Emil Wikström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Emil Wikström
Emil Wikström.jpg
Född13 april 1864[1][2][3]
Åbo[3]
Död26 september 1942[3] (78 år)
Helsingfors
BegravdSandudds begravningsplats
MedborgarskapFinländskt
Utbildad vidAkademie der bildenden Künste Wien Arbcom ru editing.svg
SysselsättningSkulptör, arkitekt[4]
BarnMielikki Ivalo (f. 1907)
SläktingarYrjö Suomalainen
Kari Suomalainen
Redigera Wikidata

Emil Erik Wikström, född 13 april 1864 i Åbo, död 26 september 1942 i Helsingfors, var en finländsk skulptör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Emil Wikström var son till en timmerman och en bonddotter. Han gjorde sig i sin ungdom bemärkt genom träskulptur och fick med understöd studera vid Finska konstföreningens skolor i Åbo och Helsingfors samt reste med ett litet statsstipendium till Wien 1883 för att utbilda sig i ornamentsmodellering och xylografi. Han studerade i Wien 1883–85, därpå ett år i Paris och vistades sedan i Helsingfors, där han modellerade statyn Smultronflicka (Konstföreningens galleri). Därefter studerade han skulptur i Wien och Paris 1887–92 med ett uppehåll i hemlandet 1890–91, där han utförde skulpturen Stockflottare. År 1893 fick han vid en tävling första priset för gavelgrupp till Ständerhusets fasad, framställande Alexander I omgiven av Finlands ständer vid lantdagen i Borgå 1809. Gruppen avtäcktes 1903.

Hans nästa monumentalverk blev Elias Lönnrots monument. Han vann första priset 1899, men utförde därefter ett nytt förslag, som blev antaget och utfört (avtäcktes 1902) i Helsingfors; det framställer Lönnrot mellan Väinämöinen och den unga flicka, som enligt sägnen erbjöd siaren sitt gyllene hår till strängar på hans kantele). Mellan dessa båda verk faller Fredrik Pacius’ byst i Kaisaniemi, Helsingfors, 1895).

Till hans verk hör även J. V. Snellmans monument i Helsingfors och skulpturerna utanför Helsingfors centralstation. Wikströms skulpturverk beröms för realistisk hållning, kraftfull karakteristik, känsloinnerlighet och vekt behag. Flera av sina alster har han själv gjutit i brons i det gjuteri som han inrättade 1903.

Han bodde från 1893 på Visavuori i Valkeakoski, som nu är ett konstnärsmuseum. Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[5]

Andra verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

J. V. Snellmans monument i Helsingfors.
  • När oskulden sover (barnhuvud, 1891, Åbo museum)
  • Invokation (kvinnlig byst, 1895, i marmor 1897)
  • Moder och barn (halvfigurer i marmor, Paris, 1900)
  • Fattiga barn (grupp i brons, 1903, alla tre i galleriet i Helsingfors)
  • Tidsgudens fånge (grupp i trä, 1897)
  • Vår postgubbe (brons, Åbo museum)
  • Värdinnan i Tuonella
  • Tavastländsk bonde
  • Döende flicka
  • Byst av Mikael Agricola (Viborg)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Länkar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Finlands Nationalgalleri, omnämnd som: Emil Wikström, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Benezit Dictionary of Artists, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit ID: B00197072, omnämnd som: Emil Erik Wikström, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b c] Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel, (Källa från Wikidata)
  4. ^ läst: 6 augusti 2020, (Källa från Wikidata)
  5. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Jor Finn, Ødegård Knut, Havran Jiri, red (1999). Hemma hos författare, konstnärer, kompositörer i Norden. Stockholm: Prisma. sid. 136-141. Libris länk. ISBN 91-518-3407-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]