Direkt tillämplighet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med direkt effekt.

Direkt tillämplighet innebär inom den europeiska unionsrätten att en europeisk unionsakt får omedelbar och enhetlig rättslig effekt i alla medlemsstater när den träder i kraft.[1] Detta är en unik egenskap som kännetecknar unionens förordningar. I motsats till direktiv behöver medlemsstaterna inte vidta några nationella genomförandeåtgärder för att en förordning ska få rättslig effekt. Medlemsstaterna är dock förpliktade att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att undanröja eventuella nationella lagar eller andra författningar som är oförenliga med förordningens bestämmelser. I enlighet med företrädesprincipen har förordningar företräde framför nationella bestämmelser om de är oförenliga med varandra.

Det följer av förordningarnas direkta tillämplighet att de även har direkt effekt, det vill säga de kan åberopas inför en nationell domstol likt en nationell lag. Detta är en viktig skillnad gentemot direktiv, som i regel inte kan åberopas inför en nationell domstol, utan får sin rättsliga effekt genom de genomförandeåtgärder som införlivar direktivet i den nationella lagstiftningen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Europeiska unionens förordningar”. EUR-Lex. 30 augusti 2015. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=legissum:l14522. Läst 28 december 2018. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.