Brahe (adelsätter)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Brahe.
Den äldre danska ätten Brahes vapen med en stolpe på svart och den yngre svenska Braheättens vapen med två svarta motsatta örnvingar på guld. Den äldre danska ätten Brahes vapen med en stolpe på svart och den yngre svenska Braheättens vapen med två svarta motsatta örnvingar på guld.
Den äldre danska ätten Brahes vapen med en stolpe på svart och den yngre svenska Braheättens vapen med två svarta motsatta örnvingar på guld.

Brahe är namnet på två besläktade adliga ätter, den äldre dansk och den yngre svensk, vilken på mödernet härstammade från den äldre danska ätten, men använde sitt fäderneärvda vapen, varför de båda ätterna förde olika vapensköldar. Ätten är utdöd både i Danmark (1786) och i Sverige (1930).

Danska Brahe-ätten[redigera | redigera wikitext]

Brahe
Den danska ätten Brahes stamvapen
UrsprungDanmark
StamfarAxel Brahe till Vittskövle
SätesgårdHvedholm
Utgrenad iDanska ätten Bille-Brahe
och Svenska Braheätten
Danmark Adel i Danmark
NaturaliseradDansk uradel
† Utslocknad i Danmark
Utslocknad1786
SvärdssidanPreben Brahe (d. 1786)

Den danska ätten, som även skrev sig Bragde och i sitt vapen förde en stolpe, skall enligt danska släktböcker härstamma från en Verner Brahe, vilken bodde i Skåne, där släkten ända till 1500-talet främst var bosatt. En sonsons sonson till honom var Torkil Pedersson Brahe (1372–1447), riksråd under drottning Margareta och fader till Johanna Torkilsdatter (Brahe)(patronymikonet även skrivet Torgilsdotter, Torkelsdotter med flera varianter), som genom sitt giftermål med Magnus Laurensson i Sverige blev stammoder för den svenska Brahe-ätten (se nedan).

Johanna Torkildsdotter Brahe var i sitt första gifte förmäld med den svenske adelsmannen Knut Karlsson (Örnfot), herre till Tärna i Södermanland. Efter Knuts död ärvde Johanna detta gods och medförde detta i boet i sitt andra äktenskap med den likaledes svenske väpnaren Magnus Laurentsson, också han från Södermanland. Paret fick sonen Peder Magnusson (sedermera riksråd och riddare), vilken valde att antaga moderns ättenamn (men däremot sin fars vapen). Därigenom blev Johanna Torkilsdotter stammoder till den svenska grenen av den kända danska adelsätten Brahe. Hennes barnbarn var riksrådet Joakim Brahe, gift med Gustav Vasas syster Margareta Eriksdotter (Vasa) och sedermera avrättad vid Stockholms blodbad.

En broder till Torkil Brahe var Axel Brahe till Vittskövle, likaledes riksråd. Han blev stamfader till den danska ätten, som utdog på svärdssidan 1786. Ättens siste manlige medlem var Preben Brahe (d. 1786). Efter honom övergick familjegodset Hvedholm med flera gårdar (som sedan kom att bilda grevskapet Brahesminde) till hans kusins son, Axel Bille, som 1788 fick tillstånd att kalla sig Bille-Brahe.

Medlemmar av den danska Brahe-ätten[redigera | redigera wikitext]

Svenska Braheätten[redigera | redigera wikitext]

Brahe
Den svenska ätten Brahes stamvapen:
Två nedåtvända vingar i svart med avhuggna motvända fästen på gult fält
Känd sedan1440-talet
Förgrenad urDanska ätten Brahe
AdladSvensk uradel
SynonymBrae, Brage, Bra, Braa, Bragde, undantagsvis Brade
Utgrenad iGrevliga Braheätten
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1561 när Peder Grave upphöjdes till greve

Den svenska ätten Brahe (senare Sveriges första grevliga ätt), och med två vingar i sitt vapen, kan ej med säkerhet ledas längre tillbaka än till 1400-talet. Vadstenanunnan Birgitta Andersdotter från Lödöse (genealogisk författarinna, död 1532) och senare genealoger ända fram till slutet av 1800-talet har med anledning av vapnens likhet velat härleda ätten till Finstaätten och Upplandslagmannen Birger Persson (Finstaätten), den heliga Birgittas far, men denna härledning är uppenbarligen oriktig, då Birger Perssons ätt enligt senare forskning anses ha dött ut redan på 1300-talet. Även en härledning den gamla Plataätten och Magnus Plata (1416–1422) vilken deltog i det holsteinska fälttåget 1416, har gjorts av Rasmus Ludvigsson och Johannes Messenius, men inte heller denna föreslagna koppling har kunnat bekräftas med senare genealogisk forskning.[1]

Släktens förste kände stamfader var väpnaren Magnus Laurentsson, som på 1440-talet skrev sig till Tärnö i Södermanland, som han erhållit med sin hustru Johanna Torkildsdotter Brahe (dotter till Torkel Pedersson Brahe till Rännenäs och Mygdal och hans fru Adelheid Grubbe) av den danska Brahe-ätten (se ovan) och som hon fått genom sitt föregående gifte med riksrådet Knut Karlsson (Örnfot).

Sonen Peder Magnusson Brahe upptog mödernenamnet Bragde eller Brahe. Även han bodde på Tärna samt var väpnare och under 1480-talet häradshövding i Oppunda härad.

Peder Magnussons son Joakim Brahe var gift med Margareta Eriksdotter (Vasa), syster till Gustav Vasa. När Gustav Vasa återkom från fångenskapen i Danmark, besökte han på Tärna sin syster och svåger Joakim Brahe Joakim Brahe, vilken sympatiserade med Sturepartiet. Gustav Vasa varnade Joakim Brahe för att infinna sig vid konung Kristians kröning, men denna varning ignorerades, och Joakim Brahe avrättades i Stockholms blodbad 1520. Hans änka blev 1525 omgift med greve Johan av Hoya. [1]

Peder Magnusson fick fyra barn, men bara två nådde mogen ålder:

  1. Mauritz till Tärna, född 1517 och död ung.
  2. Brita, (1518-1554) gift med Birger Nilsson (Grip)
  3. Öllegård, (1519-1527)
  4. Peder, greve Brahe (1520-1590) nedan under grevliga ätten Brahe.

Grevliga Braheätten[redigera | redigera wikitext]

Grevliga ätten Brahe
Det utbyggda grevliga vapnet med adliga ätten Brahes stamvapen i hjärtsköld
Per Brahe den yngres dotter Elsa Beata som genom giftermål med Adolf Johan räknades som svensk prinsessa i några år före sin tidiga död 1653. Hon begravdes i Brahekyrkan på Visingsö
UrsprungDanmark
Förgrenad uradliga ätten Brahe
StamfarMagnus Laurentsson
SätesgårdRydboholm
Utgrenad iÖrnevinge
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1625
GradGrevlig ätt nr 1
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1930 i Stockholm
SvärdssidanMagnus Per Brahe

Joakims son Per Brahe d.ä., en systerson till Gustav Vasa, är svenska Braheättens första mera betydande medlem, och med honom nådde den vid Erik XIV:s kröning den 29 juni 1561, grevlig värdighet och höjde sig till främsta platsen inom landets aristokrati, samt förlänades Visingsö som grevskapet Visingsborg. Den grevliga introducerades 1625 på Riddarhuset som grevliga ätten nr 1. Genom giftermål har den blivit befryndad med flera tyska furstliga släkter, såsom husen Braunschweig, Pfalz-Zweibrücken och Hessen-Homburg.[1]


Per Brahe den äldres två äldsta efterlevande söner grevarna Erik och Gustav Brahe efterlämnade Erik, gift med med hertiginnan Elisabet av Braunschweig-Lüneburg (1553-1618), dottern Beata Margareta (född 1583, gift med riksrådet friherre Gustav Stenbock) och fick i en förbindelse med Anna Filipsdotter Kern två oäkta söner, Gustav Eriksson, (1598-1666) och Johan Gustavsson (död 1686), vilka i Sverige adlades under namnet Örnevinge (se vidare nedan).[1]


Då Erik och Gustav Brahe gick i landsflykt, övergick grevskapet Visingsborg till deras bror, sedermera riksdrotsen greve Magnus Brahe vilken emellertid endast efterlämnade dottern Ebba Brahe (15961674) gift med Jacob De la Gardie.[1]

Från Magnus Brahe övergick därför grevskapet till hans bror riksrådet greve Abraham Brahes äldste son riksdrotsen greve Per Brahe den yngre. Per Brahe avled 1680 på Bogesunds slott och blev gravsatt i Östra Ryds kyrka. Kort därefter beslöt Karl XI om en reduktion av kungliga förläningar, vilket innebar att grevskapet Visingsborg drogs in till Kronan. Många gator är uppkallade efter Per Brahe d.y. Förutom Brahegatan i Gränna, vilket är Grännas huvudgata, finns gator och platser uppkallade efter honom i åtminstone Stockholm, Göteborg, Helsingfors, Åbo, Kuopio, Kajana, Villmanstrand, Brahestad, Jakobstad och Kristinestad.

Per Brahes d.y. syster var Margareta Brahe, gift med riksrådet friherre Bengt Bengtsson Oxenstierna, riksrådet greven och riksmarskalken Johan Oxenstierna och den tjugoåttaårige lantgreven Fredrik II av Hessen-Homburg), samt generalen av infanteriet greve Nils Brahe den äldre, vilken sistnämnde, då Per Brahe d. y. ej överlevdes av någon son, genom sin postumt födda son riksrådet greve Nils Brahe den yngre blev stamfader för den ättegrenen som utgick 1930, och därmed även för samtliga ättemedlemmar.

Bland de många egendomar, som innehafts av släkten, kan nämnas det berömda Visingsborg, som indrogs genom reduktionen och sedermera förfallit, i främsta rummet nämnas Rydboholms slott, som genom Joakim Brahes gifte med Margareta Eriksdotter Vasa kom till Braheätten och sedan utan att vara fideikommiss oavbrutet tillhört denna med undantag av åren 1756—61, då godset såsom förbrutet var indraget till kronan, samt Skoklosters slott, som genom gifte med grevinnan Margareta Juliana Wrangel, dotter till riksmarsken greve Karl Gustav Wrangel, förvärvades av Nils Nilsson Brahe, vilken gjorde slottet jämte dess stora samlingar och övriga inredning — men ej egendomen — till fideikommiss. En tredje stor egendom, Salsta, köptes 1756 av översten greve Eric Brahe, sonson till Nils Nilsson Brahes son, generalmajoren greve Abraham Brahe.

Eric Brahe blev far till en av rikets herrar greve Magnus Fredrik Brahe, vilkens son generallöjtnanten och riksmarskalken greve Magnus Brahe var bekant som Karl XIV Johans förtrogne. Hans bror hovstallmästaren greve Nils Fredrik Brahe (1812-1850) blev far till överste kammarherren greve Magnus Per Brahe (1849-1930), innehavare av Rydboholm och Skokloster. — Den Braheska släktens båda främsta arkiv, som samlats på Rydboholm och Skokloster, är numera deponerade i riksarkivet. På Skokloster har jämväl bildats ett berömt bibliotek, som alltjämt förvaras därstädes.[1]

Såsom fideikommiss har ätten innehaft Skokloster i Uppland, och även det gamla Vasagodset Rydboholm. Ätten dog ut 1930 med greve Magnus Per Brahe på Rydboholm.

I Finland fick den före detta Kristina kommun (finska Ristiina) i landskapet Södra Savolax sitt namn efter efter greve Per Brahe den yngres gemål Kristina och Brahevapnet ses i kommunens vapen, med de svarta örnvingarna under ett armborst.

Medlemmar av den svenska Brahe-ätten[redigera | redigera wikitext]

Ätten Örnevinge[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Örnevinge
Örnevinge
Adlad1646
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1647
GradAdlig ätt nr 352
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1755

Erik Brahe (1552–1614) hade i en förbindelse med Anna Filipsdotter Kern, en dotter till fältskären och befallningsmannen Filip Kern, den utomäktenskapliga sonen Gustav Eriksson (1598–1666). Erik Brahes bror, Gustav Brahe (1558–1615) hade med sin älskarinna, Anna Reibnitz från Schlesien, en son Johan Gustavsson (d. 1685), som blev underlagman och hovrättsassessor.

De båda kusinerna Gustav Eriksson och Johan Gustavsson adlades 1646 under namnet Örnevinge (introduktion på Riddarhuset under nr 352). Namn och vapen anspelar på Brahe-ättens vapen.

Johan Gustavsson Örnevinge var gift med Virginia Persdotter Gyllensvärd, en dotterdotter till Erik XIV:s utomäktenskapliga dotter Virginia Eriksdotter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • ^ [a b c d e f] Brahe (adelsätter) i Svenskt biografiskt lexikon