Graeme Souness

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Graeme Souness
Souness.png
Personlig information
Fullständigt namn Graeme James Souness
Smeknamn Champagne Charlie
Födelsedatum 6 maj 1953 (62 år)
Födelseort Edinburgh, Skottland Skottland
Längd 180 cm
Position Mittfältare
Juniorlag

-1968
1968-1970 
Skottland North Merchiston
Skottland Tynecastle Boys Club
England Tottenham Hotspur
Seniorlag*
År
1970–1972
1972
1972–1978
1978
1978–1984
1984–1986
1986–1991
Totalt
Klubb
England Tottenham Hotspur
Kanada Olympique de Montréal (lån)
England Middlesbrough
Australien West Adelaide (lån)
England Liverpool
Italien Sampdoria
Skottland Rangers
SM (GM)
0 0(0)
10 0(2)
176 (22)
6 0(1)
247 (38)
56 0(8)
50 0(3)
545 (74)
Landslag
År
1974–1986
Landslag
Skottland Skottland
SM (GM)
054 0(4)
Uppdrag som tränare
1986–1991
1991–1994
1995–1996
1996–1997
1997
1997–1999
2000–2004
2004–2006
Skottland Rangers
England Liverpool
Turkiet Galatasaray
England Southampton
Italien Torino
Portugal Benfica
England Blackburn Rovers
England Newcastle United
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Graeme James Souness (uttal /ˈsuːnɨs/), född 6 maj i Edinburgh i Skottland 1953, är en skotsk före detta fotbollsspelare och senare tränare, mest känd som lagkapten för Liverpool FC under klubbens storhetstid i början av 1980-talet och senare också som tränare för samma klubb under 1990-talet. Souness spelade även 54 matcher och gjorde 4 mål för Skottlands fotbollslandslag[1].

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Souness växte upp i Broomhouse i det karga Skottland där han i de lokala klubbarna Tynecastle Boys Football Club och North Merchiston[2], liksom andra hårdföra fotbollsspelare i landet, fostrades i den tuffa skotska spelstilen som kom att bli en grund för hela hans vidare karriär.

Endast 15 år gammal värvades Souness som lärling till England och Tottenham Hotspur FC där han dock allt efter tiden gick blev otålig då han inte fick plats i förstalaget. Ett inhopp i en UEFA-cupmatch var allt den nu nitton år fyllda skotten fått förtroende för under sina fyra år i klubben[2]. Under sommaren 1972 lånades han så ut till Olympique de Montréal i den nordamerikanska fotbollsligan och blev där senare utvald i ligans All Star-lag.

Souness återvände till England, men Tottenham sålde honom genast vidare till Middlesbrough FC, då i dåvarande division 2. Här fick han hjälp av tränaren Jack Charlton som fick den unge skotten att dra ner på nattklubbslivet och istället satsa sin kraft på fotbollen[1]. Souness tog snart en startplats och 1974 hjälpte han upp klubben till förstadivisionen. Samtidigt fick landslagsledningen upp ögonen för den hårt arbetande och tufft spelande Souness som nu utvecklat sitt spel så pass att han samma år fick göra sin första landskamp för Skottland.

Storspel och värvad till Liverpool[redigera | redigera wikitext]

Souness distinkta mittfältsspel gick inte de stora klubbarna förbi. Sakta men säkert växte hans anseende i Europa såpass att de regerande Europacupmästarna Liverpool FC till sist, i januari 1978, värvade den tuffe skotten för 350 000 pund - en rekordsumma för övergångar mellan engelska klubbar[1]. Souness fick sällskap av två andra nyvärvade landsmän, Alan Hansen och Kenny Dalglish, och tillsammans med dem bidrog han starkt till att klubben kunde försvara sin Europacuptitel efter finalseger över FC Brügge; tydligt påvisat när Souness spelade fram Dalglish till matchens enda mål i finalen på Wembley[3]. Den första månaderna i Liverpool hade varit succéartade, något Souness själv hade svårt att ta in: "Det närmaste jag hade varit en Europeisk tävling innan var när jag såg på Eurovision Song Contest så det var en dröm som gick i uppfyllelse när jag vann en medalj som Europacupmästare inom fyra månader"[1]. Framgångarna fortsatte för Souness som under de kommande åren i klubben skulle komma att vinna engelska ligan fem gånger, Europacupen ytterligare två gånger och ligacupen fyra gånger under sju år i klubben. Han spelade totalt 358 matcher och gjorde 56 mål för "the Reds".[1]

I landslaget[redigera | redigera wikitext]

Souness deltog för Skottland i den sista gruppspelsmatchen vid fotbolls-VM 1978 efter att missat de två första på grund av skada. Trots vinst över de blivande finalisterna Nederländerna missade laget slutspelsronden på grund av dåliga resultat i de tidigare gruppspelsmatcherna[4].

Souness var sedan en av stöttespelarna i det skotska landslaget som också tog sig till nästa fotbolls-VM, det i Spanien 1982. Han spelade här samtliga tre gruppspelsmatcher, men åter missade laget fortsatt spel.

Skottarnas tredje raka VM, i Mexiko 1986, blev inte heller det någon succé; respass efter gruppspelet som vid tidigare försök. Souness spelade här två matcher, mot Danmark och Västtyskland, men blev i den tredje avslutande gruppspelsmatchen för första gången i sin karriär satt på bänken. Detta av den då tillfällige förbundskaptenen och tillträdande Manchester United-tränaren Alex Ferguson[5].

Vidare ut i Europa och hem till Skottland[redigera | redigera wikitext]

Souness önskan om att få prova på spel utanför de brittiska öarna gjorde att han 1984 såldes till UC Sampdoria och Serie A för 650 000 pund. Han lämnade på topp med en ligavinst, FA-cupseger och Europacuptriumf under våren. Dessutom röstades han av spelarna fram som nummer två på listan över den bästa spelaren i Engelska ligan. I Italien kom han att spela för Sampdoria under två säsonger- Med en seger i italienska cupen som största framgång återvände han 1986 till Storbritannien och sitt hemland Skottland för att bli spelande tränare för Glasgow Rangers[6].

Som spelare i Rangers hade han svårt att behärska sitt temperament och drog på sig både varningar och utvisningar. Något som manifesterades ifrån match ett i klubben då Souness visades ut i sin debutmatch: mot Hibernian i augusti 1986[7]. Som tränare började han köpa engelska spelare, vilket tidigare hade vanligt ovanligt för en skotsk klubb; bland annat Terry Butcher kom till klubben. Han köpte också landslagsspelaren Mo Johnston från den bittra konkurrenten Celtic FC, en värvning som var mycket kontroversiell, speciellt då Johnston var katolik[8] och Rangers var den uttalat protestantiska klubben i stan. Under Souness år i Rangers vann laget den skotska ligan fyra gånger.

Tillbaka på Anfield[redigera | redigera wikitext]

Efter framgångsrika år i Skottland återvände Souness 1991 till klubben där han haft sin topp som fotbollsspelare – Liverpool FC – men nu enbart som tränare. De följande åren blev dock betydligt mindre lyckade än de han haft som spelare. Trots en vinst i FA-cupen 1992 räknas Souness period vid rodret som en av de sämsta i klubbens moderna historia. Dålig stämning i omklädningsrummet, mycket beroende på en illa omtyckt auktoritär ledarstil, och märkliga värvningar hörde till vardagen under Souness återkomst till Anfield Road[9].

Manager runt om i Europa[redigera | redigera wikitext]

År 1994 fick Souness sparken men blev snart erbjuden jobb i Turkiet och Galatasaray. Här lyckades han närapå skapa upplopp efter att ha placerat klubbens flagga i mittcirkeln efter en cupseger (den enda framgången i nya klubben) mot ärkerivalen Fenerbahçe[10]. Souness återvände sedan till England för att ta sig an Southampton FC. Han blev dock bara kvar i klubben några månader och fick lämna efter att ha värvat en spelare med falska referenser som visade sig vara en bluff – Ali Dia[11].

Torino Calcio blev nästa anhalt för Souness som, trots sina senaste relativa misslyckanden, lyckades hitta anställningar hos relativt stora klubbar. I Torino fick den auktoritäre skotten dock stanna mindre än 4 månader då han sparkades efter en katastrofal start på säsongen[12]. Portugal och SL Benfica blev nästa adress under åren 1997-1999. Efter två halvt misslyckade säsonger, dock med en andraplats i ligan och Champions League-spel som bäst[13], då han värvat på sig en rad brittiska spelare (bland andra Dean Saunders, Brian Deane och Michael Thomas) fick han sparken också här[14]. Tron på Souness hemma i England verkade dock inte avtagit helt. Han blev nu erbjuden tränarjobbet i PL-klubben Blackburn Rovers FC[15].

Åter i England[redigera | redigera wikitext]

I Blackburn kom Souness' tuffa stil till sin rätt och här fick han, relativt sett till resten av hans tränarkarriär, tre goda år innan klubben säsongen 2003/2004 var nära att åka ur Premier League. En ligacupvinst efter mål i finalen av supervärvningen Dwight Yorke (Andy Cole var en annan) och talangen Matt Jansen, som Souness släppt fram i A-laget, blev hans största framgång i England på 10 år. Souness "fostrade" under denna tid också andra kommande storspelare, bland dem irländske Damien Duff som snart värvades till storsatsande Chelsea[16].

Souness lämnade så 2004 Blackburn för managerjobbet i Newcastle United. Sejouren här blev dock inte lyckad. Ganska snart hade han gjort sig ovän med ett flertal spelare (bland andra Craig Bellamy) som valde att lämna klubben. Misslyckade nya spelarköp följdes av uteblivna framgångar innan Souness mitt under säsongen, i februari 2006, sparkades från jobbet som kom att bli hans sista (?) som manager[17].

Efter karriären – mediajobb[redigera | redigera wikitext]

Souness fick efter slutet på sin tränarbana jobb som expertkommentator på TV. Under VM 2010 var han orsak till att TV-kanalen RTE offentligt bad om ursäkt efter att skotten i direktsändning uttryckt att "Vidic blev våldtagen ..... ursäkta, isärplockad, av Torres i Liverpool" apropå den senares plötsliga byte av frisyr, menande att Torres skulle behövt ändra utseende efter att ha "våldtagit" Vidic i en ligamatch[18]. Senare har dock Souness fått andra TV-jobb; bland annat hos Sky Sports och deras analyser kring Champions League. Souness har också arbetat med Al Jazeera Sports under kanalens sändningar av Champions League[19].

"Utmärkelse"[redigera | redigera wikitext]

2008 blev Graeme Souness av tidningen The Guardian utsedd till Storbritanniens sämsta tränare någonsin[20].


Företrädare:
Kenny Dalglish
Tränare för Liverpool
1991–1994
Efterträdare:
Roy Evans

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia