Exponent

Matematiska operationer
Addition (+)
term + term addend + addend	=	summa
Subtraktion (−)
term − term minuend − subtrahend	=	differens
Multiplikation (× eller ·)
faktor × faktor multiplikator × multiplikand	=	produkt
Division (÷ eller /)
täljare / nämnare dividend / divisor	=	kvot
Moduloräkning (mod)
dividend mod divisor	=	rest
Exponentiering (^)
basexponent	=	potens
n:te roten (√)
grad √radikand	=	rot
Logaritm (log)
logbas(potens)	=	exponent

Exponent, i talspråk även upphöjningen, betecknar inom matematiken det tal i en potens vartill ett annat tal är upphöjt (0^x).

Etymologi

Exponent är en avledning till exponera och härrör från latin: exponens, ungefär "sätta ut, ställa ut" etc. Det är belagt såsom matematisk term, då i latinsk form, redan 1544.

Utöver matematisk term kan det även betyda "typisk företrädare eller representant".^{[källa behövs]}

Uttryck

I uttrycket ${\begin{aligned}a^{b}\end{aligned}}$ kallas ${\begin{aligned}a\end{aligned}}$ för bas och ${\begin{aligned}b\end{aligned}}$ för exponent.

En exponent kan vara ett enkelt tal (${\begin{aligned}a^{2}\end{aligned}}$) eller en variabel (${\begin{aligned}a^{x}\end{aligned}}$) eller vilket som helst matematiskt uttryck bestående av variabler, siffror och mer avancerade räkneoperationer ($a^{b+b-b\times {\frac {b}{b}}}$).

Exponentläge

En exponent sätts alltid högre upp, i så kallat exponentläge (upphöjt läge) och skrivs dessutom i regel i mindre stil än resten av texten. Alternativt kan ett sådant uttryck skrivas som a^b, det vill säga med hjälp av insättningstecknet "^", kallat också för "caret".

Se även

• Potens
• Exponentläge
• Exponentialfunktion
• Grundpotensform