Grönfink
| Grönfink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
Övre - Hane, Undre - hona
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Grönfinkar se text Chloris |
| Art | Grönfink C. chloris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chloris chloris | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Synonymer | |
|
Loxia chloris, Linné 1758 |
|
Hane
|
|
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Grönfink (Chloris chloris) är en fågel som hör till familjen finkar.
Innehåll
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Grönfinken är en ganska kompakt fågel med kraftig finknäbb. Den mäter 15-16,5 cm lång, har ett vingspann på 25-28 cm och väger ungefär 30 gram. Den adulta hanen är grågrön på ovansidan, har gulgrön övergump, gröngul undergump och har svartaktiga ving- och stjärtpennor med gula ytterfan. Honan går mera i gråbrunt.
I de norra delarna av grönfinkens utbredningsområde är den en av de tidigaste fåglarna av börja sjunga om våren. Dess utdragna "knarr" hörs ibland redan under varma vårvinterdagar.
Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Grönfinken häckar i Europa, Nordafrika och sydvästra Asien. Vintertid uppträder flertalet som strykfåglar och många flyttar söderut, men bara de allra nordligaste delarna av grönfinkens häckningsutbredning överges helt om vintern. Den har blivit inplanterad till både Australien och Nya Zeeland.[2]
Taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Grönfinken beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné i den 10:e upplagan av hans Systema Naturae, under det vetenskapliga namnet Loxia chloris, och placerade den då tillsammans med korsnäbbarna.[3]
Grönfinkens taxonomiska hemvist är omdiskuterad. Länge har den placerats i det stora släktet Carduelis, tillsammans med bland annat siskorna och hämplingarna. DNA-studier har visat att detta släkte är polyfyletiskt och därför beslutade Clements et al. 2009 att dela upp detta släkte i de fyra släktena: Carduelis (hämplingar), Spinus (siskor), Acanthis (brun-, grå-, snösiska) och Chloris (grönfinkar). Enligt denna taxonomi placeras grönfinken i släktet Chloris tillsammans med svarthuvad grönfink (C. ambigua), orientgrönfink (C. sinica), vietnamgrönfink (C. monguilloti) och himalayagrönfink (C. spinoides).[4]
Underarter[redigera | redigera wikitext]
Det har beskrivits en rad underarter av grönfink men Clements et al. 2010 godkänner bara sex stycken:[4]
- C. c. chloris - häckar på brittiska öarna, i norra Europa, på Korsika och Sardinien. Delar övervintrar så långt söderut som södra Europa.
- C. c. voousi - förekommer i bergsområden i norra Afrika, i Marocko och Algeriet.
- C. c. vanmarli - förekommer på låglandet i norra Marocko.
- C. c. aurantiiventris - häckar i södra Europa. Delar övervintrar så långt söderut som norra Afrika.
- C. c. chlorotica - häckar i Syrien, Libanon, Israel och Jordanien. Delar övervintrar så långt söderut som Sinaihalvön och Egypten.
- C. c. turkestanica - häckar från Krimhalvön till Kaukasus, norra Iran och Turkmenistan. Delar övervintrar så långt söderut som till södra Iran.
Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]
I Sverige förekommer grönfinken från Skåne till Sundsvallstrakten och Jämtland. De nordligaste populationerna flyttar söderut, medan övriga övervintrar i Sverige som strykfåglar.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Utanför häckningstid kan grönfinken bilda stora flockar, ibland med andra finkar och sparvar.
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Grönfinken häckar i skogsbackar, särskilt i ung granskog, och i parker. Det skålformiga boet placeras i träd, buskar eller häckar, ofta i granar och enar, men även i lövträd. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun eller tagel. Den lägger i genomsnitt 4-6 ägg, men 3-7 har observerats. Äggen är blåaktigt vita med små grå och rödbruna fläckar samlade kring tjockändan. Honan ruvar äggen i 12-14 dagar och båda föräldrarna tar sedan hand om ungarna, som blir flygga efter 13-17 dagar. Födan till ungarna, som huvudsakligen består av frön och frukt, bärs av föräldrarna i krävan. Grönfinken lägger vanligtvis två kullar per år.[2]
Föda[redigera | redigera wikitext]
Födan utgörs främst av frön, späda knoppar och bär. Den äter dock även insekter, och ungarna matas företrädesvis med insekter.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ BirdLife International 2004. Carduelis chloris. I: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 7 maj 2007.
- ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Linnaeus, Carolus (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii).. sid. p86
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, & C. L. Wood (2010) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.5 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-02-12
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Hämplingsläktet i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- Engelskspråkiga Wikipedias artikel European Greenfinch 7 maj 2006
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Grönfink - Läte
- Sveriges Ornitologiska Förening. ”Grönfink”. Arkiverad från originalet den 14 mars 2010. http://web.archive.org/web/20100314180644/http://www.sofnet.org/index.asp?lev=744&typ=1.
- Artportalen: Dagens fågel – senaste observationerna – bilder
- Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör Grönfink.
Wikimedia Commons har media som rör 
