Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
OLAF:s säte i Bryssel, Belgien.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (franska: Office européen de Lutte Anti-Fraude, Olaf) är ett generaldirektorat inom Europeiska kommissionen med uppdrag att bekämpa bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet, till exempel tjänstefel som begås inom Europeiska unionens institutioner, organ och byråer. Även om Olaf juridiskt sett är en del av kommissionen bedrivs dess verksamhet helt oberoende av kommissionen och dess kollegium.[1]

Likt andra generaldirektorat inom kommissionen leds Olaf av en generaldirektör. Den nuvarande generaldirektören är Giovanni Kessler. Olaf har sitt säte i Bryssel, Belgien.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1988 bildades arbetsgruppen för samordning av bedrägeribekämpning (Uclaf) som en del av Europeiska kommissionens generalsekretariat. Arbetsgruppens huvuduppgift var att tillsammans med de nationella myndigheterna samordna bedrägeribekämpning. På rekommendation av Europaparlamentet utökades arbetsgruppens befogenheter 1993. 1995 fick arbetsgruppen rätt att på eget initiativ starta utredningar.[2]

I samband med bedrägeriskandalen inom kommissionen Santer, som ledde till att kommissionen avgick 1999, föreslogs att ett nytt organ för bedrägeribekämpning skulle inrättas med mer långtgående befogenheter. Detta ledde till inrättandet av Olaf den 28 april 1999. Samtidigt upphörde den tidigare arbetsgruppen att existera och dess befogenheter överfördes till Olaf.[2]

Uppdrag och organisation[redigera | redigera wikitext]

Olaf har tre huvuduppgifter som syftar till att unionen ska tillvarata skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Den första huvuduppgiften är att skydda unionens ekonomiska intressen genom att utreda bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet. Den andra huvuduppgiften är att avslöja och utreda allvarliga tjänstefel begångna av ledamöter och anställda vid unionens institutioner, organ och byråer. Den tredje huvuduppgiften är att bistå unionens institutioner, huvudsakligen kommissionen, för att utforma och tillämpa lagstiftning för bedrägeribekämpning.[1] Olaf kan inte utreda bedrägerier som saknar konsekvenser för unionens ekonomiska medel; detta är en uppgift för de nationella myndigheterna.[3]

Olaf arbetar dels eget initiativ, dels efter tips som mottas från anställda inom unionen, i många fall anonyma tips. Även Europeiska revisionsrätten kan underrätta Olaf om den upptäcker några oegentligheter.[4] Olaf saknar dömande makt. Om en utredning kommer fram till att bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet har förekommit rekommenderar Olaf istället andra myndigheter, på europeisk eller nationell nivå, att vidta åtgärder. Det kan till exempel handla om att återkräva felaktigt utbetalda eller felaktigt använda bidrag. Om ett brott har begåtts kan Olaf rekommendera nationella myndigheter att inleda rättsliga påföljder, till exempel åtal. Om unionens anställningsregler har brutits av en anställd kan kommissionen vidta disciplinära åtgärder. Olaf kan även rekommendera ändringar i lagstiftning för att åtgärda förekommande systemfel.[5]

Generaldirektör[redigera | redigera wikitext]

Giovanni Kessler är generaldirektör sedan februari 2011.

Olaf leds av en generaldirektör som utses för en period av sju år, utan möjlighet till omval. Generaldirektören utses av Europeiska kommissionen efter samråd med Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.[6] Tysken Franz-Hermann Brüner utsågs till generaldirektör 2000 och hans mandatperiod förlängdes under 2006, innan möjligheten till omval togs bort. Brüner ersattes efter sin död 2010 av italienaren Giovanni Kessler, som tillträdde sitt uppdrag den 14 februari 2011.

Oavhängighet[redigera | redigera wikitext]

Olaf är helt oberoende av kommissionens övriga organisation, bland annat genom att Olaf har ett eget budget- och förvaltningsansvar för sin verksamhet. En särskild övervakningskommitté ansvarar för att granska Olafs oberoende. Övervakningskommitténs fem ledamöter väljs i samförstånd mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen för en period av fem år. Ledamöterna ska vara helt oberoende av unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaternas myndigheter. Övervakningskommittén kan avge yttranden på begäran av Olafs generaldirektör eller på egen begäran.[7]

Utredningar[redigera | redigera wikitext]

Olaf har möjlighet att utföra både interna och externa utredningar, det vill säga undersökningar både hos unionens institutioner, organ och byråer och hos medlemsstaternas myndigheter eller andra aktörer inom unionen. Utredningar på nationell nivå sker i stor utsträckning i samarbete med nationella myndigheter.[1]

I en konfidentiell rapport som Olaf översände till kommissionens ordförande José Manuel Barroso i oktober 2012 anklagades den dåvarande kommissionsledamoten John Dalli för att förhållit sig passiv till en korruptionshärva. Dalli avvisade anklagelserna men avgick på inrådan av kommissionens ordförande. I efterhand hävdade Dalli att Barroso hade tvingat honom till att avgå och väckte därför talan mot kommissionen vid Europeiska unionens domstol för att få skadestånd och upprättelse. Domstolen ogillade dock talan.[8]

Rättsliga bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Trots sitt namn är Olaf inte en byrå i rättslig mening, utan istället ett generaldirektorat inom kommissionen. Olaf inrättades genom ett beslut av kommissionen den 28 april 1999.[9] Samtidigt antogs två förordningar av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd om bestämmelser för hur utredningar ska utföras av Olaf.[10][11] Förordningarna var i princip identiska, men den första reglerade Olafs utredningar inom Europeiska unionen och utfärdades av Europaparlamentet och rådet tillsammans, medan den andra reglerade Olafs utredningar inom Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och utfärdades av rådet ensamt. Under 2013 ersattes båda förordningarna av en enda förordning utfärdad av Europaparlamentet och rådet tillsammans.[12]

Beslutet om att inrätta Olaf har ändrats flera gånger. Genom ett beslut under 2013 förlängdes generaldirektörens mandatperiod från fem till sju år samtidigt som möjligheten till omval togs bort för att ytterligare förstärka Olafs oberoende.[13] Under 2015 överfördes ansvaret för att utarbeta lagstiftning kring skyddandet av euron mot förfalskning från Olaf till generaldirektoratet för ekonomi och finans.[14]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Vårt arbete”. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. 2015-04-28. http://ec.europa.eu/anti_fraud/about-us/mission/index_sv.htm. Läst 2015-07-19. 
  2. ^ [a b] ”Bakgrund”. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. 2015-04-28. http://ec.europa.eu/anti_fraud/about-us/history/index_sv.htm. Läst 2015-07-19. 
  3. ^ ”Anmäl bedrägeri”. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. 2015-06-05. http://ec.europa.eu/anti_fraud/olaf-and-you/report-fraud/index_sv.htm. Läst 2015-07-19. 
  4. ^ ”Europeiska revisionsrätten”. Europa (webbportal). http://europa.eu/about-eu/institutions-bodies/court-auditors/index_sv.htm. Läst 2012-03-02. 
  5. ^ ”Vanliga frågor”. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. 2015-04-28. http://ec.europa.eu/anti_fraud/about-us/faqs/index_sv.htm. Läst 2015-07-19. 
  6. ^ ”Director General”. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. 2015-04-28. http://ec.europa.eu/anti_fraud/about-us/organisation/senior-management/cv/kessler_en.htm. Läst 2015-07-19. 
  7. ^ ”Supervisory Committee” (på engelska). Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. 2015-05-20. http://ec.europa.eu/anti_fraud/about-us/supervisory-committee/index_en.htm. Läst 2015-07-19. 
  8. ^ ”Tribunalens dom av den 12 maj 2015 – Dalli mot kommissionen (Mål T-562/12) (Ledamot av kommissionen — Undersökningsrappport av OLAF — Påstående om att kommissionens ordförande fattat ett beslut att skilja sökanden från hans uppdrag — Talan om ogiltigförklaring — Föreligger ingen rättsakt mot vilken talan kan väckas — Avvisning — Skadeståndstalan) (2015/C 213/50)”. EUT C 213, 29.6.2015, s. 29. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62012TA0562. 
  9. ^ ”Kommissionens beslut av den 28 april 1999 om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning (OLAF) (1999/352/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 136, 31.5.1999, s. 20-22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0352. 
  10. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)”. EGT L 136, 31.5.1999, s. 1-7. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999R1073. 
  11. ^ ”Rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)”. EGT L 136, 31.5.1999, s. 8-14. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999R1074. 
  12. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999”. EUT L 248, 18.9.2013, s. 1-22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013R0883. 
  13. ^ ”Kommissionens beslut av den 27 september 2013 om ändring av beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning (2013/478/EU)”. EUT L 257, 28.9.2013, s. 19-20. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013D0478. 
  14. ^ ”Kommissionens beslut (EU) 2015/512 av den 25 mars 2015 om ändring av beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning”. EUT L 81, 26.3.2015, s. 4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32015D0512. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.