar, däribland Tom Nerman.[6] År 1936 klättrade Strömholm upp på Folkets Hus i Stockholm och hissade hakkorsfanan. Två år senare reste han till inbördeskrigets Spanien där han fotograferade på den republikanska sidan.[6] År 1939 dömdes han till villkorligt straffarbete för att han tillsammans med medlemmar ur sin nazistcell gjort inbrott i Clartés lokaler och stulit medlemslistor.[7] [8]

När Finland invaderades av Sovjetunionen anmälde han sig som 21-åring till Svenska frivilligkåren. Han hamnade i samma kompani som Conny Andersson[särskiljning behövs] som blev en nära vän. Strömholms politiska uppfattning förändrades och efter finska vinterkriget reste han tillsammans med Conny Andersson till Norge för att bistå den norska motståndsrörelsen gentemot tyskarna.[9] För insatserna i Norge dekorerades han med Krigskorset på Norska ambassaden 1945.[10]

I slutet av 1940-talet kom Strömholm via grafiken in på fotografi. Det var under studietiden vid Académie des Beaux-Arts, påbörjade 1946, som han kom att bekanta sig med storformatskamerans möjligheter.[4] Bilderna från denna tid består av hårda svartvita kompositioner av murytor, skuggor och avskalade miljöer. När han periodvis levde i Paris under 1950- och 60-talen utvecklade han en stil som påminner om gatufotografi och det är under den här perioden han gör sina berömda porträtt av transsexuella kvinnor vid Place Blanche. Strömholm genomförde också flera fotografiska resor under första hälften av 1960-talet till bland annat Spanien, Japan, Indien och USA.[3] Mellan 1951 och 1953 var han medlem av den tyska konstnärsgruppen Fotoform, som leddes av Otto Steinert.[4] År 1958 köpte han en ruin i den franska orten Fox-Amphoux och byggde ett mörkrum där.[11]

Strömholm började tidigt ge fotokurser på Kursverksamheten i Stockholm vilket 1962 skulle komma att utvecklas till den omtalade Fotoskolan, även kallad Christer Strömholms fotoskola, där han var rektor mellan åren 1962 och 1972. Under dessa år examinerades cirka 1 200 elever.[3]

År 1965 publicerade han sin första bok, Till minnet av mig själv.[11] Året därefter hade han huvudrollen i den mycket uppmärksammade TV-filmen "Myglaren" med regi av Rune Hassner och manus av Jan Myrdal.[11] År 1980 fick han Statlig inkomstgaranti för konstnärer.[12] År 1986 visades den retrospektiva utställningen 9 sekunder av mitt liv, fotografier 1939-86 på Moderna Museet i Stockholm. Utställningen sågs av omkring 40 000 besökare och gjorde Strömholm känd för en större allmänhet.[3] År 1992 gavs fotoboken Konsten att vara där[13] ut i samarbete med författaren och vännen Anders Jonason som skrev bokens texter. År 1993 tilldelades han professors namn[11] och 1997 tilldelades han Hasselbladpriset.

Strömholm finns representerad vid Moderna Museet[14] och Museum of Modern Art[15]

Han bodde delvis i Höganäs[16] och fick 2017 en gata uppkallad efter sig på orten.[17]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Christer Strömholm”. hasselbladfoundation.org. Arkiverad från originalet den 2 december 2008. https://web.archive.org/web/20081202105833/http://www.hasselbladfoundation.org/christer-stromholm/sv/. Läst 25 november 2009. 
  2. ^ http://www.ne.se/lang/christer-str%C3%B6mholm
  3. ^ [a b c d] http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2009/Ater-till-verkligheten/Fotografer/Christer-Stromholm/
  4. ^ [a b c d] Strömholm 1998, sid. 154.
  5. ^ Göteborgs-Posten 1997-10-19
  6. ^ [a b] Grupp Conny / Conny Andersson / Svensk-Norska Frivilligförbundet (1936–1945)
  7. ^ Arbetartidningen 1939-02-24
  8. ^ Tobias Hübinette (25 januari 2018) Världens mest kända och spridda bild och konstverk som föreställer en nazist är en svensk bild och ett svenskt konstverk som föreställer en svensk nazist, läst 2021-03-27
  9. ^ Sjöstedt, Charlotta (1999). I skuggan av ett hjälteland : svenska frivilliga för det ockuperade Norge.. Stockholm: Hjalmarson & Högberg. Libris 8382434 
  10. ^ Strömholm, Christer (1967). Poste restante.. Stockholm: Norstedt. Libris 730926 
  11. ^ [a b c d] Strömholm 1998, sid. 155.
  12. ^ Maths Nilsson (2 januari 2001). ”Konstnärer med lön livet ut - Många använder inte pengarna - men unga kolleger får ingen hjälp”. Aftonbladet: s. 17. 
  13. ^ Strömholm, Christer (1991). Konsten att vara där. Norstedts. ISBN 9118934226. OCLC 29685300. https://www.worldcat.org/oclc/29685300 
  14. ^ Moderna museet
  15. ^ Museum of Modern Art
  16. ^ ”Sakralt, men utan gudar. Christer Strömholm har fått årets Hasselbladspris”. DN.SE. 28 september 1997. https://www.dn.se/arkiv/kultur/sakralt-men-utan-gudar-christer-stromholm-har-fatt-arets-hasselbladspris/. Läst 17 oktober 2020. 
  17. ^ ”DNR Dia.2017.11 Protokoll Byggnadsnämnden”. Höganäs kommun. 16 februari 2017. https://www.hoganas.se/globalassets/documents/invanare/kommun-och-politik/moten-handlingar-och-protokoll/bygg--och-miljonamnden/protokoll-fran-namnder-som-upphorde-2018/byggnadsnamnden/protokoll/2017/170216---protokoll.pdf. Läst 17 oktober 2020. [död länk]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Strömholm, Christer (1998), CMR: the Hasselblad Award 1997 : imprints by Christer Strömholm, Gothenburg: Hasselblad center, ISBN 91-630-6483-9 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


v • r
Mottagare av Hasselbladpriset
1980-talet
Lennart Nilsson (1980) · Ansel Adams (1981) · Henri Cartier-Bresson (1982) · Manuel Álvarez Bravo (1984) · Irving Penn (1985) · Ernst Haas (1986) · Hiroshi Hamaya (1987) · Édouard Boubat (1988) · Sebastião Salgado (1989)
1990-talet
William Klein (1990) · Richard Avedon (1991) · Josef Koudelka (1992) · Sune Jonsson (1993) · Susan Meiselas (1994) · Robert Häusser (1995) · Robert Frank (1996) · Christer Strömholm (1997) · William Eggleston (1998) · Cindy Sherman (1999)
2000-talet
Boris Mikhailov (2000) · Hiroshi Sugimoto (2001) · Jeff Wall (2002) · Malick Sidibé (2003) · Bernd och Hilla Becher (2004) · Lee Friedlander (2005) · David Goldblatt (2006) · Nan Goldin (2007) · Graciela Iturbide (2008) · Robert Adams (2009)
2010-talet
Sophie Calle (2010) · Walid Raad (2011) · Paul Graham (2012) · Joan Fontcuberta (2013) · Miyako Ishiuchi (2014) · Wolfgang Tillmans (2015) · Stan Douglas (2016) · Rineke Dijkstra (2017) · Oscar Muñoz (2018) · Daidō Moriyama (2019)
2020-talet
Alfredo Jaar (2020) · Dayanita Singh (2022) · Carrie Mae Weems (2023)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Christer_Strömholm&oldid=55687758”