Fiat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fiat S.p.A.
Fiat Grande Punto
Typ Aktiebolag
Huvudkontor Turin, Italien
Nyckelpersoner Giovanni Agnelli, grundare
Bransch person- och lastbilar m.m.
Historia
Grundat 1899
Ekonomi
Omsättning ? miljarder euro
Övrigt
Webbplats www.fiat.se
Fotnoter Siffror från 2006

Fiat är ett italienskt bilmärke. Namnet är en akronym av Fabbrica Italiana Automobili Torino. Fiat (tidigare Fiat S.p.A., eller Fiat Group) ingår sedan 2014 som FCA Italy i Fiat Chrysler Automobiles som äger nästan hela den italienska bilindustrin. I FCA-koncernen ingår även de italienska märkena Lancia, Alfa Romeo och Maserati. Företaget har under decennier letts av familjen Agnelli och i Italien har företaget under lång tid haft en dominerande ställning. Nyttofordonstillverkning återfinns numera i CNH Industrial som inte ingår i Fiat Chrysler Automobiles men kontrolleras av familjen Agnellis bolag Exor. Fiat har vunnit utmärkelsen årets bil flest av alla bilmärken genom åren.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fiat grundades 11 juli 1899 av Roberto Biscaretti di Ruffia, Carlo Racca, Emanuele Cacherano di Bricherasio, Michele Ceriano, Cesare Goria Gatti, Lodovico Scarfiotti, Alfonso Ferrero di Ventimiglia, Luigi Damevino och Giovanni Agnelli. Agnelli var vd för Fiat från 1900 och var ordförande 1920–1943. Den ursprungliga stavningen var F.I.A.T. men prickarna togs bort 1906. Fiat utvecklades snabbt till en stor industrikoncern då man började med skeppsbyggeri, flyg- och fartygsmotorer och järnväg. Den första personbilen hette 3 1/2 HP och tillverkades i 20 exemplar 1899–1900. Den första modellen som tillverkades i större upplagor var Brevetti som tillverkades i 1600 exemplar åren 1905–1912. 1912 började produktionen i stora serier med modellen Zero.[1] Efter kriget ägde Fabriksockupationerna i Turin rum vilka innefattade ockupation av flera Fiatfabriker.

1916 började man tillverkningen vid Lingottofabriken som var Europas största bilfabrik. Lingottofabriken var i fem våningar med en testbana på taket. Fiat kom också nu att förenkla och effektivisera sin produktion med färre delar. Under 1920-talet tog Fiat över flera biltillverkare. 1937–1939 byggde Fiat sin fabrik i Mirafiori.[2]


Den italienska folkbilen[redigera | redigera wikitext]

Fiat Topolino

1936 kom den italienska folkbilen Fiat 500, populärt kallad ”Topolino” som kom att tillverkas till 1950-talet. Fiat hade redan etablerat sig som framgångsrik småbilstillverkare med modeller som 509 och 508 Balilla, när man 1936 presenterade sin minsta modell 500 Topolino. Till skillnad från många andra småbilar från den här tiden hade Topolinon vattenkyld fyrcylindrig motor, synkroniserad växellåda, individuell framhjulsupphängning och hydrauliska bromsar. Topolinon blev en stor framgång och tillverkades i drygt 110 000 exemplar.

Under kriget bombades Fiats fabriker av allierat flyg men återuppbyggdes efter kriget. 1948 var 60 000 anställda vid Fiat-verken. Gianni Agnelli blev vicepresident i Fiat 1953 som då leddes av Vittorio Valletta efter farfaderns död 1945. Agnelli tog över ledningen av Fiatkoncernen 1966.

Under efterkrigstiden fortsatte Fiat att byggas upp till en storkoncern, ett arbete som startat långt redan innan kriget. Under 1950-talet hade man stora framgångar med småbilen Fiat 500 (att jämföra med Volkswagen-bubblan) som även fick spridning genom licenstillverkning. Fiat lanserade under 1960-talet flera sportbilar för att stärka varumärket. Det har alltid varit mindre vardagsbilar som varit Fiats styrka och Fiat 124 blev företagets moderna småbil. Fiat kom under Agnellis ledning även att köpa bolag inom bankväsendet, försäkringsbranschen, flygindustrin (Aeritalia), telekommunikation, militärindustrin samt dagstidningen La Stampa.

Expansion[redigera | redigera wikitext]

Under storhetstiden hade Fiatkoncernen med dess olika märken mellan 70 och 90 % av den italienska bilmarknaden. 1969 köpte Fiat upp Lancia. Fiat hade under en period 15 % av Citroën. Autobianchi som startades som ett samarbetsprojekt år 1955 mellan Fiat, Pirelli och Bianchi och blev en del av Fiat när det integrerades med Lancia. 1974 inledde Fiat sitt samarbete med Klöckner-Humboldt-Deutz inom nyttofordon vilket skapades en ny lastbilskoncern - Iveco. Fiat Veicoli Industriali S.p.A. med Fiats dotterbolag Lancia Veicoli Speciali S.p.A., OM från Italien och franska UNIC, slogs då samman med Magirus-Deutz från Västtyskland. 1975 började Iveco sin verksamhet. 1980 blev Fiat ensam ägare av Iveco. 1986 köpte Fiat upp Alfa Romeo och därmed fick man bredvid Lancia bilar i de större personbilsklasserna som ersatte Fiats egna motsvarigheter. 1986 tog samarbetet med spanska Seat slut sedan Seat blivit en del av Volkswagen AG. 1988 ökade Fiat sitt aktieinnehav i Ferrari till 90 %. Under sämre tider sålde man av delar av aktierna och ägde 56%. Idag är Ferrari avknappat från Fiatkoncernen.

Licenstillverkning världen över[redigera | redigera wikitext]

Fiat 124 kom att tillverkas på licens i bland annat Sovjetunionen.

Fiat har varit duktigt på att ge licenser på sin tillverkning, till bland annat Tyskland (NSU-Fiat/Neckar), Österrike (Austro-Fiat, senare Steyr-Puch), Jugoslavien (Zastava), Polen (Polski Fiat, FSO), Spanien (Seat), Turkiet och Indien. Fiats tillverkning i Polen är idag en av företagets viktigaste och den har en lång tradition som sträcker sig tillbaka till mellankrigstiden. Den sovjetiska ur-Ladan (VAZ) var i grunden en Fiat som Sovjetunionen köpte licensen till. 1966 fick Fiat i uppdrag att bygga upp den sovjetiska licenstillverkningen i staden Toljatti (Togliatti), döpt efter en italiensk kommunistledare. Den första bilen rullade ut ur fabriken i Toljatti 1970. Fiat har också en lång tradition i Sydamerika med tillverkning i Brasilien. När Fiats tillverkning var som störst fanns man i ett 20-tal länder runt om i världen.

Fiat Ritmo.

Kris och robotisering[redigera | redigera wikitext]

På 1970-talet drabbades bolaget av omfattande strejker vid fabrikerna i Italien och hög frånvaroandel av de anställda. Fiat utsattes också för attacker av vänsterextrema grupper då 27 chefer skadades och fyra dödades vid terroristattacker. Fabriker sattes i eld och maskinerna saboterades. 1979 sparkades 61 anställda som misstänktes för kopplingar till terrorism. Fiat var i kris men kunde vända utvecklingen. Agnelli utsågs två nya chefer, Cesare Romiti och Vittorio Ghidella, som förde tillbaka bolaget i framgångsspåret, bland annat med nya modeller och genom stora omstruktureringar. Bland annat sparkades 23 000 arbetare.[3] Under 1980-talet kom framgångsrika modeller som Fiat Panda och Fiat Uno. Samtidigt hade Fiat svårt i de större personbilsklasserna där Fiat Croma aldrig blev någon succé. I slutet av 1970-talet hade Fiat gått i bräschen för robotiseringen och lanserade Robogate där stora delar av produktionen skedde med hjälp av robotar. Ritmo var den första bilmodellen i världen som delvis tillverkades av robotar i vad som gick under namnet "Robogate" och användes i marknadsföringen av modellen i en uppmärksammad reklamfilm. Ritmo tillverkades i Fiats fabrik i Cassino. Fiat invigde en motorfabrik där robotar byggde kompletta motorer helt utan mänsklig hand, de bilar där dessa motorer användes fick tillnamnet "FIRE" (Fully Integrated Robotized Engine).

Fiat har också haft samarbeten med andra biltillverkare. Under 1980-talet samarbetade man med Saab i De fyras klubb och modellerna Fiat Croma och Lancia Thema har stora likheter med Saab 9000 och Alfa Romeo 164. Under 1990-talet gick man in i ett samarbete med PSA-koncernen med Peugeot och Citroën. Från samarbetet med PSA härstammar bl.a. Fiats MPV-modell Fiat Ulysse.

Olönsamhet och omstrukturering[redigera | redigera wikitext]

Marchionne

För Fiat blev det en svår omställning när Italien öppnade upp mer för utländska biltillverkare, främst de japanska. De tullar som Italien tidigare haft för att säkra de italienska tillverkarna togs bort och detta drabbade Fiat som tidigare dominerat helt. Ägarfamiljens överhuvuden Giovanni Agnelli och Umberto Agnelli avled med korta mellanrum. Idag finns yngre familjemedlemmar i koncernledningen i FCA, bland dem John Elkann som ordförande och Andrea Agnelli som ledamot. Drivande i omstruktureringarna har Sergio Marchionne varit som blev Fiatchef 2004. Marchionne har minskat byråkratin och drivit på framtagandet av nya bilmodeller. Resultatet är att Fiat återigen går med vinst.

Under senare år har Fiat haft stora problem med olönsamhet, dock tycks trenden ha vänt då Fiat var en av få tillverkare som ökade försäljningen när alla andra biltillverkare kraftigt tappade försäljning under 2008. En allians med General Motors misslyckades och GM valde att dra sig ur efter att ha ägt 10 % av Fiat. Fiat har lanserat en rad nya modeller för att råda bot på problemen. Det har också skett en viss renodling av koncernen då man sålt ut annan tillverkning. Fiat har haft stark draghjälp av senaste årens miljödebatt, eftersom man ligger i framkant bland de europeiska tillverkarna på miljöområdet. Dessutom tog Fiatkoncernen över den amerikanska Chryslerkoncernen och har inlett sin comeback på den nordamerikanska marknaden även för de egna märkena Fiat och Alfa Romeo.

Fiat Chrysler Automobiles[redigera | redigera wikitext]

Fiat ingår idag i Fiat Chrysler Automobiles som ägs av det Agnelli-kontrollerade Exor S.p.A.[4] Fiat köpte 58,5% av amerikanska Chrysler Corporation 2012. 2014 följde en omstrukturering varpå Fiat Chrysler Automobiles (FCA) bildades när Fiat S.p.A. blev en del av ett nytt holdingbolag, Fiat Chrysler Automobiles N.V., med säte i Nederländerna och huvudkontor i London. Verksamheten består av FCA Italy (tidigare Fiat Group) och FCA US (tidigare Chrysler LLC). Fiat Chrysler Automobiles, tidigare Fiat S.p.A., eller Fiat Group, äger nästan hela den italienska bilindustrin. I koncernen ingår Lancia, Alfa Romeo och Maserati. Fram till 2016 ingick Ferrari i koncernen. Åren med GM då man brottades med olönsamhet vände sedan Fiat blev självständigt igen och man har numera 10% av den europeiska marknaden. Fiat Groups struktur hade tidigare Fiat S.p.A. som moderbolag och biltillverkningen delades då in (Business units) i Fiat Auto, Maserati, Ferrari och Fiat Powertrain technologies. Numera ingår bland andra Case, New Holland och Iveco som tillverkar nyttofordon i CNH Industrial som ägs av Exor.

Produktionsorter[redigera | redigera wikitext]

Licenstillverkning[redigera | redigera wikitext]

  • Frankrike
  • Turkiet
  • Egypten
  • Sydafrika
  • Indien
  • Kina
  • Vietnam
  • Amerika

Tidigare verksamheter[redigera | redigera wikitext]

Fiatkoncernen ägde tidigare CNH Global (Case Construction, Case IH, Flexi-Coil, Kobelco, New Holland, New Holland Construction och Steyr) och Fiat-Hitachi Construction. Fiat ägde tidigare även skotertillverkaren Piaggio. Fiat har även tillverkat tåg; en känd tågtyp i Sverige är Y1 som är en oelektrifierad motorvagn och som åker på små länsbanor i bland annat Småland, i Kinnekullebanan och i Värmland.

Nyttofordon[redigera | redigera wikitext]

Fiats tillverkning av mellantunga och tunga lastbilar i Iveco ägs numera av CNH Industrial. Fiat tillverkar genom Fiat Professional fortfarande mindre transportfordon och lätta lastbilar.

Flygplanstillverkning[redigera | redigera wikitext]

Fiat G.91.
Huvudartikel: Fiat Aviazione

Fiat var tidigare en viktig flygplanstillverkare, främst inom det militära området. Efter första världskriget konsoliderade man flera italienska tillverkare, till exempel Pomilio och Ansaldo. Under 1930-talet kom modeller som Fiat CR.32 och Fiat CR.42. Andra kända modeller var stridsplanen CR.20, G.50 och G.55. På 1950-talet följde Fiat G.91. 1969 slogs Fiat Aviazione samman med Aerfer och bildade Aeritalia.

Bilmodeller[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.fcagroup.com/en-US/group/history/Pages/default.aspx
  2. ^ https://www.fcagroup.com/en-US/group/history/Pages/default.aspx
  3. ^ http://www.economist.com/node/1559879
  4. ^ ”Investments”. Exor.com. http://www.exor.com/home/EXOR/Portafoglio-Investimenti.html. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]