Frank Orton

Från Wikipedia
Version från den 15 januari 2018 kl. 18.24 av Bordu (Diskussion | Bidrag)
Frank Orton
FöddFrank Lennart Bertel
13 september 1942
Malmö
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragDomare
MakaBirgitta Orton Åqvist f. Bohman (gifta 1977-1983)
Frank Orton föreläser under ett seminarium i Malmö 1994.

Frank Orton, född 13 september 1942 i Malmö S:t Pauli församling [1], är en är en svensk jurist och ämbetsman, som varit domare och diskrimineringsombudsman (DO) i Sverige och under närmare fyra år Chefs-JO:s motsvarighet i Bosnien och Hercegovina.

Biografi

Orton tog studenten på Malmö Latinskola 1961 och gjorde därefter sin militärtjänstgöring vid Försvarets tolkskola i Uppsala. Han avlade jur kand-examen vid Lunds universitet 1968 och studerade därefter under ett år juridik vid University of California at Berkeley. Efter fullgjord tingstjänstgöring vid Malmö tingsrätt blev han hovrättsfiskal i Skånska hovrätten 1973 och tingsfiskal i Malmö tingsrätt 1975. Han var sekreterare i den statliga utredning, som avgav betänkandet ”Frihetsberövande vid bråk och berusning” (SOU 1982:66), tf rådman i Lunds tingsrätt under 1984 och revisionssekreterare i Högsta domstolen 1985-1989, varav de tre senare åren som specialföredragande i arvs- och gåvoskattemål. Han blev direktör och chef för Radionämnden 1989 och var diskrimineringsombudsman (DO) åren 1992-1998.[2]

Orton har haft ett flertal projektuppdrag rörande mänskliga rättigheter för EU, FN, OSCE, SIDA och UNDP, bland annat i Armenien, Georgien, Lettland, Namibia, Nicaragua, Paraguay, Sydafrika, Turkiet och Västbanken med Gaza. Han var 1994-1998 förste ordförande i Europarådets European Commission against Racism and Intolerance (ECRI) och 1993-1998 en av två europeiska representanter i FN:s International Coordinating Committee (ICC) of National Human Rights Institutions (NHRI). Han var The Human Rights Ombudsman of Bosnia and Herzegovina från våren 2000 till 2004.[3]

På uppdrag av FN:s HCHR Mary Robinson undersökte Orton 1998 som oberoende expert tillsammans med en amerikansk professor FN:s Human Rights Centers verksamhet avseende National Human Rights Institutions och lade fram en rapport med förslag till åtgärder. [4]Orton ledde 1999 en grupp, som på uppdrag av The International Commission of Jurists i Genève (ICJ) publicerade en ingående rapport om Turkiets rättsväsende. [5] På uppdrag av UNDP Armenia publicerade han 2005 en handbok för ombudsmän och offentliga tjänstemän, som finns tillgänglig på Internet. [6] Han har också publicerat ett flertal längre och kortare artiklar på engelska om mänskliga rättigheter och om ombudsmannaämbetet. [7]

Orton är sedan 2007 visiting professor vid Széchenyi István University i Györ, Ungern, där han 2014 promoverades till juris hedersdoktor.

Orton tog 2004 initiativet till bildandet av Frank Heller-sällskapet och är sedan 2011 sällskapets hedersordförande. Han är sedan 2015 också ordförande i Sällskapet Heimdall i Malmö.

Familj

Orton är son till majoren Bertel Orton (1915-1994) och dotterson till häradshövdingen Ivar Öhman (1868-1937).[8] Han var 1977-1983 gift med hovrättsrådet Birgitta Orton Åqvist, född Bohman (1934-1995) med vilken han har en gemensam dotter.

Han är ättling till konsul Petter Olsson i Helsingborg (1830-1911) och sedan 2005 ordförande i Släktföreningen konsul P Olssons ättlingar.

Bibliografi (i urval)

  • 1991 – “Human Rights: How We Ought to Proceed” införd i The Iranian Journal of International Affairs, Vol. III, No 4, Winter 1991/92, s 749-752, (ISSN 1016-6130).
  • 1993 – ”Storsamhällets okunskap är samers värsta fiende” i Sameexistens i samexistens, red. Göran Kristiansson. Stockholm: DO, s.3.
  • 1996 – Mångfald lönar sig: om invandrare i arbetslivet. Stockholm: DO.
  • 1998 - “A new era for the Saami People of Sweden” tillsammans med Hugh Beach i “The Human Rights of Indigenous People”, ed Cynthia Price Cohen, s 91-107. ISBN 0-941320-93-6.
  • 2000 – Hörnfeldt nr 1 – en släkt från Själevad. Stockholm.
  • 2011 – Sigge och hans 1000 elever. Tolkskolan i Uppsala 1957-1989. Tillsammans med Sven-Ivan Sundqvist. Stockholm: SIS ägarservice. ISBN 978-91-977644-5-2
  • 2012 – ”Denna gyllene septemberlördag år 1912” i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 7, ”Frank Heller på Rivieran”, s 11-16. ISBN 978-91-976219-6-0.
  • 2013 – ”Frank Heller & Evert Taube. Några broderliga möten” i Taubesällskapets årsskrift 2013 ”Så blandar vi fredligt…”, s 38-49. ISSN 1652-8514.
  • 2014 – ”Frank Hellers debut som författare” i Parnass 2014, nr 4.
  • 2014 – ”Var håller storhertigen hus?” i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 9, "Frank Heller och filmen", s. 37-40. ISBN 978-91-976219-8-4.
  • 2014 – ”Frank Heller i Ungern” med Vanda Lamm i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 9, ”Frank Heller och filmen”, p 135-143. ISBN 978-91-976219-8-4.
  • 2015 – ”Resenären Frank Heller", i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 10, ”Reseskildraren Frank Heller”, s 9-31. ISBN 978-91-976219-9-1.
  • 2015 – ”Frank Heller och inlandsbanan", i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 10, ”Reseskildraren Frank Heller”, s 105-114. ISBN 978-91-976219-9-1.

Referenser

  1. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2
  2. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2
  3. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2; ECRI rapporterna CRI (94)1:6, CRI (97)76:1, 31 och 51
  4. ^ Support to Action for National Human Rights Institutions Strengthening National Human Rights Institutions, Transitional Project - Report of Evaluation Mission, April 1998.
  5. ^ The Indepence of Judges and Lawyers in the Republic of Turkey - Report of a Mission. 14-25 November 1999. Geneva, 1999-2000, också på turkiska Türkiye Cumhuriyeti’nde Hakim ve Avukatlarin Bağimsizliği.
  6. ^ Human rights, Good Governance and the Rule of Law: Role and Relevance of the Human Rights Defender of Armenia.  PDF
  7. ^ T ex Nuclear Energy and Public Acceptance - Time for an Ombudsman? i Nuclear Inter Jura, Budapest, 2001.
  8. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2
Företrädare:
Peter Nobel 		Diskrimineringsombudsman
1992-1998 		Efterträdare:
Margareta Wadstein
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Frank_Orton&oldid=42346414”