Hoppa till innehållet

Erik Brahe (1722–1756)

Från Wikipedia
Erik Brahe
Erik Brahe i Uniform m/1756 för Livregementet till häst, med förgyllt harnesk med Adolf Fredriks namnchiffer
Titlar
Yrke Militär
Militärtjänst
I tjänst för Sverige
Försvarsgren Kavalleriet
Land Sverige
Tjänstetid 1741–1756
Grad Överste
Enhet Skånska kavalleriregementet
Befäl Livregementet till häst
Politik
Parti Hovpartiet
Mandatperiod
1751–1752
Företrädare Henning Adolf Gyllenborg
Efterträdare Henning Adolf Gyllenborg
Personfakta
Född 25 juni 1722
Stockholm
Residens Rydboholms slott
Åtalad 1756 delaktighet i Kuppen 1756, en misslyckad statskupp
Dom förlustigad liv, ära och gods
Dom/straff Avrättad med schavotten
Död 23 juli 1756 (34 år)
Avrättad i Stockholm
Släkt
Frälse- eller adelsätt Brahe
Mor Fredrika Vilhelmina Stenbock
Familj
Gift 1745
Make/maka Eva Catharina Sack
Barn Per Eriksson Brahe
Familj 2
Gift 2 1754
Make/maka 2 Stina Piper
Barn med 2 Magnus Fredrik Brahe

Erik Brahe, född i Stockholm 25 juni 1722, död där 23 juli 1756, var en svensk greve, lantmarskalk, överste samt en av de delaktiga i kuppen 1756, vilket var en misslyckad statskupp. För sin inblandning i denna dömdes han till döden och avrättades.

Erik Brahe var son till kaptenen och greven Nils Brahe (en sonson till Nils Brahe den yngre) och Fredrika Vilhelmina Stenbock, men redan i sin barndom dog hans föräldrar och han uppfostrades av nära anhöriga.

Han ingick, efter avslutade studier i Uppsala, som ryttare vid det Skånska kavalleriregementet 1741. Efter hand befordrades han till överste för Livregementet till häst 1752.

Han anslöt sig politiskt till Hovpartiet, och var under 1751–1752 års riksdag medlem i sekreta utskottet. Under riksdagen fungerade han också i egenskap av äldste greve såsom lantmarskalk, då den ordinarie ordföranden Henning Adolf Gyllenborg var frånvarande för sjuklighet.

Han tycks ha stått kung Adolf Fredrik nära men varit mer avvisande inför drottning Lovisa Ulrika. Vid riksdagen 1756 ertappades han såsom delaktig i den sammansvärjning som åsyftade att utvidga konungamakten. Då detta upptäcktes innan kuppen kunde iscensättas fördes de inblandade, förutom kungaparet, till schavotten för avrättning.

Själva kuppen upptäcktes den 22 juni 1756, och redan den 16 juli samma år föll domarna. Erik Brahe dömdes till att vara förlustigad (förlora) liv, ära och gods. Erik Brahes blott 22-åriga och gravida maka Stina Piper försökte åtskilliga gånger beveka sin mans domare att om möjligt mildra det hårda straff han belagts med. Dessa böner gick dock ohörda förbi, och nådeansökan som ställdes till kungen (även om denna makt låg hos Rådet) avvisades likväl.

Erik Brahe avrättades i Stockholm den 23 juli 1756.[1]

20 år senare besöktes den nu vuxna sonen Per Eriksson Brahe på Rydboholms slott av kung Gustav III, stallmästarenn Munck, Gustaf Johan Ehrensvärd och Axel von Fersen d.y. Efter att ha besökt slottet och trädgården begav de sig till Östra Ryds kyrka för att hedra Erik Brahes minne. Kistan innehållande Brahes kvarlevor öppnades och kungen studerade dem under tystnad för att sedan rusa ut ur kyrkan och resa tillbaka till Ulriksdals slott under tystnad.[2]

Ehrensvärd skrev senare:

Det var även besynnerligt, att [den] första gången Greve Brahes kista skulle öppnas och dess lik ses, så skulle det vara av sonen till de föräldrar, för vilka han hade mistat livet, och bredvid graven skulle sonen stå till den, som varit dess baneman.

Erik Brahe gifte sig 1745 med Eva Catharina Sack (1727–1753). Hon dog 26 år gammal till följd av en svår sjukdom.[3] Åren 1746–1752 födde Sack fem barn, tre söner och två döttrar:

  1. Per (1746–1772)
  2. Nils Gabriel (1747–1756)
  3. Abraham (1749–1751)
  4. Eva Fredrika (1750–1756)
  5. Christina (1752–1756)[4] [5]

Cirka ett år efter Eva Catharina Sacks död gifte sig Erik Brahe med Stina Piper. Omkring tre månader efter Eriks avrättning nedkom Stina Piper med deras gemensamma son Magnus Fredrik Brahe. Hon uppfostrade sedan både sönerna.

  1. Ulrika Juliana (1755–1756)
  2. Magnus Fredrik (1756–1826)[6]

Stina Pipers och Erik Brahes gemensamma dotter och tre barn från Brahes äktenskap med Eva Catharina Sack avled av sjukdomar 1756. Eftersom Per Brahe dog 1772, ogift och utan arvingar, föll det på Magnus att föra Braheätten vidare.[7]

  1. Rainer, Claes (2019). Lovisa Ulrika: konst och kuppförsök. Bokförlaget Langenskiöld. sid. 189. ISBN 978-91-88439-45-1. Läst 28 juni 2025
  2. Rainer, Claes (2019). Lovisa Ulrika: konst och kuppförsök. Bokförlaget Langenskiöld. sid. 191. ISBN 978-91-88439-45-1. Läst 28 juni 2025
  3. Williams, Annika (red.) (2022). Slottsfruar & klostersystrar: kvinnors inflytande och ansvar på Skokloster genom århundraden. sid. 92–97
  4. Williams (red.) (2022). sid. 96–97.
  5. ”Brahe nr 1”. Adelsvapen. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Brahe_nr_1. Läst 26 februari 2026.
  6. Williams (red.) (2022). sid. 101.
  7. Williams (red.) (2022). sid. 101.
  8. ”Greve Erik Brahe, 1722-1756. Oljemålning”. samlingar.shm.se. https://samlingar.shm.se/object/44686FDD-50B6-4DC7-BD3A-FE1817FBBF8F. Läst 31 december 2024.