Gerbillurus paeba

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gerbillurus paeba
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Gerbillus paeba.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljÖkenråttor
Gerbillinae
SläkteGerbillurus
ArtGerbillurus paeba
Vetenskapligt namn
§ Gerbillurus paeba
Auktor(A. Smith, 1836)
Hitta fler artiklar om djur med

Gerbillurus paeba[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Andrew Smith 1836. Gerbillurus paeba ingår i släktet Gerbillurus och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna ökenråtta når en kroppslängd (huvud och bål) av 8,5 till 10,5 cm, en svanslängd av 10,2 till 12,5 cm och en vikt av 20 till 37 g. Den har 2,6 till 2,9 cm långa bakfötter och 1,6 till 1,9 cm stora öron.[6] Pälsen på ovansidan kan vara rödorange, rödgrå eller ljus kanelbrun med några inblandade mörkare hår. Vanligen har ryggens päls samma färg som marken i reviret. På halsens och bålens undersida samt från extremiteternas nedre delar till tassarna förekommer vit päls. De runda öronen är bara glest täckta med hår. Vid varje öga finns en vit fläck. Gerbillurus paeba har fem fingrar respektive tår per hand respektive fot men lillfingret är påfallande litet. Djurets fotsulor ät nästan helt täckta med päls. Honor har tre par spenar.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i södra Afrika från Namibia (inklusive Angolas sydvästra hörn), Botswana, Zimbabwe och Moçambique till Sydafrika. Habitatet utgörs av gräsmarker, buskskogar och trädgrupper.[1] Den föredrar sandig mark eller annan jord som bildades under historisk tid.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna skapar underjordiska tunnelsystem och de är aktiva på natten. De äter främst frön. Honor kan para sig under alla årstider.[1] Födan utgörs även av blad och insekter och sammansättningen är beroende på utbredning och årstid.[6]

Djuret går på fyra fötter över marken och det kan göra upp till 26 cm långa hopp. Boets ingångar ligger gömda mellan växtligheten och de stängs inte med sand. I boet lagras födan. Exemplar i fångenskap är aggressiva mot varandra och därför antas att Gerbillurus paeba lever ensam när honan inte är brunstig. I laboratorium slog individerna med fötterna mot varandra och de försökte bita varandra. Efter parningen är honan cirka 21 dagar dräktig och sedan föds upp till 5 eller sällan 6 ungar. Ungarna är vid födelsen blinda och de öppnar sina ögon efter 14 till 18 dagar. Efter ungefär 21 dagar slutar honan med digivning. Modern lämnar boet bara i undantagsfall under de första dagarna efter födelsen.[6]

Gerbillurus paeba jagas bland annat av fläckuv, av schabrakschakal och av genetter.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Gerbillurus paeba Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Gerbillurus paeba
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (25 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gerbillurus+paeba/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d e f] Kingdon, Jonathan (2013). Gerbillurus paeba (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 288-290. ISBN 9781408122549 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]