Erik Knutsson
Erik Knutsson, Erik X, född okänt, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö, var kung av Sverige 1208-1216. Begravd i Varnhems kyrka.
Biografi
Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre Karlsson i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngre Karlssons trupper återigen besegrats och Sverker den yngre Karlsson själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre Karlsson.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngre Karlssons sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Han titulerades Erici D.G. Regis Sverorum omkring 1210.[1]
Maka och barn
Erik Knutsson gifte sig 1210 med Rikissa av Danmark, en dotter av Valdemar den store och Sofia av Minsk[2].
Tillsammans hade de barnen:
- Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278)
- Marianne, pommersk furstinna[3][4], kallad Mariana och Marina
- Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl.
- Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död).
I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrison vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson (Bonde), som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt.
Källor
- ^ Sveriges medeltida personnamn, uppslagsordet "Erik" s. 2.
- ^ Brenner, S Otto: "Nachkommen Gorms des Alten", sidan 24. Dansk Historisk Haandbogsforlag, 1978
- ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 16
- ^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77
Se även
