Draža Mihailović

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dragoljub "Draža" Mihailović
Serbiska: Драгољуб "Дража" Михаиловић
DragoljubMihailovic8e09281v.jpg
Information
Smeknamn Draža (Дража)
Čiča (Чича)
Född 27 april 1893
Ivanjica, Serbien
Död 17 juli 1946 (53 år)
Belgrad, Jugoslavien
I tjänst för Civil Flag of Serbia.svg Kungariket Serbien (1910-1918)
Flag of the State of Slovenes, Croats and Serbs.svg Slovenernas, kroaternas och serbernas stat (1918)
Flag of the Kingdom of Yugoslavia.svg Kungariket Jugoslavien (1918-1945)
Land Serbien
Tjänstetid 1910-1945
Grad General
Befäl Chetnikrörelsen
Slag/krig Balkankrigen
Första världskriget
Andra världskriget
Utmärkelser SRB Orden Belog Orla BAR.svg Vita örns orden
Military cross BAR.svg Military Cross
Croix de Guerre 1939-1945 ribbon.svg Croix de Guerre
POL Virtuti Militari Srebrny BAR.svg Virtuti Militari
Order of the White Lion.svg Vita lejonets orden
St.AlexanderOrder-ribbon.svg Alexanderorden
Commemorative Medal of the Albanian Campaign,1920 rib.png Albanska Spomenica
US Legion of Merit Chief Commander ribbon.png Legion of Merit (postumt)

Dragoljub "Draža" Mihailović (serbiska: Драгољуб "Дража" Михаиловић eller Dragoljub "Draža" Mihailović; även känd som Чича eller Čiča), född 27 april 1893 i Ivanjica, Serbien, död 17 juli 1946 i Belgrad, var en serbisk general, främst känd som ledare för jugoslaviska armén under andra världskriget. Efter kriget blev han anklagad av rivalerna partisanerna för otillåtet samarbete. USA:s president Harry S. Truman tilldelade Mihajlović postumt amerikanska Legion of Merit för att ha övervakat räddningen av 500 amerikanska soldater som tjetnikerna gjorde under andra världskriget.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Mihailović föddes i Ivanjica i Serbien. Mihajlović åkte i oktober 1910 till serbiska militärakademin, och som kadett stred han i balkankrigen 1912–1913. I juli 1913 utnämndes han till löjtnant som den främste i sin klass. Han tjänstgjorde under första världskriget och tillsammans med den serbiska armén marscherade han genom Albanien 1915 under den långa reträtten som serbiska armén gjorde. Han fick senare mottaga ett flertal utmärkelser för sina bedrifter på Thessalonikifronten.

Under mellankrigstiden blev han stabsofficer och utsågs till överste. Han var också militärattaché i Sofia och Prag.

Hans militära karriär kom närapå till ett abrupt slut efter ett flertal incidenter. Den viktigaste var då han ville dela upp armén i enlighet med nationell tillhörighet (bl.a. serber, kroater och slovener), för vilket han fick tillbringa 30 dagar i fängelse.

På Ravna Gora, organiserade Mihailović tjetnikerna av lösgjorda grupper från den jugoslaviska armén, vilka sedermera blev tjetnik-militärens grupper och slutligen jugoslaviska armén i hemlandet (Jugoslovenska vojska u otadžbini).

De första tjetnikformationerna som leddes av Mihailović bildades runt Ravna Gora i 14 juni. Det fastställda målet för tjetnikerna var befrielsen av landet från ockuperande makter som Nazityskland, Italien, Albanien och Kroatien.

Emellertid bestämde han sig att inte involvera hela serbiska armén då detta skulle resultera i katastrofala förluster som i första världskriget, i vilket kungadömet Serbien förlorade en fjärdedel av sin befolkning. Istället gjorde Mihailović en planläggning av soldater och vapen, i väntan på de allierades landstigning på Balkan. En av motståndsledarna under första världskriget och tillika före detta tjetnik, Kosta Milovanović Pećanac, motsatte sig detta beslut och valde att samarbeta med nazisterna mot kommunisterna. Pećanac och Mihailović blev rivaler, genom att båda gjorde anspråk på tjetnikarvet och med Pećanac styrandes en mycket mindre lojal grupp än den Mihailović hade. På grund av sitt öppna samarbete med nazisterna blev Pećanac skjuten 1944 i samband med att han blev tillfångatagen och anklagad för högförräderi av Mihailovićs tjetniker.

1943 beslutade nazisterna att förfölja tjetnikerna i den norra zonen och erbjöd en belöning på 100 000 riksmark för tillfångatagandet av Mihailović, död eller levande.

Den brittiska chefen för specialuppdrag sände hjälpförnödenheter till Mihailovićs styrkor med början på hösten 1941. Mihailović steg i graderna när han blev krigsminister i exilregeringen 11 januari 1942 och general och ställföreträdande överbefälhavare i juni samma år.

Efter kriget greps Mihailović av jugoslaviska kommuniststyrkor och dömdes till döden för högförräderi och krigsförbrytelser. Tillsammans med nio andra officerare arkebuserades Mihailović i Lisičiji Potok i närheten av Belgrad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Engelskspråkiga Wikipedia.