Wendes artilleriregemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wendes artilleriregemente
(A 3)
Wendes artilleriregemente vapen.svg
Fri vapensköld för Wendes artilleriregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Wendes artilleriregemente
Datum 1794–2000
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Artilleriet
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Föregångare Artilleriregementet
Efterföljare Artilleriregementet
Del av Milo S (1942–2000)
Högkvarter Kristianstad (1794–1994)
Hässleholm (1994–2000)
Övningsplats Beckhovet (1794–1795)
Näsby fält (1795–1900)
Rinkaby skjutfält (1900–2000)
Beskyddare Sankta Barbara
Motto "Nulli secundus"
("Aldrig tvåa")
Färger Vitt     
Marsch "Siegestrophäen" (Friedemann) [1]
Årsdagar 6 september,
4 december [2]
Segernamn Leipzig (1813)
Grossbeeren (1813)
Dennewitz (1813)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Förbandsstandar AM.088692.jpg
Truppslagstecken m/1906 AM.012810.jpg
Tilläggstecken MILI.009816.jpg
En fullskalig modell av ett sexspann ridande artillerister från Wendes ridande artilleri från 1850 med en lätt kanon i släp. Ett fullt batteri kunde ha en front på över 50 man på hästrygg. Ifall det misstogs för vanligt kavalleri kunde fienden få en obehaglig överraskning när batterierna vände, bröstade av, laddade, riktade och öppnade eld på mindre än en minut. Sexspannet finns idag att beskåda, på Artillerimuseet i Kristianstad.

Wendes artilleriregemente (A 3), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1794–2000. Förbandet var förlagt inom Hässleholms garnison i Hässleholm.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementets uniform vid mitten av 1860-talet.

Wendes artilleriregemente organiserades 1794 när Artilleriregementet delades upp i fyra regementen, och var då förlagt till Stralsund i norra Tyskland. Regementet bestod av åtta kompanier och ett ridande batteri. Regementet utökades 1809 med tre kompanier från det upplösta Finska artilleriregementet. År 1815 överfördes Wendes återstående delar i Pommern till Kristianstad.

År 1884 slogs två batterier ur regementet samman med två batterier ur Första Svea artilleriregemente (No 1), och bildade Andra Svea artilleriregemente (No 5), i Stockholm. Regementet erhöll 1914 beteckningen A 3 efter att tidigare betecknats No 3. Runt 1914 var Wendes artilleriregemente troligen världens största artilleriregemente, med 14 batterier om vardera fyra pjäser. Den 31 december 1927 upplöstes och utgick regementets ridande division samt musikkår. Den 23 februari 1943 var hela regementet motoriserat, och den 11 juni 1954 avfördes den sista hästen från regementet.[4]

Genom försvarsbeslutet 1936 beslutades att uppföra ett nytt kasernetablissemang i Norra Åsum söder om Kristianstad.[5] Den 1 juli 1946 överfördes 1:a, 2:a och 3:e artilleridivisionerna vid regementet till Norra Åsum. Den 6 september 1953 var hela regementet på plats i Norra Åsum.[4]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Wendes artilleriregemente som ingick i Kristianstads försvarsområde (Fo 14) kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). Medans Norra skånska regementet (P 6) sammanslogs den 1 juli 1975 med Kristianstads försvarsområde (Fo 14), och bildade ett A-förband.[6]

Inför både försvarsbeslutet 1977 och försvarsbeslutet 1982 undantogs Wendes artilleriregemente för utredning av Försvarets rationaliseringsinstitut. Vid 1977 års försvarsbeslut ansågs det att Wendes artilleriregemente var hårt knuten till sitt militärområde på grund av sina utbildningsuppgifter. Istället ansåg Försvarets rationaliseringsinstitut att Smålands artilleriregemente (A 6) med Artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping skulle avvecklas. Detta skulle då medföra att grundutbildningskontingenten vid A 6 skulle kunna fördelas på Wendes artilleriregemente (A 3), Bergslagens artilleriregemente (A 9), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Bodens artilleriregemente (A 8). Värnpliktsstyrkan vid A 3, A 4 och A 9 skulle då bli tillräckligt stor för att medge grundutbildning av en fältstark bataljon. Dock så ansåg överbefälhavaren och chefen för armén att inget artilleriregemente skulle avvecklas. Istället föreslog chefen för armén en utvidgning av skjulfältet för Wendes artilleriregemente.[7] Inför 1982 års försvarsbeslut undantogs Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergs­lagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. Bakgrunden till att Wendes artilleriregemente undantogs, ansågs vara behovet att pansarartilleriutbildningen kvarstod i Skåne.[8]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslogs i regeringens proposition 1991/92:102 att Norra Skånska regementet skulle avvecklas. Vid en avveckling av Norra Skånska regementet, skulle Wendes artilleriregemente bli ensamt kvar i Kristianstad. Och för att nå en rationaliserad produktionen av artilleriförband mot krigsorganisationens behov, ansåg både regeringen och överbefälhavaren att Wendes artilleriregemente skulle omlokaliseras till Hässleholm, och där samlokaliseras med Skånska dragonregementet (P 2). Omlokaliseringen och avvecklingen av kasernområdet i Kristianstad skulle vara genomförd senast 30 juni 1994.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin proposition 1999/2000:30 att Wendes artilleriregemente skulle avvecklas. Dock så ansågs regementet ha en god kompetens gällande utbildning av artilleriförband för den mekaniserade striden. Regeringen bedömde även att regementet hade en god infrastruktur. Dock så låg det på ett betydande avstånd från Älvdalens skjutfält. Ett skjutfält som regeringen då ansåg skulle få särskild betydelse för framtidens artillerifunktionen. Då regeringen i samma proposition föreslog en avveckling av Skånska dragonregementet (P 2), så utgick samtidigt möjligheterna till garnisonssamordning i Hässleholm, samtidigt som regeringen bedömde att A 3 inte kunde utgöra huvudenhet för artillerifunktionen. Den 30 juni avvecklades regementet.[9]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

När Wendes artilleriregemente bildades 1794 förlades huvuddelen av regementet till Norra kasernen på Norra Kaserngatan i Kristianstad. Den 23 december 1814 förlades även delar till Södra kasernen på Västra Storgatan. Den 9 november 1841 förlades delar av regementet till Kronhuset på Östra Storgatan. Den 4 oktober 1897 förlades delar av regementet till den nya södra kasernen på Södra Kaserngatan. Mellan 1750-talet och 1879 var del av regementet även förlagt till Adolf Fredriks kasern på Slottsgatan i Landskrona. Den 6 september 1906 förlades delar av regementet återigen till Kronhuset på Östra Storgatan.[4]

Den 1 juli 1946 påbörjades flytten till Norra Åsum. Kasernområdet i Norra Åsum skiljer sig åt jämfört mot de tre äldre kasernetablissemangen i Kristianstad, då det uppfördes efter 1940 års militära byggnadsutrednings typritningar, vilka ej byggde på en samman hållen bebyggelse för att bilda en kaserngård. Istället uppfördes kasernområdet utspridd utan någon synbar plan, i syfte att det från luften inte skulle skilja sig från civil bebyggelse. De första värnpliktiga förlades till Norra Åsum den 1 juli 1946. År 1947 lämnade de sista värnpliktiga Östra kasern. Helt klart stod kasernområdet 1953, då även regementsstaben flyttade in den 6 september.[5]

Kasernområdet i Norra Åsum lämnades den 30 juni 1994, och regementet omlokaliserades till Hässleholm. I Hässleholm övertogs kasernerna från det avvecklade Skånska trängbataljonen (T 4). Kasernområdet i Norra Åsum såldes 1995 till Kristianstads kommun, som öppnade gymnasieprogram från Allöskolan och Milnerskolan.[5][4]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet övade från 1794 på Beckhovet, från 1795 på Näsby fält och från 1900 på Rinkaby.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Namnet Wendes[redigera | redigera wikitext]

Namnet härstammar från ett folkslag som bebodde de delar i norra Tyskland som senare benämns Pommern, och som tillföll Sverige vid Westfaliska freden 1648. Detta folkslag kallades för vender och landet kallades för Vendland eller Venden. Regementets vapensköld pryds av en lindorm, vilket är en heraldisk symbol som förutom i Skåne även används i Danmark.[källa behövs]

Hedersstandar[redigera | redigera wikitext]

Kungl Wendes artilleriregementes ridande division tilldelades 1815 ett hedersstandar av Karl XIII för sina insatser under Napoleonkrigen i vilka de deltog med stor framgång på de allierades sida mot Napoleon I. Regementet leddes av överste Carl von Cardell och var en del av den allierade Nordarmén, som stod under befäl av den svenska kronprinsen Karl Johan (senare Karl XIV Johan). Standaret har regementets tre segernamn inbroderade i guld. Då regementet lades ner år 2000, förs numera detta standar av Artilleriregementet (A 9). Vilka även för regementet minne och traditioner vidare, vilket bland annat återspeglades under åren 2000–2005, då en av Artilleriregementets bataljoner hette Wendes artilleribataljon.[10]

Material vid förbandet[redigera | redigera wikitext]

Pjäser[redigera | redigera wikitext]

Fordon[redigera | redigera wikitext]

Stridsfordon[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

  • 1794–1860: C C Gyllenstierna
  • 1797–1860: C Armfelt
  • 1804–1860: J Norby
  • 1807–1860: Carl Friedrich von Cardell
  • 1821–1860: C A Hägerflycht
  • 1822–1860: A G von Arbin
  • 1845–1860: David Wilhelm Silfverstolpe
  • 1860–1860: A Wachtmeister
  • 1866–1860: C M Skytte
  • 1871–1860: G M von Arbin
  • 1882–1860: H E R Rehbinder
  • 1883–1860: A O Ankarcrona
  • 1891–1860: C A Francke
  • 1895–1911: Fredrik Johan Leth
  • 1903–1911: T J Dyrssen
  • 1911–1918: Karl Toll
  • 1918–1919: G A Lundeberg (Tf.)
  • 1919–1922: Bo Tarras-Wahlberg
  • 1922–1927: Lennart Lilliehöök
  • 1928–1932: Thor Lagerheim
  • 1932–1935: Sture Gadd
  • 1935–1940: Hugo Gadd
  • 1940–1945: Knut Gyllenstierna
  • 1945–1950: Tor Hedqvist
  • 1950–1951: Karl Ångström
  • 1951–1954: Erik Kihlblom
  • 1954–1957: Alarik Bergman
  • 1957–1961: Nils Söderberg
  • 1961–1963: Stig Löfgren
  • 1963–1966: Stig Magneberg
  • 1966–1966: Carl Arcadius Holger Areskoug (Tf.)
  • 1966–1967: Harald Smith, förordnad chef
  • 1967–1978: Valter Thomé
  • 1978–1986: Hans Richter
  • 1986–1993: Leif Mårtensson
  • 1993–1994: Kjell Åke Plantin (Tf.)
  • 1994–1995: Kjell Åke Plantin
  • 1995–2000: Rolf Ohrlander

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Wendes artilleriregemente 1794-06-23 1974-12-31
Wendes artilleriregemente 1975-01-01 2000-06-30
Beteckningar
No 3 1830 1914
A 3 1914 2000-06-30
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Kristianstads garnison (F) 1794-06-23 1994-06-30
Hässleholms garnison (F) 1994-07-01 2000-06-30
Beckhovet (Ö) 1794 1795
Näsby fält (Ö) 1795 1900
Rinkaby skjutfält (Ö) 1900 2000
Skillingaryds skjutfält (Ö) 1960 2000
Hovdala skjutfält (Ö) 1994 2000

Kända personer som gjort värnplikt på A 3[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 210
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 189–191
  3. ^ Kjellander (2003), s. 333
  4. ^ [a b c d e] Holmberg (1993), s. 27
  5. ^ [a b c] Berg (2004), s. 175-188
  6. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 9 juli 2016. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 1977/78:65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 10 juli 2016. 
  8. ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 10 juli 2016. 
  9. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 10 juli 2016. 
  10. ^ ”Kungl Norrlands artilleriregemente”. a4.artilleri.se. http://a4.artilleri.se/. Läst 10 juli 2016. 
  11. ^ Olsson, Kenth (1 oktober 2007). ”Gripande men trögläst”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20071001/KULTUR/710010020. Läst 8 april 2009. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. Sid. 146-166. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Ossiannilsson, Sölve (1944). Wendes regementes historia. Kristianstad: [Littorins bokh.]. Libris 8219641 
  • Scheutz, Sven, red (1993). Kunglig Wendes artilleriregementes historia 1794-1994. Kristianstad: Wendes artilleriregemente. Libris 1837655. ISBN (Inb.) 
  • Scheutz, Sven (2004). Kungl Wendes artilleriregementes underofficerskår 1794-1972 och kompaniofficerskår 1972-1983. Kristianstad: Wendes militärhistoriska förening. Libris 9793847 
  • Scheutz, Sven; Weinsjö, Ulf (1998). Kungl Wendes artilleriregementes officerskår 1794-1972. Kristianstad: Wendes militärhistoriska fören. Libris 2645342 
  • Vultée, Lars Åke von; Wollinger, Susanne;Jönsson, Janne (1994). A 3: sista året i Norra Åsum. [Kristianstad]: [Zebra]. Libris 7450406. ISBN 91-630-3125-6 (inb.) 
  • Ask, Olle; Nyberg, Lennart, red (2000). Wendes sista år. Hässleholm: Wendes artilleriregemente. Libris 7455245. ISBN 91-631-0312-5 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]