Afrikansk gulsångare

	Afrikansk gulsångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Rörsångare; Acrocephalidae
Släkte	Iduna
Art	Afrikansk gulsångare; I. natalensis
Vetenskapligt namn
	§ Iduna natalensis
Auktor	Smith, 1847
Synonymer
	Chloropeta natalensis; Gul kloropeta;

Afrikansk gulsångare^[2] (Iduna natalensis) är en fågel i familjen rörsångare inom ordningen tättingar.^[3]

Fältkännetecken

Utseende

Afrikansk gulsångare är en medelstor sångare med en genomgånde gulbrun ovansida, med något brunare hjässa och gulare övergump. De bruna vingfjädrarna är gulkantade. Undersidan är lysande gul med olivfärgad anstrykning på bröstsidor, flanker och nedre delen av buken. Näbben är blek på övre näbbhalvan och svartaktig på den undre, liksom benen. Honor är mattare under, medan ungfåglarna är mer beigefärgade.^[4] Kroppslängden är 13 cm och vikten tio till 15 g.^[5]

Läte

Afrikansk gulsångare sjunger en snabb serie med gutturala och varierade toner som inleds med några raspiga. Varningslätet är ett vasst tsk eller tjirr.^[4]^[6]

Utbredning och systematik

Afrikansk gulsångare delas in i fyra underarter:^[3]

Iduna natalensis batesi – förekommer från Nigeria östserut till norra Demokratiska republiken Kongo
Iduna natalensis massaica – förekommer från södra Sydsudan och Etiopien till nordöstra Demokratiska republiken Kongo, Uganda, Kenya samt nordvästra och norra Tanzania
Iduna natalensis major – förekommer från Gabon och Angola till södra Demokratiska republiken Kongo och norra Zambia
Iduna natalensis natalensis – förekommer från södra Zambia och södra Tanzania till östra Sydafrika

Släktestillhörighet

Denna art placerades tidigare i släktet Chloropeta tillsammans med berggulsångare och papyrusgulsångare. DNA-studier visar dock att den (liksom berggulsångaren) är nära släkt med en grupp palearktiska sångare i släktet Hippolais, som stäppsångare och eksångare.^[7] Denna grupp har idag lyfts ut till ett eget släkte, Iduna, medan papyrusgulsångaren utgör en egen utvecklingslinje och placeras i Calamonastides.

Familjetillhörighet

Rörsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.^[8] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Acrocephalidae.

Levnadssätt

Fågeln påträffas i fuktig vegetation, i vassbälten och skogskanter.^[4]^[9] Den födosöker långt ner, ensamma eller i par. Arten kan vara rätt tillbakadragen och drar sig muslikt undan när den störs, men klättrar upp på en exponerad plats när den sjunger. Den livnär sig av fjärilslarver som den plockar från blad och grenar, men kan också fånga termiter i luften som en flugsnappare.^[9]

Häckning

Boet är en prydlig skål av gräs som placras i en grenklyka inne i en buske, i södra Afrika bland Leonotis, Conyza och Epilobium. Den lägger två till tre ägg som ruvas mellan september och mars i södra Afrika. Honan gör det mesta av ruvandet, i omkring tolv dagar. Efter kläckning matas ungarna av båda föräldrarna, men mest av honan. Efter två veckor är de flygga och blir självständiga vid sex veckors ålder.^[9]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig i delar av utbredningsområdet.^[10]

Namn

Notera att härmsångaren tidigare kallades för gulsångare, men är inte nära släkt med afrikansk gulsångare, även om de förekommer i samma familj.

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2016 Iduna natalensis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 11 december 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c] Borrow, Nik; Demey, Ron (2001). Birds of Western Africa. A & C Black. sid. 624–625. ISBN 0-7136-3959-8
^ ”African Yellow Warbler (Chloropeta natalensis)”. HBW Alive. Lynx Edicions. http://www.hbw.com/species/african-yellow-warbler-chloropeta-natalensis. Läst 9 november 2016.
^ ”African Yellow Warbler · Iduna natalensis · (Smith, A, 1847)”. xeno-canto. http://www.xeno-canto.org/species/Iduna-natalensis. Läst 10 november 2016.
^ Silke Fregin (2009). ”Multi-locus phylogeny of the family Acrocephalidae (Aves: Passeriformes) – The traditional taxonomy overthrown”. Molecular Phylogenetics and Evolution 52 (3): sid. 866–878. doi:10.1016/j.ympev.2009.04.006. PMID 19393746. https://www.academia.edu/11817783/Multi-locus_phylogeny_of_the_family_Acrocephalidae_Aves_Passeriformes_-the_traditional_taxonomy_overthrown.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ [a b c] ”Chloropeta natalensis (Dark-capped yellow warbler, African yellow warbler)”. Biodiversity Explorer. Iziko Museums of South Africa. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151012021256/http://www.biodiversityexplorer.org/birds/sylviidae/chloropeta_natalensis.htm. Läst 10 november 2016.
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikispecies har information om Iduna natalensis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör afrikansk gulsångare.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Iduna natalensis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[B&D-4] [a b c] Borrow, Nik; Demey, Ron (2001). Birds of Western Africa. A & C Black. sid. 624–625. ISBN 0-7136-3959-8

[HBW-5] ”African Yellow Warbler (Chloropeta natalensis)”. HBW Alive. Lynx Edicions. http://www.hbw.com/species/african-yellow-warbler-chloropeta-natalensis. Läst 9 november 2016.

[xeno=canto-6] ”African Yellow Warbler · Iduna natalensis · (Smith, A, 1847)”. xeno-canto. http://www.xeno-canto.org/species/Iduna-natalensis. Läst 10 november 2016.

[MPE-7] Silke Fregin (2009). ”Multi-locus phylogeny of the family Acrocephalidae (Aves: Passeriformes) – The traditional taxonomy overthrown”. Molecular Phylogenetics and Evolution 52 (3): sid. 866–878. doi:10.1016/j.ympev.2009.04.006. PMID 19393746. https://www.academia.edu/11817783/Multi-locus_phylogeny_of_the_family_Acrocephalidae_Aves_Passeriformes_-the_traditional_taxonomy_overthrown.

[8] Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[Iziko-9] [a b c] ”Chloropeta natalensis (Dark-capped yellow warbler, African yellow warbler)”. Biodiversity Explorer. Iziko Museums of South Africa. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151012021256/http://www.biodiversityexplorer.org/birds/sylviidae/chloropeta_natalensis.htm. Läst 10 november 2016.

[10] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]