Difluordiklormetan
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Difluordiklormetan | |
![]() ![]() | |
Systematiskt namn | 1,1-difluor-1,1-diklormetan |
---|---|
Övriga namn | Halon 122, Freon 12, CFC-12, R-12 |
Kemisk formel | CCl2F2 |
Molmassa | 120,914 g/mol |
Utseende | Färglös gas |
CAS-nummer | 75-71-8 |
SMILES | C(F)(F)(Cl)Cl |
Egenskaper | |
Densitet | 1,486 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | 0,286 g/l |
Smältpunkt | -157,8 °C |
Kokpunkt | -29,8 °C |
Faror | |
Huvudfara | |
NFPA 704 | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Difluordiklormetan är en haloalkan med formeln CCl2F2.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Difluordiklormetan användes fram till 1994 i stor utsträckning som köldmedium och drivgas i sprayflaskor. Produktion och användning är numera förbjudet enligt Montrealprotokollet och medlet har till stor del ersatts av tetrafluoretan (R-134a). Det är mycket miljöfarligt.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Säkerhetsdatablad[död länk] Göteborgs Termometerfabrik
Se även[redigera | redigera wikitext]
- CFC
- Freon
- Koltetraklorid (Freon 10)
- Fluortriklormetan (Freon 11)
- Difluorklormetan (Freon 22)
|