Otte Sköld

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Otte Sköld
Otte Sköld.JPG
Karikatyrteckning av Otte Sköld, teckningen är utförd av konstnären John Jon-And
FöddJoseph Adolf Johannes Sköld
14 juli 1894
Wuchang, Kina
Död7 november 1958 (64 år)
Hägerstens församling, Stockholm
BegravdEkerö kyrka[1]
NationalitetSvensk
SysselsättningKonstnär och överintendent
BarnEva Sköld (f. 1928)
SläktingarHannes Sköld (bror)
Eva Sköld (dotter)
Eva Carlsten Celander (dotterdotter)
Johan Celander (dotterson)
Vera Celander (dotterdotter)
UtmärkelserPrins Eugen-medaljen (1946)
Redigera Wikidata
Vindens saga, mosaik i Västertorpsskolan i Stockholm.

Joseph Adolf Johannes Sköld, känd som Otte Sköld, född 14 juli 1894 i Wuchang, Kina, död 7 november 1958 i Hägerstens församling i Stockholm[2], var svensk målare, tecknare och grafiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Skölds föräldrar var missionären Johan Sköld och Eva Charlotta Eriksdotter. Han var bror till språkforskaren och socialisten Hannes Sköld och far till regissören Eva Sköld.

Otte Sköld tog realexamen i Osby 1911. Han var elev vid Althins målarskola, vid Wilhelmsons målarskola och vid Tekniska skolan i Stockholm 1912–1914. Han bedrev konstnärlig verksamhet i Köpenhamn 1914–1919 och i Paris 1920–1927. Tjänstgjorde som lärare vid Académie Montparnasse och vid Maison Watteau i Paris 1925–1926.

Otte Sköld bedrev konstutbildning under en stor del av sitt liv. I Paris under 1920-talet drev han tillsammans med nordiska kolleger Académie Scandinave och vid återkomsten till Sverige 1929 startade han och Åke Pernby Otte Skölds målarskola (från 1949 Pernbys målarskola).

Han var professor i figurmålning vid Konsthögskolan 1932–1938 och professor i måleri där 1938–1942. Han utnämndes till direktör för Konsthögskolan 1941. Detta mötte stort motstånd från bland andra Isaac Grünewald och skulptören Nils Sjögren. Skölds administrativa förmåga var viktig under krigsåren. Han såg också till att några av landets främsta konstnärer, bland andra Sven Erixson, Eric Grate och Ragnar Sandberg knöts som professorer till Konsthögskolan. Han kvarstannade där till 1950.

Han var ledamot av Nationalmuseiutredningen 1944–1949 och ledamot av styrelsen för Stiftelsen Thielska galleriet från 1948. Otte Sköld blev överintendent och chef för Nationalmuseum 1950. Han fick det tydliga uppdraget att skapa ett speciellt museum för den samtida konsten. Åtta år senare, i maj 1958, invigdes Moderna museet i Exercishuset på Skeppsholmen.

Ledamot av Akademien för de fria konsterna 1929.

Otte Sköld målade till en början i en dekorativ, kubistisk stil med vissa futuristiska inslag. Motiven utgjordes av vaktparader, nöjesliv etc. Sköld blev sedan representant för den nya sakligheten och målade detaljerade fönsterutsikter, stilleben och porträtt. Huvudverken utgjordes av målningar från kaféer, barer och populära dansrestauranger i Paris.

Han har även utfört offentliga utsmyckningar[3], till exempel mosaiken Den goda jorden (1938) på Skogskyrkogården, mosaiken Vindens saga i ljushallen i Västertorpsskolan samt glasmålningar och teaterdekor.

Han var lärare åt många svenska konstnärer, bland andra Arne Isacsson, Lars Norrman, John Wierth, Christer Strömholm, Ulla Waller, Ingrid Rydbeck-Zuhr, Siri Meyer, och Bertram Schmiterlöw.

Han gifte sig 1917 i Köpenhamn med gymnastikdirektören Arna Louise Margrethe Arntz (1892–1985)[2], dotter till bryggeriägaren Georg Arnold Kristian Frederik Arntz och Johanne Marie Rohde.

Otte Sköld är begravd på kyrkogården vid Ekerö kyrka. Sköld finns representerad vid Nationalmuseum[4], Moderna museet[5], Nordiska museet[6] i Stockholm och Göteborgs konstmuseum[7], Örebro läns museum[8] samt på Scenkonstmuseet[9].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Sköld, Joseph Adolf Johannes(Otte), SvenskaGravar.se, läs online, läst: 19 april 2017
  2. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901-2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  3. ^ Axel L. Romdahl: "Otto Skölds fresk i Göteborgs konserthus", Konstrevy nr 6, 1937, sid 185-187. Åhlén & Åkerlunds Boktryckeri 1937. Läst 6 augusti 2018.
  4. ^ Nationalmuseum
  5. ^ Moderna museet
  6. ^ Nordiska museet
  7. ^ Göteborgs konstmuseum
  8. ^ Örebro läns museum
  9. ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar” (på sv). calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 14 november 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]