Hoppa till innehållet

Dokumentärfilm

Från Wikipedia
Nanook, köldens son (1922) är en tidig inflytelserik dokumentärfilm, som dock kritiserats för att vara delvis iscensatt.

En dokumentärfilm är en film som dokumenterar en aspekt av verkligheten. En dokumentärfilm är inte dramatiserad eller iscensatt och historien som berättas är inte fiktiv. En dokumentär kan exempelvis avhandla historia, natur och vetenskap, mänskliga livsöden eller politiska och sociala motsättningar. De kan också skildra exotiska platser, storslagna och ordinära händelser och annorlunda människor, men lika gärna vardagliga företeelser och vanliga människor.[1] En tydlig avgränsning mellan dokumentärfilm och spelfilm är omöjlig att göra.[1] Att skildra något på film innebär alltid ett redigerat utsnitt av verkligheten tillsammans med ett formspråk.[1] Dokumentären har beskrivits som "en filmisk praktik, en tradition, och ett publikt förhållningssätt till filmupplevelsen" som hela tiden utvecklas och som saknar tydliga gränsdragningar.[2] Nanook - köldens son, producerad 1922 av kanadensaren Robert Flaherty, brukar kallas för den första långfilmsdokumentären.[3]

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Ordet dokument på engelska, document, användes redan under tidigt 1200-tal i betydelsen "undervisning" eller "instruktion", och härstammar från fornfranska dokument som betyder "lektion" eller "skriftlig bevisning", från latinska documentum, "exempel, bevis, lektion"", och på medeltida latin "skrivet officiell instrument" från docere, "för att visa, undervisa" (se doktor). På engelska är betydelsen "något skrivet som tillhandahåller bevisning för eller bevis" dokumenterat från början av 1700-talet.[4]

Ofta hävdas det att documentary ("dokumentär") användes första gången av skotske filmskaparen John Grierson 1926 när han skrev om Robert Flahertys film Moana (samme regissör som fyra år tidigare gjorde Nanook).[5] Han definierade dokumentären som “creative treatment of actuality” (kreativ behandling av verklighet).[5] Och enligt Grierson skulle dokumentären användas för att informera, undervisa och propagera.

Definitioner av dokumentärfilm

[redigera | redigera wikitext]

Gränsdragningen mellan spelfilm och dokumentär är omöjlig att göra.[1] Dokumentärfilm har stora likheter med reportaget som också syftar till att så verklighetstroget som möjligt avspegla verkligheten sådan den faktiskt gestaltar sig. Där är utgångspunkten verkligen journalistisk. Instruktionsfilm (som är manualer i form av rörliga bilder för apparater, rutiner och processer) är i regel inte dokumentär. Journalfilm (newsreel) och resefilm (travelogue) påminner i regel mer om ett reportage än en dokumentär.[källa behövs]

En film som har till syfte att skildra en verklig händelse, men där man av olika skäl saknar lämpligt bildmaterial och i stället låter skådespelare åskådliggöra händelseförloppet i efterhand, brukar kallas dramadokumentär, men ett riktigare ord vore dokumentärdrama

Om man tar fasta på Griersons uppfattning att “kreativ behandling” är en del av kravet på en dokumentärfilm, kan man urskilja grader av kreativitet i olika typer av film. Efter beslutet om var kameran ska placeras, saknar nog en övervakningsfilm all kreativitet. Dess enda funktion är att registrera vad som sker framför kameran. Estetiska aspekter är helt frånvarande. Och man lär sig knappast något om de passerande människornas liv och bakgrund.

Så en dokumentärfilm är en film som speglar verkligheten genom en filmares uppfattning om den. Den kan ge sken av att vara objektivt redovisande, som i Frederick Wisemans och bröderna Maysles filmer; den kan försöka återge verkligheten bakom ytan genom att använda filmiska uttryck (montage, ljus, ljud) som i Night Mail, Coal Face och andra brittiska 30-talsfilmer; den kan bli en poetisk bild av verkligheten, som i Humphrey Jennings filmer; den kan vara avant-gardistisk, som i stadssymfonierna; den kan återskapa verkligheten, ibland med de verkliga människorna i deras verkliga situationer, som i Target for Tonight och Native Land, eller med skådespelare i uppbyggd dekor, som i dokumentärdramer (ett riktigare namn än dramadokumentär). Den kan vara mycket mer, men det gemensamma, oavsett hur den ser ut, är att den försöker förmedla en verklighet, mer eller mindre filtrerad genom filmarens avsikter.

Alla filmer är propagerande, det vill säga att en åsikt eller attityd medföljer informationen. När attityden/åsikten märks som tydligast brukar man kalla det för en propagandafilm, när den är som mest subtil är det svårare att upptäcka vad filmaren vill att man ska tycka. För att märka hur man manipuleras av en film, måste betraktaren ha tillräckligt mycket kunskaper och insikter i ämnet för att själv kunna avgöra allt från direkta felaktigheter till nyanser i budskapet.

Alla filmer, även de fiktiva, är dokumenterande.[förtydliga] En komedi eller ett drama från 20-talet dokumenterar ljussättning, dekorbygge, spelstil och dramaturgiska konventioner. Fiktionsfilmer inspelade i verkligheten (i motsats till studio eller studiobygge) dokumenterar miljöer, bilar, byggnader och allt som råkat fångas av kameran i bakgrunden med människors kläder, frisyrer och gångstil.

Svenska dokumentärfilmare[6]

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Lista över vinnare av Guldbaggen i kategorin Bästa dokumentär

Nestorn inom svensk dokumentärfilm var under 1900-talet Arne Sucksdorff (1917-2001). Han fick en Oscar för sin kortfilm om Stockholm, Människor i stad, 1947. Tjugo år senare tilldelades han en Guldbagge för den svensk-brasilianska långfilmen Mitt hem är Copacabana. Filmen är en spelfilm av dokumentär karaktär baserad på intervjuer gjorda med barn i Rio de Janeiros slumkvarter och med några av dessa barn i huvudrollerna.

En av Sucksdorfs lärjungar var Stefan Jarl som har blivit en av Sveriges mest kända dokumentärfilmare. Tillsammans med Jan Lindqvist gjorde han 1968 Dom kallar oss mods och han har sedan dess gjort ett tjugotal omtalade dokumentärfilmer. 2010 var det premiär för Jarls film Underkastelsen om alla farliga kemikalier vi ovetande får i oss.

Både Sucksdorff och Jarl tvekade inte att arrangera situationer i verkligheten för att bättre fånga ändamålet, inte så att de förvanskade den, utan snarare intensifierade den.

Två mycket originella dokumentärfilmare är Staffan Lamm och Eric M. Nilsson som började göra sina essäistiska och personliga dokumentärer på sextiotalet och har fortsatt att leverera underfundiga och gripande filmer ända inpå 2000-talet.

Maj Wechselmann blev uppmärksammad med sin avslöjande film om militärflygplanet Viggen, Viggen 73, 1973. Hon har sedan dess behållit sitt rykte som en provocerande filmmakare med filmer som Ubåt! En till sannolikhet gränsande visshet (1985) och Pengarna och paniken: en film om girighet (2009).

På 1970-talet framträdde en rad dokumentärfilmare tack vare att Sveriges Television 1969 startade en ny TV-kanal: TV2. Kanalen hade dels en stab med anställda filmare och dels en handfull frilansare knutna till sig, bland andra Nina Hedenius, Ingela Romare, Lennart Malmer, Anders Ribbsjö och Rainer Hartleb.

1983 fick Agneta Elers-Jarleman en Guldbagge för dokumentären Smärtgränsen. PeÅ Holmquists ögonöppnare Gaza Ghetto gick upp på bio 1984 och skulle följas av flera filmer om Palestina, den senaste från 2008, Unge Freud i Gaza, om en palestinsk psykolog. Christina Olofsons kritikerrosade Dirigenterna, om kvinnliga orkesterdirigenter, hade premiär 1987. Andra dokumentärfilmare som gjorde debut vid denna tid var Mikael Wiström, Brita Landoff, Mikael Kristersson, Ebbe Gilbe och Jan Röed.

Under det nya millenniets första decennium har många nya dokumentärfilmare stigit fram. Några av de mest omtalade är Johan Söderberg (Tokyo Noise 2002, The Planet 2006), Erik Gandini (Sacrificio 2001, Videocracy 2009), Åsa Blanck (Vikarien 2005), Maud Nycander (Nunnan, 2007) och Nahid Persson Sarvestani (Prostitution bakom slöjan 2004, Drottningen och jag 2009).

Uppmärksammade dokumentärfilmer

[redigera | redigera wikitext]
Kända dokumentärfilmare och deras mest kända filmer 1895–1970-talet
 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Föregångare

Under den tidigaste filmeran visade filmens titel i regel direkt vad filmen handlade om och också vilka ämnen som intresserade de första filmarna.

Från 1895: L'Arrivée d'un train en gare de la Ciotat, La sortie des ouvriers de l'usine
Arrivée d'un train en gare de Villefranche-sur-Saône, Le repas de bebé, Démolition d'un mur, Boys Sailing Boats in the Tuileries Gardens, The baths at Milan, French Dragoons, Gondola Party, Sack Race, Military Review, Hungary, German Hussars Jumping Fences, Feeding the Swans, Boiler Loading, Barque sortant du port, Baignade de négrillons, Jury de peinture, Carmaux: défournage du coke, Lyon: quai de l'archevèque
  • USA: Shooting the Chutes (1896), Market Square, Harrisburg, Pa. (1897), Railway Station Scene (1897), The Battle of Manila Bay (1898), Raising Old Glory over Morro Castle (1899), Searching Ruins on Broadway, Galveston, for Dead Bodies (1900), Panorama of the Wreckage from the Water Front (1900), A Mighty Tumble (1901), Electrocuting an Elephant (1903), Coney Island at Night (1905), First Mail Delivery by Aeroplane (1911).

Första världskriget 1914–1918

  • Storbritannien: Britain Prepared (1915, Charles Urban), The battle of the Somme (1916), The Munition Makers (1916), The battle of Ancre (1917), War Office Topical Budget and Pictorial News (1917-18)
  • USA: America's Answer (1918), The Allied (Official) War Review (1918), This is America (1933)

Mellankrigstiden

Burton Holmes använde 1908 uttrycket "travelogue" första gången i samband med reseföreläsningar med stillbilder mellan filmerna.[7]
Efter sin första presidentperiod gjorde Theodore Roosevelt resor med Cherry Kearton vilket resulterade i filmer som TR in Africa och African Animals (båda 1909)
Antarktis: With Byrd at the South Pole (1930, Richard Byrd), Ninety Degrees South (1933, Herbert G Ponting)
Afrika: Martin & Osa Johnson, Lowell Thomas
USA:s väst: In the Land of the War Canoes (1914, Edward S. Curtis)
Nanook of the North (1922)
Moana (1926)
Man of Aran (1934)
The Land (1942)
Louisiana Story (1948)
Grass: A Nation's Battle for Life (1925)
Chang (1928)
Zemlya (1930)
New York 1911 (1911, Julius Jaenzon)
Manhattan (1921, Paul Strand, Charles Sheeler)
Moskva (1926, Mikhail Kaufman, Ilya Kopalin)
À propos de Nice (1930, Jean Vigo 1905–1934)
Gamla stan (1931, Stig Almqvist, Erik Asklund, Eyvind Johnson, Arthur Lundkvist)
Rien que les heures (1926, Alberto Cavalcanti)
Berlin: die Sinfonie der Großstadt (1927, Walter Ruttmann)
De brug (1928)
Regen (1929)
Misère au Borinage (1933, medregi: Henri Storck)
Nieuwe gronden (1934)
The Spanish Earth (USA 1937)
Power and the Land (USA 1940)
Action Stations! (USA 1942)
Kinopravda (1922–1925, serie)
Sjestaja tjast mira (1926, En sjättedel av världen)
Tjelovek s kinoapparatom (1929, Mannen med filmkameran, stadssymfoni)
Entuziazm: Sinfonija Donbassa (1931, "Entusiasm: Donbass-symfonin")
Tri pesni o Leninje (1934, Tre sånger om Lenin)
Turksib (1929)
Padenie dinastii Romanovych (1927, "Romanoff-dynastins fall", kompilationsfilm)
Drifters (1929, Grierson)
Industrial Britain (1933, Flaherty, Grierson)
The Song of Ceylon (1934, Basil Wright)
B.B.C. - The Voice of Britain (1935, Stuart Legg)
Night Mail (1936, Wright, Harry Watt)
Granton Trawler (1934, Edgar Anstey, Grierson)
The Saving of Bill Blewitt (1936, Watt)
Pett and Pott (1934, Cavalcanti)
Coal Face (1935, Cavalcanti)
Line to the Tschierva Hut (1937, Cavalcanti)
We live in Two Worlds (1937, Cavalcanti)
The Islanders (1939, Maurice Harvey)
  • Filmer utanför GPO i Storbritannien
Peace of Britain (1936, Paul Rotha)
New Worlds for Old (1938, Rotha)
Housing Problems (1935, Arthur Elton, Edgar Anstey)
The Smoke Menace (1937, John Taylor)
Children at School (1937, Wright)
Today We Live (1937, Rotha, Ruby Grierson, Ralph Bond)
Private Life of the Gannets (1935, Julian Huxley)
Paaseiland/L'île de Pâques (1934)
Misère au Borinage (1933, medregi: Joris Ivens)
Les amisons de la misère (1937)
Palos brudefaerd (Danmark 1934)
Las hurdes (Spanien 1932)
Triumph des Willens (1935)
Olympia (1938)
Leo Hurwitz, Ralph Steiner, Paul Strand, Pare Lorentz, Joris Ivens
Joris Ivens, Elia Kazan, Irving Lerner, Robert Stebbins (Sidney Meyers), Ralph Steiner, Willard Van Dyke, David Wolff (Ben Maddow), Herbert Kline, Jay Leyda
Native Land (1942, Strand, Hurwitz)
Dialogue with a Woman Departed (1980, Hurwitz)
And so they live (1940, Ferno, Julian Roffman)
The Plow that Broke the Plains (1936)
The River (1937)
The Fight for Life (1940)
The City (1939, medregi: Ralph Steiner)
Valley Town (1940)
The Children Must Learn (1940)

Andra världskriget

  • Storbritannien
Hemmafronten
Peace of Britain (1936, Len Lye)
The First Days (1939)
Squadron 992 (1939, Watt)
London Can Take It (1940, Harry Watt, Humphrey Jennings)
Spring Offensive (1940, Jennings)
Target for Tonight (1941, Watt)
Listen to Britain (1942, Jennings, Stewart McAllister)
Fires Were Started (1943, Jennings)
Our Country (1944, John Eldrige, Dylan Thomas)
Till sjöss
Men of the Lightship (1940, David MacDonald)
Western Approaches (1944, Pat Jackson)
Arbetslivet
They Also Serve (1940, Ruby Grierson)
Jane Brown Changes Her Job (1942)
Night Shift (1942)
They Keep the Wheels Turning (1942)
Motpropaganda
Germany Calling (1941, Alberto Cavalcanti)
The Silent Village (1943, Jennings)
The True Story of Lili Marlene (1944, Jennings)
Strider
Desert Victory (1943)
Cameramen at War (1943, Len Lye)
Tankar om efterkrigstiden
The Harvest Shall Come (1942, Max Anderson)
When We Build Again (1945, Ralph Bond)
World of Plenty (1943, Paul Rotha)
Land of Promise (1945, Rotha)
A Diary for Timothy (1946, Jennings)
  • Tyskland
Feurtaufe (1940, Hans Bertram)
Feldzug in Polen (1940, Fritz Hippler)
Der ewige Jude (1940, Hippler)
  • Sovjet
Defeat of the German Armies near Moscow (1942, Leonid Varmalov, Ilja Kopalin)
  • Frankrike
Le journal de la résistance (1945, Louis Daquin)
La bataille du rail (1946, René Clément)
Farrebique (1946, Georges Rouquier)
Le retour (1946, Henri Cartier-Bresson)
  • USA
United States Office of War Information
The Town (1944, Josef von Sternberg)
The Cummington Story (1945, Helen Grayson, Larry Madison)
Northwest U.S.A. (1945, Willard Van Dyke)
Oswego (1943, Van Dyke)
The Window Cleaner (1945, Jules Bucher)
Frank Capra 1897-1991
Know your Ally, Britain (1943)
The Negro Soldier (1944, Capra, Stuart Heisler)
Why We Fight
Prelude to War (1943)
The Nazis Strike (1943)
Divide and Conquer (1943)
The battle of Britain (1943)
The battle of China (1944)
The battle of Russia (1944)
War Comes to America (1945)
John Ford 1894-1973
Sex Hygiene (1941)
The Battle of Midway (1942)
John Huston 1906-1987
The Battle of San Pietro (1945)
Let There be Light (1946)
Övriga
Out of the Frying Pan into the Firing Line (1944, Disney)
Fellow Americans (1942, Garson Kanin)
Memphis Belle (1944, William Wyler)
The Fighting Lady (1945, Edward Steichen, Arthur W Radford)
The True Glory (1945, Carol Reed, Kanin)

Efterkrigstiden och 1950-talet

Cesare Zavattini, Roberto Rossellini, Luchino Visconti, Michelangelo Antonioni, Carlo Lizzani, Luciano Emmer, Enrico Gras
  • England
The waters of time (1951, Basil Wright, Bill Launder)
David (1951, Paul Dickson)
A queen is crowned (1953, Castleton Knight)
The conquest of Everest (1953, Thomas Stobart, George Lowe)
Power among men (1958, Thorold Dickinson)
Thursday’s Children (1953, Lindsay Anderson)
O dreamland (1953, Anderson)
Momma don’t Allow (1955, Karel Reisz, Tony Richardson)
Together (1955, Lorenza Mazzetti)
Every day except Christmas (1957, Anderson)
We are the Lambeth boys (1959, Reisz)
Nuit et brouillard (1955)
Toute la mémoire du monde (1956)
Le sang des bêtes (1949)
Hôtel des invalides (1952)
Le grand Méliès (1952)
Le monde du silence (1956, med-regi: Louis Malle)
Människor i stad (1947)
Det stora äventyret (1953)
  • Exempel på andra dokumentärer från efterkrigstiden och 1950-talet
Strange victory (USA 1948, Leo Hurwitz)
The quiet one (USA 1948, Sidney Meyers, Janice Loeb, Helen Levitt)
Benjy (USA 1951, Fred Zinnemann)
In the street (USA 1952, Levitt, Loeb, James Agee)
All my babies (USA 1952, George Stoney)
Salt of the Earth (USA 1954, Herbert J Biberman)
On the Bowery (USA 1956, Lionel Rogosin)
City of gold (Kanada 1957, Tom Daly, Colin Low, Wolf Koenig)
N.Y., N.Y. (USA 1957, Francis Thompson)
A city decides (USA 1957, Charles Guggenheim)
The Hunters (USA 1958, John Marshall, Robert Gardner)
Les raquetteurs (Frankrike 1958, Gilles Groulx & Michel Brault)
The Savage Eye (USA 1959, Joseph Strick, Sidney Myers, Ben Maddow)

1960-talet

Chronique d’un été (Frankrike 1961, Jean Rouch)
Robert Drew född 1924
Primary (1960, med-regi: Terry Filgate, Richard Leacock, Albert Maysles, Donn Alan Pennebaker)
The chair (1962, med-regi: Leacock, Pennebaker, Gregory Shuker)
Richard Leacock 1921-2011
Happy mother’s day (1963, med-regi: Joyce Chopra)
A Stravinsky portrait (1963, med-regi: Rolf Liebermann)
Donn Alan Pennebaker född 1925
Don’t look back (1966)
Monterey Pop (1968)
  • Exempel på andra amerikanska dokumentärer från 1960-talet
Yanqui, no! (1960, Leacock, Pennebaker, Maysles)
Harvest of Shame (1960, David Lowe)
The school at Rincon Santo (1961, James Blue)
Abel Gance: Yesterday and Tomorrow (Frankrike 1962, Nelly Kaplan)
Dead birds (1963, Gardner)
To die in Madrid (Spanien 1964, Frédéric Rossif)
Tokyo Olympiad (Japan 1964, Ichikawa Kon)
A time for burning (1966, William C Jersey)
Why Vietnam (1966, Eugene S Jones)
Warrendale (1966, Alan King)
Portrait of Jason (1967, Shirley Clarke)
Phantom India (Frankrike 1968, Louis Malle)

1970-talet

Salesman (1969)
Gimme shelter (1970)
Christo’s Valley Curtain (1974)
Grey Gardens (1975, med-regi: Ellen Hovde, Muffie Meyer, Susan Froemke)
The Titicut Follies (1967)
High School (1968)
Law and Order (1969)
Hospital (1969)
Basic training (1971)
Meat (1976)
Milhouse: Point of Order (1963)
In the Year of the Pig (1969)
A White Comedy (1972)
Painters Painting (1972)
  • Exempel på andra dokumentärfilmer från 1970-talet
Le Chagrin et la Pitié (Frankrike 1970, Marcel Ophüls)
Chung Kuo (Kina 1972, Antonioni)
An American family (USA 1973, Craig Gilbert)
Waiting for Fidel (USA 1974, Beryl Fox)
Rivers of sand (Kanada 1974, Robert Gardner),
Hearts and minds (USA 1974, Peter Davis)
Italian-Americans (USA 1975, Martin Scorsese)
Harlan County, U.S.A. (USA 1976, Barbara Kopple)
Union maids (USA 1976, James Klein & Julia Reichert)

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] "dokumentärfilm". NE.se. Läst 2 mars 2013.
  2. ^ Nichols, Bill. 'Foreword', in Barry Keith Grant and Jeannette Sloniowski (eds.) Documenting The Documentary: Close Readings of Documentary Film and Video. Detroit: Wayne State University Press, 1997
  3. ^ Nanook Of The North by Robert Flaherty
  4. ^ Etymonline, uppslagsord document
  5. ^ [a b] Ann Curthoys, Marilyn Lake Connected worlds: history in transnational perspective, Volume 2004 p.151. Australian National University Press
  6. ^ ”Svensk Filmdatabas”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/. 
  7. ^ Barsam, s 42

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Richard M Barsam: Non-Fiction Film: A Critical Story
  • Erik Barnouw: Documentary: A History of the Non-Fiction Film.
  • Thomas Granath, "Manus och dramaturgi för film"

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Typer av TV-program
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dokumentärfilm&oldid=52169443”