Folke Rehnström
| Folke Rehnström | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 3 november 1942 Halmstads församling i Hallands län, Sverige |
| Död | 1 september 2020 (77 år) Hudiksvalls distrikt i Gävleborgs län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Armén, marinen |
| Tjänstetid | 1967–2002 |
| Grad | Generallöjtnant |
Sven Evert Folke Rehnström, född 3 november 1942 i Halmstads församling i Hallands län,[1] död 1 september 2020 i Hudiksvalls distrikt i Gävleborgs län,[2] var en svensk militär.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Rehnström avlade officersexamen vid Krigsskolan 1967 och utnämndes samma år till officer vid Wendes artilleriregemente.[3] Han gick Artilleriofficersskolan vid Artilleri- och ingenjörofficersskolan 1969–1970,[4] befordrades till kapten 1972,[3] studerade vid Militärhögskolan 1972–1975, tjänstgjorde vid Arméstaben 1975–1980[5] (från 1977 som detaljchef),[3] var lärare på deltid i allmän taktik vid Artilleri- och ingenjörregementesofficersskolan 1976–1981,[6] befordrades till major 1978,[3] tjänstgjorde vid Programavdelningen i Planeringsledningen i Försvarsstaben 1980–1981[3][5] och tjänstgjorde vid Smålands artilleriregemente 1981–1983.[5] År 1983 befordrades han till överstelöjtnant,[3] varefter han var chef för Programavdelningen i Planeringsledningen i Försvarsstaben 1983–1986,[3][5][7] tjänstgjorde vid Systemavdelningen i Huvudavdelningen för armémateriel i Försvarets materielverk 1986–1987 och var bataljonschef vid Karlskrona kustartilleriregemente 1987–1988.[3][5] Han befordrades till överste 1989,[3] varpå han var överdirektör och ställföreträdande generaldirektör för Försvarets materielverk 1989–1994,[5] befordrad till generalmajor 1991.[3] Därefter var han departementsråd i Försvarsdepartementet 1994–1995 och stabschef vid staben i Norra militärområdet 1995–1996,[5] varefter han befordrades till generallöjtnant 1996[8] och var departementsråd och chef för Huvudenheten för totalförsvarets militära del i Försvarsdepartementet 1996–1998.[5][9] Rehnström var chef för Krigsförbandsledningen i Högkvarteret 1998–2002.[10]
Folke Rehnström invaldes 1986 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ ”Sven Evert Folke Rehnström”. Ratsit AB. Arkiverad från originalet den 12 september 2020. https://web.archive.org/web/20200912201031/https://www.ratsit.se/19421103-Sven_Evert_Folke_Rehnstrom_Hudiksvall/w5UvxXSkix4wKnJaoUUOGYTUs4_RfmWGATpqwHZJjog.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 198. ISBN 91-630-4181-2.
- ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 153. ISBN 91-8718-418-4.
- ^ [a b c d e f g h] Engman, Guy m.fl., red (2001). Svensk försvarskalender 2002. Eskilstuna: Streck & Punkt ! AB. sid. 479.
- ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 91. ISBN 91-8718-418-4.
- ^ Sveriges statskalender 1985. Stockholm: Liber Allmänna Förlaget. 1985. sid. 103.
- ^ Försvarsmaktens rulla 1999. Stockholm: Försvarsmakten. 1999. sid. 106.
- ^ Sveriges statskalender 1998. Stockholm: Fritzes. 1998. sid. 88.
- ^ Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 102. ISBN 978-91-980878-8-8.