Schabrakschakal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Schabrakschakal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Canis mesomelas.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Canis
Art Schabrakschakal
C. mesomelas
Vetenskapligt namn
§ Canis mesomelas
Auktor Schreber, 1775
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
  • Canis variegatoides Smith, 1833
  • Canis schmidtii Noack, 1897
  • Canis mcmillani Heller, 1914
  • Canis elgonae Heller, 1914
  • Canis arenarum Thomas, 1926
  • Canis achrotes Thomas, 1926
Hitta fler artiklar om djur med

Schabrakschakal eller svartryggad schakal (Canis mesomelas) är en art inom familjen hunddjur vilken förekommer i Afrika.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Schabrakschakalen kännetecknas av en gråsvart rygg som är mörkare än resten av pälsen som är rödaktig och brungul. Pälsen är ljusare på undersidan. Svanstippen är oftast svartaktig och dessutom har arten en lodrätt svart strimma bakom skulderbladen men som kan vara ganska otydlig hos vissa individer.[2] Kroppen (huvud och bål) är 65–90 centimeter lång och svansens 26–39 centimeter. Vikten varierar mellan 6 och 12 kilogram.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Det finns två geografiskt skilda subpopulationer men dessa kategoriseras vanligtvis inte som underarter. Den ena förekommer i Tanzania, Kenya, Uganda, Somalia och Etiopien och den andra i Sydafrika, Namibia, södra Angola, Botswana och Zimbabwe.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Schabrakschakalen lever vanligen på stäpp och i halvöknar. Den kan även överleva i extremt torra regioner. Arten kan även anpassa sig till andra habitat som buskskogar, öppna trädansamlingar och jordbruksmark.

Social struktur[redigera | redigera wikitext]

Den lever i familjegrupper som består av ett föräldrapar och deras ungar som kan härstamma från olika kullar. Ibland ansluter sig andra vuxna individer till gruppen.[3] I vissa regioner markerar gruppen ett revir med avföring och urin. I andra regioner, där födotillgång är god förenar sig flera grupper till större flockar. Flockar med upp emot 80 individer har observerats.[2] Schabrakschakalen är främst nattaktiv och i regioner med mycket människor är den bara aktiv på natten.[4]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Schabrakschakalen äter främst små ryggradsdjur som möss, hardjur, småfåglar och deras ägg samt ödlor. Födan utgörs även av insekter som gräshoppor och skalbaggar samt av andra ryggradslösa djur. Dessutom äter den i mindre utsträckning växtdelar.[2] Större flockar av schabrakschakaler jagar ibland ungdjur av gasell. I södra Afrika, främst i Namibia, förekommer schakaler i närheten av kustlinjen och livnär sig av unga sälar eller tar placentan (livmoderkakan) som sälhonor lämnar efter sig. I detta område äter schabrakschakalen även fisk och musslor.[2] I östra Afrika följer arten flockar med lejon för att äta av kvarlämnade kadaver.[4]

I södra Afrika lever schabrakschakaler i närheten av människan och dessa djur födosöker i soptunnor och på soptippar[2] eller dödar unga får och getdjur.[3]

Parning[redigera | redigera wikitext]

Parningstiden ligger mellan maj och augusti. Honan föder efter cirka 60 dagars dräktighet en till sex ungar.[2] Födelsen sker i en lya som kan ha flera ingångar. Ungarna föds blinda och de öppnar sina ögon efter ungefär 8 dagar. Ungdjuren lämnar boet tillfällig efter tre veckor och vid denna tidpunkt börjar de med fast föda.[3] Honan slutar efter åtta till tio veckor med digivning. Dödligheten är störst fram till den fjortonde levnadsveckan och oftast överlever bara upp till tre ungar per kull.[3] Ungarna blir vanligen efter 11 månader könsmogna och oftast stannar de ytterligare ett år i flocken.[2] Individer i fångenskap blev 14 år gamla.[4]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Schabrakschakal är inte hotad utan kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia (januari 2006)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Canis mesomelasIUCN:s rödlista, auktor: Loveridge & Nel (2004), version 11 maj 2006.
  2. ^ [a b c d e f g h] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (26 maj 2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 161-166. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 
  3. ^ [a b c d] Walton, Lyle R.; Joly, Damian O. (30 juli 2003). Canis mesomelas (på engelska). Mammalian Species. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/715_Canis_mesomelas.pdf. Läst 1 november 2013. 
  4. ^ [a b c] B. Fishman (26 maj 2000). ”Black-backed jackal” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Canis_mesomelas/. Läst 1 november 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]