Curt Helmfrid

Från Wikipedia
Curt Helmfrid
Information
Född22 september 1916
Katarina församling i Stockholms stad, Sverige
Död20 november 2013 (97 år)
Uppsala domkyrkoförsamling i Uppsala län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1942–1976
GradÖverste av första graden
BefälUppsala försvarsområde, Västmanlands försvarsområde, Upplands regemente, Uppsala försvarsområde och Västmanlands försvarsområde

Curt Valdemar Helmfrid, född 22 september 1916 i Katarina församling i Stockholms stad, död 20 november 2013 i Uppsala domkyrkoförsamling i Uppsala län,[1] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Helmfrid avlade studentexamen vid Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm 1939.[2] Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1942 och utnämndes samma år till fänrik vid Upplands regemente, där han tjänstgjorde 1942–1952.[3] Han befordrades till löjtnant 1944[4] och till kapten 1951,[5] varefter han studerade vid Krigshögskolan 1952–1954.[6] År 1956 inträdde han i Generalstabskåren och tjänstgjorde 1956–1959 parallellt vid Arméstaben[5] och som lärare i krigskonst (taktik) vid Artilleri- och ingenjörofficersskolan,[7] varefter han tjänstgjorde vid Dalregementet 1959–1960. Han befordrades till major i Generalstabskåren 1961, var lärare vid Militärhögskolan 1961–1965, befordrades till överstelöjtnant 1964,[5] var bataljonschef vid Hallands regemente 1965–1966[2][3] och var chef för Allmänna kursen vid Militärhögskolan 1966–1969.[2][5] År 1969 befordrades han till överste, varefter han var befälhavare för Uppsala försvarsområde och Västmanlands försvarsområde 1969–1974. Helmfrid befordrades 1974 till överste av första graden och var 1974–1976 chef för Upplands regemente[5] tillika befälhavare för Uppsala försvarsområde och Västmanlands försvarsområde,[2][8] varefter han inträdde i reserven 1976. Han var projektchef hos DATAL 1976–1979.[5]

Curt Helmfrid invaldes 1981 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[9] Han var redaktör för en bok om Polacksbacken.[10]

Helmfrid var son till droskägaren Hartvig Helmfrid och Greta Helmfrid (född Kristiansson). Han var bror till Staffan Helmfrid.[3] Curt Helmfrid är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[11]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1860–2016, DVD-ROM (Sveriges Släktforskarförbund 2017).
  2. ^ [a b c d] Waldemarsson, Bo (2015). ”Minnesord över bortgångna ledamöter 2015”. Kungl Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (4/2015): sid. 6. http://kkrva.se/hot/2015:4/HoT_4_2015.pdf. 
  3. ^ [a b c] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 254. ISBN 91-975132-7-X .
  4. ^ Sveriges statskalender för året 1945. Uppsala. 1945. sid. 319 .
  5. ^ [a b c d e f] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 96. ISBN 91-87184-74-5 .
  6. ^ Davidsson, Åke, red (1966). Vem är vem. Skåne, Halland, Blekinge (2). Stockholm: Bokförlaget Vem Är Vem AB. sid. 341 .
  7. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 89. ISBN 91-8718-418-4 .
  8. ^ Sveriges statskalender 1976. Stockholm: Liber Förlag. 1976. sid. 461 .
  9. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 188. ISBN 91-630-4181-2 .
  10. ^ Helmfrid, Curt, red (1982). Polacksbacken. En gammal lägerplats. Uppsala: Polacksbackens historiekommitté. ISBN 91-7260-640-1 .
  11. ^ Helmfrid, Curt ValdemarSvenskaGravar.se
  12. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 120 .

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]