Flodsångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Flodsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Flodsangare.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGräsfåglar se text
Locustellidae
SläkteLocustella
ArtFlodsångare
L. fluviatilis
Vetenskapligt namn
§ Locustella fluviatilis
AuktorWolf, 1810
Utbredning
Locustella fluviatilis distribution map.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Flodsångare (Locustella fluviatilis) är en fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.[2] Gräsfåglarna ingick tidigare i den idag uppdelade familjen sångare. Den förekommer i centrala och östra Europa samt i västra Asien. Där för den en mycket tillbakadragen tillvaro i tät växtlighet intill vattendrag. Liksom nära släktingarna vassångare och gräshoppsångare har den en mycket utdragen och insektslik sång. Vintertid flyttar den till Afrika. Globalt anses beståndet av flodsångaren livskraftigt.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Den adulta flodsångaren är cirka 13,5 till 15 centimeter lång och har ostreckad gråbrun rygg och vitaktigt grå undersida. Undersidan av stjärten är mörkare och har vita fjäderspetsar, som ger ett kontrasterande mönster. Könen är lika, som hos de flesta sångare, men juvenilerna är gulare på undersidan.

Sången är ett monotont mekaniskt insektliknande skyttlande, som ofta framförs i skymningen. Den liknar gräshoppsångarens, men har mer drag av symaskin och kan pågå under lång tid.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Flodsångaren häckar i östra och centrala Europa och i västra Asien. Den är en flyttfågel och övervintrar i Afrika. Arten ärmonotypisk, det vill säga den delas inte in i underarter. Genetiska studier visar att den är närmast släkt med vassångaren (L. luscinoides), och dessa två förvånande nog systergrupp till den sparsamt utbredda afrikanska arten bambusmygsångare (L. alfredi).[3]

Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[4] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Flodsångaren är en nyligen invandrad fågelart från öster och sydost. Det första fyndet gjordes 1937 vid Lindesberg i Västmanland. Därefter dröjde det till 1950 innan nästa observation, varefter arten har varit årlig besökare. Under perioden 1989–1999 rapporterades i snitt drygt 210 sjungande flodsångare varje år, med tyngdpunkt i landskapen runt Mälaren och Hjälmaren.

Idag anses den vara en del av den svenska häckfågelfaunan med sällsynt förekomst i Götaland, sydöstra Svealand inklusive södra Dalarna och utmed Norrlandskusten till södra Västerbotten. Trots fågelns mycket tillbakadragna leverne har ett femtontal säkra eller sannolika häckningar rapporterats till och med 1999. Beståndet är dock litet och faktiskt inte växande, utan verkar ha stabiliserat sig på en låg nivå.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Flodsångaren påträffas i tät växtlighet nära vatten i träsk eller nära en flod. Den lägger fem till sju ägg i ett bo i en grästuva eller på marken, ofta under en buske. Äggen ruvas i knappt två veckor och ungarna matas sedan av båda föräldrarna. Den är skygg och mycket svår att få syn på, utom ibland när den sjunger. Den kryper genom gräs och låg växtlighet. Liksom de flesta sångare äter den insekter, men även spindlar, fästingar, tusenfotingar och små mollusker.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Flodsångaren har ett mycket stort globalt utbredningsområde och en mycket stor population. Därför bedöms den inte som hotad och kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).[1] I Europa tros beståndet bestå av 2,3–5,4 miljoner häckande par, vilket motsvarar 4,6–10,7 miljoner vuxna individer. Europa antas utgöra 80 % av flodsångarens utbredningsområde. Därmed kan världspopulationen mycket preliminärt uppskattas till 5,8–13,4 miljoner vuxna individer.

Status och hot i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Flodsångaren är en nyetablerad fågelart i Sverige och beståndet är än så länge litet. Arten är därför upptagen på Artdatabankens rödlista, i 2010 års upplaga placerad i hotkategorin sårbar (VU) men från och med 2015 nedgraderad till den lägre hotnivån nära hotad (NT).[5] Beståndet uppskattas till mellan 200 och 600 könsmogna individer.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, River Warbler.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Locustella fluviatilis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet, and U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
  4. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  5. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav & Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, ISBN 91-1-913142-9
  • ArtDatabankens artfaktablad
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]