Götiska förbundet
Götiska förbundet var ett litterärt, göticistiskt sällskap i romantikens anda som stiftades i Stockholm 1811. Syftet var att återskapa "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". I stadgarna stod även: "till forskning i de Gamle Göthers sagor och Häfder vare hvarje förbundsbroder ovillkorligen förpliktigad."
Bakgrund
Bakgrund till bildandet har ansetts vara den oroliga europeiska politiken i tidevarvet. Nordisk familjebok skrev att i synnerhet kejsar Napoleon I:s förakt för nationernas rätt till självständighet väckte nationalkänslan till liv, särskilt hos de folk som var i fara att förlora sin frihet under hans framryckningar. Till dem hörde svenskarna, som 1809 förlorat Finland, och även ansåg Sverige hotat.[1] Götiska förbundet hade till en början varit av skämtsam karaktär, men övergick snart till att tas på fullt allvar av dess ledare Jakob Adlerbeth.[2]
Adlerbeth var en drivande kraft i detta förbund och också den som formulerade dess mål att verka för moraliskt patriotiska strävanden och nordisk fornforskning. Förbundet upplöstes dock efter hans död 1844 och dess arkiv överlämnades till Vitterhetsakademien, dess boksamling till gymnasiebiblioteket i Karlstad och dess myntsamling till gymnasiet i Strängnäs. Det hade inalles 100 medlemmar.
Detta "Götiska förbundet" skall inte förväxlas med det samtida, men ännu levande, ordenssällskapet med samma namn.
Verksamhet
Förbundet har bland annat påverkat den nordiska konsten. Högtidsdag var den 16 februari. Förbundet utgav tidskriften Iduna, där till exempel Erik Gustaf Geijers dikter ofta först trycktes. Tidningen utkom med oregelbundna mellanrum från det att Götiska förbundet startades fram till det att förbundet slutligen lades ner 1844. Medlemmarna skulle vid inträdet anta ett fornnordiskt namn och hålla inträdestal till sin nye namnes minne. Göterna hälsade varandra med det då ovanliga, men fornnordiska, ropet "Hej!". Man höll stämmor under bar himmel och drack ur horn.[3]
Pehr Henrik Ling föreläste 1814–1817 i Stockholm öfver de norska myternas användande i skön konst, och 1818 anordnade Götiska förbundet en utställning där bland annat Bengt Erland Fogelberg deltog med sina kolossalstatyer av Oden, Tor och Frej.[3]
Vid denna tid kände sig Geijer manad att varna mot alltför mycket nordiskhet i konst såväl som poesi. Han skrev Betraktelser i afseende på de nordiska myternas användande i skön konst (1817), och framkallade en schism inom Götiska förbundet som ledde till Lings utträde ur detsamma. Sedan Iduna 1824 upphört att utkomma avstannade Götiska förbundets verksamhet.[3]
Medlemmar
Bland dess medlemmar märks bland annat en lång rad välkända svenska kulturpersonligheter (det fornnordiska namnet inom parentes):
- Anders Lewin (Starkotter)
- Jakob Adlerbeth (Rolf),
- Erik Gustaf Geijer (Einar Tambaskjälfver),
- Olof Erik Bergius (Ulf)
- Erik Adolf Kjellin (Hjalmar)
- Gustaf Myhrman (Hjorwarder)
- Carl Fredrik Geijer (Thorgny)
- Georg Gustaf Uggla (Skoglar Toste)
- Carl Fredrik Hammarhjelm (Göthrek)
- Olof Nordenfelt (Angantyr)
- Johan Erik Kumlander (Heraudr)
- Ludvig Detlof Heijkenskjöld (Orwar Odd)
- Arvid August Afzelius (Arngrimur),
- Pehr Lagerhjelm (Ingwar Widfarne)
- Leonhard Fredrik Rääf i Småland (Refr),
- Lars Jakob Isander (Hake)
- Johan Dillner (Sturbiarn),
- Carl Fredrik Weltzin (Gaute)
- Pehr Wilhelm Tholander (Fornjoyher)
- Olof Myhrman (Torsten Wikingsson)
- Nils Magnus af Tannström (Ragnar)
- Anders Henrik Lagerlöf (Sorle)
- Johan Holmbergson (Karlli Aeskil)
- Gustaf Emanuel Dillner (Björn Järnsida)
- Johan Peter Hesselius (Thore Järnsköld)
- Bengt Gustaf Geijer (Olof Trätälja)
- Erik Gadelius (Asmund)
- Per Vilhelm Tholander (Fornjother)
- August von Hartmansdorff (Harald),
- Pehr Tham (Engelbrecht Engelbrechtsson),
- Samuel Troili (Ulle Bonde)
- Olof Sundel (Thiodolfer)
- Elias Roos (Wiger)
- Esaias Tegnér (Bodwar Bjarke)
- Gustaf Adolf Schierbeck (Hialte)
- Olof Johan Södermark (Sigurdr)
- Fredrik Lilljebjörn (Iwar Blå)
- Knut Lilljebjörn (Eiwinder Skaldaspiller)
- Knut Jakob Lilljebjörn (Swegder)
- Ulrik Thersner (Eilif Gautske)
- Petrus Roos (Helwin)
- Pehr Christoffer Spak (Alf)
- Jakob Henrik af Forselles (Yngve Freij)
- Pehr Westerstrand (Thormoder)
- Johan Anders Wadman (Domalder)
- Johan Gustaf Netzel (Thorgöter)
- Pehr Henrik Ling (Bosi)
- Pehr Magnus Ruus (Viger Spa)
- Nils Wilhelm Stråle (Wigda)
- Simon Anders Cronstrand (Frithiof hin Fräkne)
- Adolf Wennersten (Nial)
- Nils Henrik Sjöborg (Baldur)
- Jakob Johan Tawaststjerna (Thore Jotun)
- Christoffer Hasselgren (Saemundr)
- Nils Fredrik Biberg (Lumber)
- Johan Bredman (Kettil Jamti)
- Erik Abraham Almquist (Are Frode)
- Magnus Bruzelius (Svipdager)
- Pehr Pehrsson Ekelund (Hergeir)
- Johan Henrik Schröder (Skjölder Svenske),
- Sven Lidman (Sigurd Jorsalafarare),
- Thorbjörn Morén (Adil)
- Jonas Johan Lagergren
- Sven Peter Bexell (Rig),
- Johan Niklas Byström (Waulunder),
- Carl Gustaf Spens (Swerre)
- Johan Peter Lefrén (Guttorm)
- Carl Adolph Agardh (Braut Anunder),
- Daniel Nordin (Sigfrid)
- Jakob Melcher Spens (Bierger Pehrsson)
- Göran Ulrik Silfverhielm
- Carl Johan Fahlcrantz
- Emanuel Limnell (Vale)
- Lorentz Klüwer (Orm Lyrje)
- Enar Wilhelm Nordenfeldt (Romunder)
- Fabian Wilhelm Ekenstam
- Johan Gustaf Liljegren (Ingemund den gamle)
- Jonas Wærn (Erling Skjalgsson)
- Wilhelm Gumælius (Kjartan Olofsson)
- Axel Arvid Raab (Tetleifr)
- Bernhard von Beskow (Thidrekr),
- Gustaf Erik Hasselgren
- Johan Gustaf Sandberg (Widar)
- Carl August Nicander (Norna Gest)
- Bernhard Crusell,
- Bengt Gustaf Geijer (Åke Bonde)
- Johan Henrik von Sydow (Haward)
- Carl Jakob Nylén (Grandmar)
- Johan Haqvin Wallman (Helge)
- Nils Wilhelm af Zellén
- Abraham Ahlqvist (Mysing),
- Nils Johan Ekdahl (Arnliot)
- Carl Gustaf Hjalmar Mörner (Hjalmar Romfarare)
- Pehr Axel Fröst (Froste)
- Johan Niklas Lindahl
- Jonas Stenbäck
- Jonas Albin Engeström
- Carl Gustav Gottfried Hilfeling
- Olof Ulric Arborelius
- Carl Fabian Wrede
- Olof Dillner
Referenser
Noter
- ^ Götiska förbundet i Nordisk familjebok (första upplagan, 1883)
- ^ Hägg, Göran (2003). Svenskhetens historia. Wahlström & Widstrand
- ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Tryckta källor
- Tidskriften Populär Historia nr 5, 2006
- Stenroth, Ingmar (1972-1981). Göthiska förbundet. Göteborg. Libris 344996
- Molin, Torkel (2003). Den rätta tidens mått: Göthiska förbundet, fornforskningen och det antikvariska landskapet. Skrifter från forskningsprogrammet Landskapet som arena, 1650-4526 ; 6. Umeå: Umeå universitet. Libris 8898890. ISBN 91-7305-457-7
Webbkällor
- Götiska förbundet i Nationalencyklopedins webbupplaga