Cicely Saunders

Från Wikipedia
Cicely Saunders
Cicely Saunders, 2002.
Född22 juni 1918[1][2][3]
Barnet, London, Storbritannien
Död14 juli 2005[1][2][4] (87 år)
Bromley, London, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien[5]
Utbildad vidSt Thomas's Hospital Medical School
St Anne's College, Oxford
King's College London
SysselsättningLäkare, sjuksköterska[6], författare
MakeMarian Bohusz-Szyszko
Utmärkelser
Fellow of the Royal College of Nursing (1981)[6]
Elizabeth Blackwell Award (1985)
Honorary Fellow of the Royal College of Surgeons (1986)[7]
Conrad N. Hilton Humanitarian Prize (1989)
Viktor Frankl-priset (2003)
Ernst von Bergmann-plaketten (2004)
Deutscher Ärztetags Paracelsusmedalj (2004)
Hedersdoktor vid University of Bath
Fellow of the Royal College of Physicians
Four Freedoms Award - Freedom of Worship
Honorary Fellow of the Royal College of Nursing
Templetonpriset
Dame Commander av Brittiska imperieorden
Redigera Wikidata

Cicely Mary Strode Saunders, född 22 juni 1918 i Barnet i London, död 14 juli 2005 i Bromley i London, var en brittisk sjuksköterska, socialarbetare, läkare och författare. Hon är känd för sitt arbete inom forskning om vård i livets slutskede och sin roll i hospicerörelsens tillkomst, för att hon betonade vikten av palliativ vård inom den moderna medicinen och för att hon motsatte sig legaliseringen av aktiv dödshjälp.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Saunders började 1938 studera politik, filosofi och ekonomi vid St. Anne's College i Oxford. Under kriget bestämde hon sig för att bli sjuksköterska och utbildade sig åren 1940–1944 vid Nightingale School of Nursing vid St. Thomas' Hospital.[8][9] När hon återvände 1944 till St. Anne's College efter en ryggskada tog hon året därpå kandidatexamen, kvalificerade sig 1947 som medicinsk socialarbetare och utbildade sig så småningom till läkare.

Tasma och frälsning[redigera | redigera wikitext]

År 1948 blev Saunders förälskad i en patient, Ela Majer "David" Tasma, en polsk-judisk flykting som hade flytt från Warszawas getto och arbetade som servitör; han var döende i cancer. Han testamenterade 500 pund (motsvarande 19 000 pund år 2021)[10] till henne för att bli "ett fönster i ditt hem".[11] Denna donation, som bidrog till att grunda den idé som skulle bli St. Christopher's Hospice, i Sydenham väster om London, är ihågkommen med ett minnesmärke av glas vid ingången till hospicet.

Medan hon utbildade sig till socialarbetare semestrade hon med några kristna vänner, vilket bidrog till att hon blev kristen. Vid 1940-talets slut började Saunders arbeta deltid på St. Luke's Home for the Dying Poor i Bayswater, och det var delvis detta som 1951 fick henne att börja studera till läkare.

Michniewicz och hospice-planer[redigera | redigera wikitext]

I början av 1950-talet började hon arbeta på St. Joseph's Hospice, ett katolskt hospice i Hackney i östra London, där hon kom att stanna i sju år och forska om smärtlindring. Där träffade hon Antoni Michniewicz, en patient som hon blev förälskad i. Hans död 1960, Saunders fars död 1961 och en annan väns död försatte henne i vad hon senare kom att benämna ett tillstånd av "patologisk sorg".[12] Men hon hade redan bestämt sig för att starta ett eget hospice för cancerpatienter och sade att Michniewicz' död hade visat henne att "när kroppen blir svagare, så blir anden starkare".[13] Saunders sade att hon efter att ha funderat på projektet i elva års tid hade utarbetat en omfattande plan och sökt finansiering efter att ha läst Psaltaren 37: "Lägg din väg i händerna på Herren, förtrösta också på honom, så skall han låta det ske". Hon lyckades få stöd av Albertine Winner(en), vid den tiden biträdande chefsläkare vid hälsoministeriet.

St. Christopher's Hospice[redigera | redigera wikitext]

År 1967 grundades St. Christopher's Hospice, en föregångare inom den moderna hospicerörelsen.[12] Man ville där kombinera undervisning och klinisk forskning med experters smärt- och symtomlindring samt holistisk vård för att tillgodose patienters och närståendes fysiska, sociala, psykologiska och andliga behov.[12] St. Christopher's Hospice utvecklades utifrån en vårdfilosofi som innebär att "du är viktig för att du är du, du är viktig till livets sista ögonblick".[14] Detta sätt att se på vården i livets slutskede ledde så småningom till en ny medicinsk specialitet – palliativ vård. Forskning visar att St. Christopher's skilde sig mycket från sjukhusen på 1960-talet, och att det utformades och sköttes som ett "hem från hemmet" där den fysiska miljön var viktig.[15] Det var en plats där patienterna kunde trädgårdsarbeta, skriva, prata – och få sitt hår fixat. Det fanns alltid, skulle Saunders betona, så mycket mer att göra, och hon arbetade i denna anda som dess medicinska chef från 1967 och därefter från 1985 som dess ordförande, en post hon innehade till 2005.[16]

År 1963, tre år efter Michniewiczs död, blev Saunders bekant med målningar skapade av Marian Bohusz-Szyszko, en polsk immigrant och professor med examen i konst. De träffades och blev vänner, och hon blev beskyddare av hans konst. En stor del av hans verk hänger på St. Christopher's Hospice. År 1980 gifte sig Saunders med Bohusz-Szyszko. Hon var 61 år och han var 79 år. Bohusz-Szyszko dog 1995, 94 år gammal, och han tillbringade sina sista dagar på St. Christopher's Hospice.[12]

Cicely Saunders International[redigera | redigera wikitext]

År 2002 var Saunders med och grundade välgörenhetsorganisationen Cicely Saunders International, där hon blev ordförande.[9] Organisationens uppdrag är att främja forskning för att förbättra vården och behandlingen av patienter med livshotande sjukdom och att göra palliativ vård av hög kvalitet tillgänglig för alla som behöver den – på hospice, på sjukhus eller i hemmet. Organisationen har bidragit till att skapa världens första institut för palliativ vård – Cicely Saunders Institute – och har stött forskning för att förbättra hanteringen av symtom som andfåddhet,[17] samt åtgärder för att bättre tillgodose patienters och familjers valmöjligheter inom palliativ vård och bättre stöd till äldre människor.[18]

Medicinsk etik, "total smärta"[redigera | redigera wikitext]

Saunders har spelat en viktig roll inom den brittiska medicinska etiken. Hon var rådgivare till Andrew Mephem, vars rapport fick pastor Edward Shotter att inrätta London Medical Group (LMG), en föregångare till Society for the Study of Medical Ethics, senare Institute of Medical Ethics. Hon höll 1972 en av de första LMG-föreläsningarna om smärta, "The Nature and Management of Terminal pain".[19]

Hon motsatte sig starkt aktiv dödshjälp. Detta berodde delvis på hennes kristna tro, men hon hävdade också att det aldrig behövs eftersom effektiv smärtlindring alltid är möjlig. Hon accepterade dock att båda sidor i eutanasidebatten var emot onödig smärta och förlust av personlig värdighet.[12]

Saunders introducerade begreppet "total pain", på svenska "total smärta". Detta innefattar fysisk, emotionell, social och andlig smärta.[12]

Sista tid[redigera | redigera wikitext]

Saunders var aktiv till hög ålder men fick bröstcancer. Hon dog 2005, 87 år gammal, på St. Christopher's Hospice.[20] År 2018 hedrade Google henne med en Google Doodle för att markera hennes 100-årsdag.[21]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1960 – (på engelska) Care of the dying. London. Libris 800677 
  • 1978 – Saunders Cicely M., red (på engelska). The management of terminal disease. London. Libris 5491131. ISBN 0-7131-4316-9 
  • 1983 – Saunders, Cicely M.; Baines Mary (på engelska). Living with dying: the management of terminal disease. Oxford: Oxford U.P. Libris 4602399. ISBN 0192614045 
    • 1984 – Saunders, Cicely M.; Baines Mary, Dahlgren Nils, Edgardh Margareta, Lunell Erik. Leva intill döden: omvårdnad vid terminal sjukdom (1. uppl.). Malmö: LiberFörlag. Libris 8351721. ISBN 9138600676 
  • 1990 – Saunders Cicely M., red (på engelska). Hospice and palliative care: an interdisciplinary approach. London: Edward Arnold. Libris 4846452. ISBN 0340544627 
  • 1995 – Saunders, Cicely M.; Baines Mary, Dunlop R. J. (på engelska). Living with dying: a guide to palliative care (3. ed.). Oxford: Oxford University Press. Libris 4603033. ISBN 0192625144 
  • 2018 – Clark, David (på engelska). Cicely saunders - a life and legacy. Oxford University Press. Libris 9kkqlf257mz8db7d. ISBN 9780190637934 

Utmärkelser och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

  • 1977 – utnämnd till hedersdoktor i Lambeth av ärkebiskopen av Canterbury. Senare blev hon utnämnd till dam i St. Gregorius den stores orden (tilldelad av påven).[16]
  • 1979 – utnämnd till Dame Commander of the Order of the British Empire (DBE).[22]
  • 1981 – tilldelad Templetonpriset, världens högst betalda årliga pris som delas ut till en enskild person.
  • 1989 – utnämnd till Order of Merit.
  • 2001 – mottagare av världens största humanitära pris, Conrad N. Hilton Humanitarian Prize, för St. Christopher's räkning.
  • 2005 – ett porträtt av Saunders avtäcktes den 25 april 2005 på National Portrait Gallery.[23]
  • 2018 – biografi publicerad för att fira 100-årsdagen av hennes födelse, Cicely Saunders: A Life and Legacy.[24]

Saunders var ledamot av Royal College of Physicians, Royal College of Nursing samt Royal College of Surgeons.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Cicely Saunders, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ FemBios databas, Cicely Saunders, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Find a Grave, Cicely Mary Saunders, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Libris, 10 oktober 2008, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] läs online, rcn.epexio.com .[källa från Wikidata]
  7. ^ Plarr's Lives of the Fellows, läst: 8 januari 2024.[källa från Wikidata]
  8. ^ ”Dame Cicely Saunders”. St. Christopher's. http://www.stchristophers.org.uk/about/damecicelysaunders. 
  9. ^ [a b] ”Biography” (på brittisk engelska). Cicely Saunders International. https://cicelysaundersinternational.org/dame-cicely-saunders/. Läst 9 maj 2019. 
  10. ^ England & Wales, National Probate Calendar (Index of Wills and Administrations), 1858–1995
  11. ^ ”Dame Cicely Saunders. Sue Lawley's castaway is Dame Cicely Saunders, the founder of the Hospice movement.”. BBC, radio 4. 10 februari 1995. https://www.bbc.co.uk/programmes/p0093qyn. Läst 8 november 2023. 
  12. ^ [a b c d e f] ”Dame Cicely Saunders” (på engelska). BMJ 331 (7510): sid. 238. 2005-07-23. doi:10.1136/bmj.331.7510.238. ISSN 0959-8138. https://www.bmj.com/lookup/doi/10.1136/bmj.331.7510.238. Läst 8 november 2023. 
  13. ^ ”Dame Cicely Saunders, OM” (på engelska). The Telegraph. 15 juli 2005. https://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/1494039/Dame-Cicely-Saunders-OM.html. Läst 8 november 2023. 
  14. ^ Brignall Irene| (2003). ”You Matter To The Last Moment Of Your Life.”. BMJ: British Medical Journal 326; 7402, p. 1335. 
  15. ^ West, Emily; Onwuteaka-Philipsen, Bregje; Philipsen, Hans; Higginson, Irene J.; Pasman, H. R. W. (2019-03). ”“Keep All Thee ‘Til the End”: Reclaiming the Lifeworld for Patients in the Hospice Setting” (på engelska). OMEGA - Journal of Death and Dying 78 (4): sid. 390–403. doi:10.1177/0030222817697040. ISSN 0030-2228. http://journals.sagepub.com/doi/10.1177/0030222817697040. Läst 8 november 2023. 
  16. ^ [a b] ”Dame Cicely Saunders Biography”. Cicely Saunders Institute, Kings College London. 2023. https://cicelysaundersinternational.org/dame-cicely-saunders/. Läst 8 november 2023. 
  17. ^ ”King's College London - Breathlessness” (på brittisk engelska). www.kcl.ac.uk. Arkiverad från originalet den 9 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190509215940/https://www.kcl.ac.uk/cicelysaunders/research/symptom/breathlessness. Läst 9 maj 2019. 
  18. ^ Nigel Sykes (15 juli 2005). ”Dame Cicely Mary Strode Saunders”. Royal College of Physicians. Arkiverad från originalet den 23 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130530071321/http://munksroll.rcplondon.ac.uk/Biography/Details/5463. Läst 14 november 2023. 
  19. ^ Reynolds, L.A., and E.M. Tansey, eds. Medical Ethics Education in Britain, 1963–1993. London: Wellcome Trust Centre for the History of Medicine at UCL Arkiverad 25 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 25 March 2014 (2007), pp. 8, 77, 118.
  20. ^ Saxon, Wolfgang. (31 juli 2005). ”Cicely Saunders Dies at 87; Reshaped End-of-Life Care.”. The New York Times. 
  21. ^ Evans, Natalie (22 juni 2018). ”Who was Dame Cicely Saunders? Google celebrates British pioneer of modern hospice movement”. Daily Mirror. 
  22. ^ ”Remembering Dame Cicely Saunders: Founder of Hospice”. Crossroads hospice & palliative care. 13 juli 2017. https://www.crossroadshospice.com/hospice-palliative-care-blog/2017/july/13/remembering-dame-cicely-saunders-founder-of-hospice/. Läst 8 november 2023. 
  23. ^ ”National Portrait Gallery | What's on? | Dame Cicely Saunders”. Arkiverad från originalet den 14 december 2005. https://web.archive.org/web/20051214193303/http://www.npg.org.uk/live/wocicelysaunders.asp. Läst 16 juli 2005. 
  24. ^ Clark, David (2018) (på engelska). Cicely saunders - a life and legacy. Oxford University Press. Libris 9kkqlf257mz8db7d. ISBN 9780190637934 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Cicely_Saunders&oldid=54603254”