Skånska kavalleriregementet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skånska kavalleriregementet
(K 2)
Skånes vapen crowned.svg
Officiellt namnKungl. Skånska kavalleriregementet
Datum1928–1942, 1946–1952
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypKavalleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareSkånska husarregementet,
Kronprinsens husarregemente,
Skånska dragonregementet
Del avIII. militärområdet [a]
HögkvarterHelsingborgs garnison
FörläggningsortHelsingborg
FärgerLjusblått     
Marsch"Skånska husarregementets marsch" (okänd) [b]
SegernamnLandskrona (1677),
Pultusk (1703),
Posen (1704),
Fraustadt (1706)
Befälhavare
RegementschefCarl Henrik Wrede [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1906AM.031893.jpg

Skånska kavalleriregementet (K 2) var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1928–1942 och 1946–1952. Förbandsledningen var förlagd i Helsingborgs garnison i Helsingborg.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att de tre skånska kavalleriregementena Skånska husarregementet (K 5), Skånska dragonregementet (K 6), och Kronprinsens husarregemente (K 7) skulle avvecklas och sammanföras den 1 januari 1928 till ett kavalleriregemente, Skånska kavalleriregementet (K 2).[2] Beteckningen ärvdes från Livregementets dragoner (K 2), vilket hade avvecklats i samma försvarsbeslut, och istället tillsammans med Livgardet till häst (K 1) bildat Livregementet till häst (K 1). Den 1 oktober 1942 omorganiserades regementet till ett pansarregemente, och antog namnet Skånska pansarregementet (P 2), kvar blev en kavalleriskvadron i Ljungbyhed, vilken överfördes den 1 oktober 1943 som ett detachement till Livregementets husarer (K 3).[4]

Då det ansågs förenat med vissa fördelar att utnyttja de frilagda förläggningslokalerna i Helsingborg, beslöts att Skånska kavalleriregementet skulle återuppsättas inom kavalleriets befintliga kader av personal och hästar. Den 1 april 1946 återuppsattes Skånska kavalleriregementet (K 2) i Helsingborg, nu som ett helt nytt förband. Stommen i det nya förbandet hämtades från den kavalleriskvadron i Ljungbyhed som 1943 tillförts Livregementets husarer (K 3).[4] Kavalleriskvadron i Ljungbyhed avskildes den 30 september 1945 från Livregementets husarer (K 3), och bildade den 1 oktober 1945 embryot till det nya regementet. Den 6 maj 1946 hölls i Ljungbyhed en ceremoni över det nya regementet. Den 1 april 1946 återuppsattes regementsstaben, och den 1 oktober 1947 tillfördes en mobiliseringscentral i Ljungbyhed från Skånska pansarregementet (P 2).[4][5]

Inför försvarsbeslutet 1948 föreslog försvarskommittén att armén skulle reduceras med två kavalleriregementen, Livregementet till häst och Skånska kavalleriregementet.[6] Dock kom enbart Livregementet till häst att utgå ur fredsorganisationen. År 1951 föreslog regeringen för riksdagen om en begränsning av arméns fredsorganisation, vilket innebar att Norrbottens artillerikår (A 5), Skånska kavalleriregementet (K 5), Göta trängregementes kompani i Nora (T 2 N) och Öresunds marindistrikt (MDÖ) skulle avvecklas och upplösas. Regeringens förslag antogs av riksdagen och därmed skulle Skånska kavalleriregementet upplösas under budgetåret 1952/1953, för att ersättas med en mobiliseringscentral. Regementets cykelkontingent beslutades förläggas till Södra skånska infanteriregementet i Ystad, medan ryttarkontingent skulle förläggas till Livregementets husarer.[7]

Den 30 juni 1952 avvecklades och upplöstes regementet. Befälskadern vid regementet överfördes till två detachement underställt chefen för Livregementets husarer, vilket ändrades till Borås respektive Ystad. I Borås kom befälen att placeras vid en cykelkavallerikontingenten ur Livregementets husarer. I Ystad kom befälen att placeras vid en cykelkavallerikontingenten. Den 30 juni 1956 avvecklades de båda skvadronerna.[4][8]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När regementet bildades, övertogs den förläggning som Skånska husarregementet (K 5) haft, Berga kasern, i Helsingborg. När regementet omorganiserades till ett pansarregemente, beslutades det att förlägga det till Hässleholms garnison. Detta då Helsingborgstrakten inte medgav tillräckligt utrymme eller eljest var lämplig för ett pansarregementes övningar. När sedan regementet sattes upp på nytt 1946. Kom det till en början vara lokaliserade på Ljungbyhed, när regementsstaben organiserades 1946, kom den från den 1 april 1946 vara samlokaliserad med staben för Helsingborgs försvarsområde (Fo 13) på Järnvägsgatan 25 i Helsingborg. Den 1 oktober 1945 påbörjades inflyttning i kasernområdet, då skvadronen från Ljungbyhed flyttade in till Helsingborg. Inflyttningen löpte parallellt med den utflyttning av Skånska pansarregementet. Den 1 oktober 1947 hade Skånska kavalleriregementet flyttat in helt i Helsingborg, samt även Skånska pansarregementet som hade helt omlokaliserats till Hässleholm. Efter att regementet avvecklades den 30 juni 1952, kom kasernområdet den 1 december 1956 att övergå i Fångvårdsstyrelsens regi.[4]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Vid sammanslagningen 1928 överfördes Skånska husarregementets standar till Skånska kavalleriregementet. Stadarets hitsida visar: på gul duk Oscar II:s krönta namnchiffer i guld och därunder inskriften 18 20/6 85. Frånsidan visar: på gul duk ett rött avslitet griphuvud krönt med en öppen krona av guld, i en cirkel runt griphuvudet segernamn i gult - Landskrona 1677, Pultusk 1703, Posen 1704, Fraustadt 1706. Vid flytten till Hässleholm överfördes standaret till Skånska pansarregementet, men då förbandets återskapats fördes standaret tillbaka. Standaret förs numera av Södra skånska regementet (P 7).

Traditionsbärare till de tre skånska kavalleriregementena Skånska husarregementet (K 5), Skånska dragonregementet (K 6), och Kronprinsens husarregemente (K 7) blev till en början Skånska kavalleriregementet. Då regementet omorganiserades till ett pansarregemente, och att Skånska kavalleriregementet återuppsattes på nytt, blev Skånska kavalleriregementet traditionsbärare till de tre kavalleriregementena. Efter att Skånska kavalleriregementet avvecklades, kom Skånska dragonregementet (P 2) föra dess traditioner vidare. År 1965 blev regementet även traditionsbärare för de tre ursprungliga skånska kavalleriregementena. Sedan den 1 juli 2000 bevaras regementets minne av Södra skånska regementet (P 7).[9]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma åren 1928–1942 och 1949–1952.

  • 1928–1936: Gustav Adolf Lewenhaupt
  • 1936–1937: Knut Henrik Palmstierna
  • 1937–1942: Åke Karl Wilhelm Hök
  • 1946–1949: Åke Karl Wilhelm Hök
  • 1949–1952: Carl Henrik Wrede

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Skånska kavalleriregementet 1928-01-01 1942-09-30
Kungl. Skånska kavalleriregementet 1946-04-01 1952-06-30
Beteckningar
K 2 1928-01-01 1942-09-30
K 2 1946-04-01 1952-06-30
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Helsingborgs garnison (F) 1928-01-01 1942-09-30
Ljungbyhed (F) 1945-10-01 1946-03-31
Helsingborgs garnison (F) 1946-04-01 1952-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1928–1936 var regementet underställt chefen för I. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Södra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för I. arméfördelningen, åren 1946–1952 chefen för I. militärområdet.
  2. ^ Förbandsmarschen ärvdes från Skånska husarregementet, och antogs 1928.[1]
  3. ^ Carl Henrik Wrede blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 27
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 127-128
  3. ^ Kjellander (2003), s. 303
  4. ^ [a b c d e f] Holmberg (1993), s. 18-19
  5. ^ Holmberg (1993), s. 24
  6. ^ Försvarskommitténs förslag i Teknisk Tidskrift
  7. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1951”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EC30110. Läst 14 februari 2019. 
  8. ^ Holmberg (1993), s. 20
  9. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160817031003/http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 9 oktober 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]