Vassångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vassångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Locustella luscinioides.jpg
Vassångare i Serbien.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Gräsfåglar se text
Megaluridae
Släkte Locustella
Art Vassångare
L. luscinioides
Vetenskapligt namn
§ Locustella luscinioides
Auktor Savi, 1824
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vassångare (Locustella luscinioides) är en fågel som tillhör familjen gräsfåglar (Megaluridae) som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare. Arten är en de senaste tillskotten till den svenska häckfågelsfaunan.[källa behövs]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Vassångaren är en medelstor sångare. Den adulta fågeln har ostreckad gråbrun rygg, vitaktig grå undersida och likadant färgad understjärt, vilket skiljer den från flodsångaren. Könen är lika, som hos de flesta sångare, men i juvenil dräkt är den gulare på undersidan.

Den är ingen skygg fågel, men kan vara svår att observera i vassen när den inte sjunger. Sången är ett monotont mekaniskt insektsliknande ringande, som ofta framförs i gryningen. Den liknar gräshoppsångarens sång, men är snabbare och djupare.

Ljudexempel:

Sjungande vassångare i Ungern.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Vassångaren är en flyttfågel som häckar i Europa och västra Asien. Den övervintrar i Afrika, söder om Sahara.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Vassångaren delas in i tre underarter med följande utbredning:[2]

  • Locustella luscinioides luscinioides – häckar från centrala och östra Europa till Iberiska halvön och Nordafrika. Den övervintrar söderut till Sudan.
  • Locustella luscinioides sarmatica – häckar från Ukraina och Azovsjön till Volga och södra Uralbergen. Den övervintrar i nordöstra Afrika.
  • Locustella luscinioides fusca – häckar från Turkiet och Jordanien till Centralasien. Den övervintrar till Sudan och Etiopien.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Vassångaren observerades första gången i Sverige 1947. Efter 1967 observerades den årligen. 1992 konstaterades den första säkra häckningen i Hammarsjön. Numera betraktas vassångaren som en regelbunden häckfågel i Sverige, i vassområden i näringsrika slättsjöar i Skåne, Västergötland, Östergötland, södra Värmland, Närke, Västmanland och Uppland.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Vassångaren uppehåller sig i vassruggar, ofta med inslag av buskar. Den lägger 4-6 ägg i ett bo i vassen från slutet av april i västra och centrala Europa, något tidigare i Sydeuropa. Vassångaren lever huvudsakligen av insekter men kan också ta spindlar och små blötdjur.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor global population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa uppskatta 281 000-474 000 par häcka.[1] Eftersom Europa antas utgöra 65% av artens utbredningsområde uppskattas världspopulationen preliminärt till mellan 860 000 och knappt 1,5 miljoner adulta individer.[1]

Beståndet i Sverige uppskattas till cirka 50 par[3] och Artdatabankens rödlista från 2015 kategoriseras den som nära hotad (NT).[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Texten bygger bland annat på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Savi's Warbler, läst 16 augusti 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Locustella luscinioides Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-14.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ [a b] ArtDatabankens faktablad om vassångare
  4. ^ Artdatabankens rödlista 2015 Arkiverad 23 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]