Eksångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eksångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Iduna pallida reiseri.jpg
Eksångare av nordafrikanska underarten reiseri
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljRörsångare
Acrocephalidae
SläkteIduna
ArtEksångare
I. pallida
Vetenskapligt namn
§ Iduna pallida
AuktorHemprich & Ehrenberg, 1833
Synonymer
Blek härmsångare
Hitta fler artiklar om fåglar med

Eksångare[2] (Iduna pallida) är en liten fågel i familjen rörsångare (Acrocephalidae) som tidigare ingick i familjen sångare.[3] Den häckar från sydöstra Europa till Iran, men även i spridda områden i Nordafrika. Vintertid övervintrar den i Afrika. Fågeln är en sällsynt gäst norr om sitt utbredningsområde, med en handfull fynd i Sverige. Tidigare behandlades den västligare macchiasångaren som underart till eksångaren. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Eksångaren är en liten sångare, omkring 12–14 centimeter lång. Till utseendet påminner den om en blek rörsångare på grund av sin flacka panna, spetsiga profil och långsmala näbb, samt mörka tygel och kort ljust ögonbrynsstreck. På översidan är den blekt gråbrun med en olivgrön ton, kroppssidorna är brunbeige övergående i vitt på buken. Övre näbbhalvan är mörk och undre gulbrun. Benen är grå.

Till skillnad från rörsångaren har eksångaren aldrig rostton på övergumpen. Vidare syns gråvita kanter och spetsar på den tvärt avskurna stjärten. Karakteristiskt är också vanan att vippa nedåt med stjärten när den rör sig i vegetationen, ett beteende som rörsångaren saknar. Det gör även mycket lika macchiasångaren som tidigare behandlades som underart till eksångaren. Denna är vidare ljusare brun ovan utan kontrasterande ljusa kanter på armpennorna. Näbben är också lång, bred och "svullen".

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången är ett rätt entonigt cykliskt pladdrande, med dåligt artikulerade toner. Olikt flera släktingar härmar den inte andra arter. Den lockar med ett nasalt tjack, mittemellan svarthättans och trädgårdssångarens.

Iduna pallida.jpg

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Eksångaren delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[3]

  • Iduna pallida elaeica – häckar från sydöstra Europa till Iran och sydvästra Asien, övervintrar i nordöstra Afrika
  • Iduna pallida pallida – häckar i Egypten söderut till centrala Sudan, övervintrar i Sudan, Eritrea och Etiopien
  • Iduna pallida reiseri – förekommer i Algeriska delen av Sahara, södra Marocko, Mauretanien och Libyen
  • Iduna pallida laeneni – förekommer från Niger, Tchad och Nigeria till västra Sudan

Vissa urskiljer även underarten alulensis med utbredning i norra Somalia.[4]

Fram till 2003 behandlades eksångare och macchiasångare (Iduna opaca) som en och samma art. Tillsammans är de närmast släkt med artparet stäppsångare och saxaulsångare. Alla fyra placerades tidigare i Hippolais, men genetiska studier[5] visar att arterna i Hippolais så som det traditionellt är konstituerat inte är varandras närmaste släktingar. De lyfts därför ut till det egna släktet Iduna tillsammans med två arter tidigare placerade i Chloropeta, afrikansk gulsångare och berggulsångare.

Rörsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[6] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Acrocephalidae.

Eksångare i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Eksångaren är en mycket sällsynt gäst i Sverige, med elva fynd till och med 2019, från Simrishamn i Skåne till Likskärets naturreservat i Norrbotten.[7] Första fyndet gjordes av en ungfågel 26 augusti 1993 i Ottenby på Öland som ringmärktes.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Eksångaren häckar i torr buskmark med stenek, björnbär och cistros, men också slyskog, trädgårdar och utmed vattendrag. Dess huvudföda består av insekter.

Ägg från eksångare, underarten elaeica.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som ganska vanlig eller vanlig i stora delar av sitt utbredningsområde, lokalt även mycket vanlig.[1] I Europa tros det häcka mellan 3,3 och 6,6 miljoner par.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Eksångaren har tidigare även kallats blek härmsångare.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 326. ISBN 978-91-7424-039-9 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2016 Iduna pallida Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  5. ^ Fregin, S., M. Haase, U. Olsson, and P. Alström (2009), Multi-locus phylogeny of the family Acrocephalidae (Aves: Passeriformes) — the traditional taxonomy overthrown, Mol. Phylogenet. Evol. 52, 966-878.
  6. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  7. ^ Eksångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  8. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]