Liverpool FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Liverpool FC
Fotbollsklubb
Centenary Stand.jpg
Centenary Stand i klubbens hemmaarena Anfield.
Grundinformation
Grundad 3 juni 1892 (124 år sedan)
Fullständigt namn Liverpool Football Club
Smeknamn The Reds
Serie Premier League
Ort Storbritannien Liverpool, England, Storbritannien
Hemmaarena Anfield
(kapacitet: 54 074)
Klubbfärg(er)          
Nyckelpersoner
Ägare USA Fenway Sports Group
Ordförande USA Tom Werner
VD England Ian Ayre
Tränare Tyskland Jürgen Klopp
Ass. tränare Bosnien och Hercegovina Željko Buvać
Lagkapten England Jordan Henderson
Ass. lagkapten England James Milner
Matchställ
Kit left arm liverpool1516h.png
Lagfärger
Kit body liverpool1516h.png
Lagfärger
Kit right arm liverpool1516h.png
Lagfärger
Kit shorts liverpool0506h.png
Lagfärger
Kit socks liverpool1516h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm liverpool1516a.png
Lagfärger
Kit body liverpool1516a.png
Lagfärger
Kit right arm liverpool1516a.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm liverpool1516t.png
Lagfärger
Kit body liverpool1516t.png
Lagfärger
Kit right arm liverpool1516t.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit socks manutd1213h.png
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare 18 (1901, 1906, 1922, 1923, 1947, 1964, 1966, 1973, 1976, 1977, 1979, 1980, 1982, 1983, 1984, 1986, 1988, 1990)
FA-cupmästare 7 (1965, 1974, 1986, 1989, 1992, 2001, 2006)
Engelska ligacupmästare 8 (1981, 1982, 1983, 1984, 1995, 2001, 2003, 2012)
Community Shield-mästare 15 (1964*, 1965*, 1966, 1974, 1976, 1977*, 1979, 1980, 1982, 1986*, 1988, 1989, 1990*, 2001, 2006) (*delad mästare)
Europacupen/Uefa Champions League-mästare 5 (1977, 1978, 1981, 1984, 2005)
Uefacupen/Uefa Europa League-mästare 3 (1973, 1976, 2001)
Uefa Super Cup-mästare 3 (1977, 2001, 2005)
Övrigt
Supporterklubb(ar) Kopites
Webbplats liverpoolfc.com

Liverpool FC (The Reds) är en engelsk professionell fotbollsklubb i Liverpool som spelar i Premier League. Klubben grundades den 3 juni 1892 och har Anfield som sin hemmaarena.

Klubben är en av Englands mest framgångsrika genom tiderna efter att ha vunnit den engelska förstaligan 18 gånger (senast 1990) och fem Europacup- och Uefa Champions League-titlar (senast 2005).

Liverpool FC hade sin mest framgångsrika tid under 1970- och 1980-talet, och vann år 1984 den så kallade trippeln; engelska ligan, Europacupen för mästarlag (nuvarande Uefa Champions League) och Ligacupen.

2015 rankades klubben av ansedda tidskriften Forbes som världens åttonde rikaste fotbollsklubb; detta till ett värde av 982 miljoner dollar.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Klubbens första decennier (1892–1939)[redigera | redigera wikitext]

Grundaren John Houlding.

Historien om Liverpool FC börjar i grannklubben Everton, som bildades 1878. Everton hade spelat på Anfield sedan 1884, men under sju år höjde arenaägaren John Houlding hyran från 100 pund till 250 pund. Everton bestämde sig därför för att flytta till Goodison Park och Houlding hade nu en arena men inget lag. I januari 1892 försökte Houlding bilda en ny klubb kallad "Everton Football Club and Athletic Grounds Company plc", men namnet godkändes inte av fotbollsförbundet eftersom det redan fanns en klubb med namnet Everton. Ett fåtal medlemmar från Everton stod på Houldings sida, och den 15 mars 1892 bildades Liverpool Football Club. Med hjälp av ett lån från Houlding på 500 pund kunde lagledaren John McKenna värva ett dussintal spelare från Skottland, vilket gjorde att laget blev känt som "Team of all the Macs" efter spelarnas efternamn.[2]

Liverpool ansökte om medlemskap i The Football League, men fick avslag och gick istället med i Lancashire League. Den 1 september 1892 spelade Liverpool sin första match; en vänskapsmatch mot Rotherham Town som Liverpool vann med 7–1, men bevittnades bara av några få personer. Samma dag hade Everton spelat inför 10 000 åskådare på Goodison Park.[2] Två dagar senare spelade Liverpool sin första tävlingsmatch, som vanns mot Higher Walton med 8–0 i Lancashire League. Säsongen slutade med att laget vann både ligatiteln och Liverpool Senior Cup. I cupfinalen besegrades Everton med 1–0 i det första Merseysidederbyt.[3] 1893 valdes klubben in i The Football League,[4] där klubben så småningom vann division två utan att förlora en enda match. Efter att ha besegrat Newton Heath (sedermera Manchester United) med 2–0 i en så kallad testmatch tog Liverpool steget upp i division ett, men väl där kom laget sist och flyttades ner till division två efter förlust mot Bury i en testmatch.

Klubbens matchdress 1892–1896.

Ett år senare, 1896, var Liverpool tillbaka i division ett efter att ha besegrat Small Heath (sedermera Birmingham City) och West Bromwich Albion i en serie testmatcher. Tom Watson anställdes som lagledare varefter Liverpool blev ett etablerat lag i division ett, där en Watsons främsta spelarvärvning var den skotske centerhalven Alex Raisbeck från Stoke City. Säsongen 1900/01 blev Liverpool ligamästare för första gången,[5] men laget lyckades inte försvara ligatiteln utan sjönk till elfte plats året efter. Säsongen 1902/03 kom Liverpool på femte plats, fyra poäng efter mästarlaget The Wednesday,[6] men kom näst sist i tabellen 1903/04 och flyttades ner till division två. Liverpool tog sig dock snabbt tillbaka, och blev redan efter återkomsten ligamästare igen.[7] På denna tid framträdde Arthur Goddard och Joe Hewitt som klubbens stjärnspelare.

Efter ligasegern fick Anfield två nya läktare: en huvudläktare på långsidan och den så kallade Spion Kop på ena kortsidan. Anfield hade då plats för 50 000 åskådare, men under de närmast följande åren nådde laget inga framgångar bortsett från en andraplats i tabellen 1909/10. Under åren fram till första världskrigets utbrott höll Liverpool till i nedre halvan av ligatabellen. Viss framgång nåddes dock 1914, då laget gick till final i FA-cupen som förlorades mot Burnley med 1–0.[8] Denna final var den sista som spelades på Crystal Palace och den första som bevittnades av en monark – på läktaren satt kung Georg V. Ett år senare var klubben inblandad i en skandal: Liverpool låg i mitten av tabellen och mötte i sista omgången Manchester United, som behövde vinna matchen för att inte ramla ur serien. Efter en överenskommelse lagen emellan fick Manchester United vinna med 2–0, och när det avslöjades att matchen var uppgjord blev fyra spelare i vardera lag avstängda på livstid.[9] Trots detta fick både Liverpool och Manchester United spela kvar i högsta divisionen. Avstängningen av spelarna hävdes också, och den officiella förklaringen var att båda lagen behövde all hjälp de kunde få efter att ha drabbats av stora förluster under första världskriget.[9]

Gordon Hodgson var en stor målskytt i klubben under 1930-talet.

David Ashworth anställdes som ny tränare och värvade den irländske landslagsmålvakten Elisha Scott samt backarna Ephraim Longworth och Don MacKinlay. Efter två raka fjärdeplatser tog Liverpool sin tredje ligatitel 1922 – och förväntades bli den dominerande klubben under 1920-talet, då klubben således också vann sin andra raka ligatitel 1923. Detta trots att Ashworth lämnade klubben mitt under säsongen då istället Matt McQueen, som tidigare suttit i klubbens styrelse, tog över som tränare.[10] Efter fem år i ett mindre framgångsrikt Liverpool FC avgick McQueen i februari 1928, på grund av dålig hälsa. Innan han lämnade klubben värvade han den sydafrikanske anfallaren Gordon Hodgson, som under de följande åren kom att göra 241 mål på 377 matcher för Liverpool.

George Patterson ersatte McQueen som tränare efter att tidigare ha varit assistent till Tom Watson och även haft hand om laget under första världskriget. Under hans ledning var Liverpool ett mittenlag i ligan och lyckades heller inte göra resultat i FA-cupen. Säsongen 1935/36 kom laget på nittonde plats i tabellen och var nära att åka ur.[11] Detta i kombination med en sjukdom gjorde att Patterson avgick efter säsongen, men hade under sin tid i klubben fostrat unga blivande stjärnspelare som Jack Balmer och Phil Taylor. Han värvade även Matt Busby, som senare skulle fira stora framgångar som tränare i Manchester United. Den nye tränaren George Kay kunde inte heller han göra Liverpool till en toppklubb innan andra världskriget satte stopp för ligaspelet 1939.[12]

"Liddellpool" och åren med Shankly (1945–1974)[redigera | redigera wikitext]

Efter kriget var Liverpool med i FA-cupen säsongen 1945/46, men blev utslaget av Bolton Wanderers i fjärde omgången. Ligaspelet återupptogs följande säsong och Liverpool blev ligamästare, en poäng före Wolverhampton Wanderers och Manchester United.[13] I laget fanns bland andra Billy Liddell, Bob Paisley, Jack Balmer och Albert Stubbins. Liddells inflytande var så stort att laget fick smeknamnet "Liddellpool".[14] Ligasegern 1947 följdes av att laget sjönk till mitten av tabellen under en längre tid, men lyckades förvisso nå finalen i FA-cupen 1950, men föll mot Arsenal med 2-0.[8] Tränaren George Kay fick problem med sin hälsa, vilket ledde till att han avgick i januari 1951, och ersattes av Don Welsh som hade gästspelat i Liverpool under andra världskriget.

Under Welsh ledning blev klubben dock alltmer ett nederlag och kom att degraderas till division två efter att ha kommit på sista plats i tabellen säsongen 1953/54 – och väl där kom slutade laget sin första säsong på elfte plats, vilket var klubbens lägsta placering någonsin. I slutet av säsongen 1955/56 fick Welsh sparken och Phil Taylor, som var med i truppen vid ligasegern 1947, tog över som huvudtränare. Han ledde laget till en tredjeplats och två fjärdeplatser i division två innan han lämnade klubben i november 1959, och blev därmed den förste tränaren i Liverpool som aldrig ledde laget i högstadivisionen. Han värvade Roger Hunt, som kom att bli en av klubbens främsta målskyttar genom tiderna.

Bill Shankly som staty utanför Anfield.

Liverpools ordförande T.V. Williams anställde Bill Shankly som ny tränare i december 1959, som krävde att Liverpools styrelse inte skulle lägga sig i laguttagningar och värvningar av spelare.[15] Shankly värvade ett flertal spelare som Ron Yeats och Ian St. John, och plockade även in unga spelare som Ian Callaghan och Chris Lawler, för att göra Liverpool till ett storlag igen. På ledarsidan anställdes Bob Paisley och Joe Fagan som assistenter till Shankly, och efter två tredjeplaceringar i division två vann laget serien 1962 för ett nytt avancemang uppåt; återkomsten till högsta divisionen slutade med en åttondeplats och ett år senare, 1964, var Liverpool ligamästare för sjätte gången.

Säsongen 1964/65 slutade laget på sjunde plats i ligan, men tog sig till final i FA-cupen på Wembley. Matchen vanns mot Leeds United med 1–0 efter förlängningsavgörande, där Gerry Byrne fick spela en stor del av matchen med brutet nyckelben, då avbytare var tillåtna[16], därmed Liverpools första FA-cuptitel. Laget hade även gått till semifinal i Europacupen, men förlorade detta dubbelmöte mot Inter efter avgörande i målskillnad. Under säsongen etablerade sig Tommy Smith i laget, och Liverpool kunde vinna sin sjunde ligatitel säsongen 1965/66. Laget deltog också i Cupvinnarcupen, där finalplats nåddes.

The Shankly Gates, Shankly-grindarna. "You'll never walk alone" är en ständigt populär sång i Storbritannien och har flera gånger toppat singellistan med olika artister. På Anfield sjungs den av Liverpools fans när laget kommer in på planen, och tas ofta upp som allsång när laget behöver stöd.

Efter framgångarna i mitten av 1960-talet skulle det dröja några år till klubbens nästa stora titel. Shankly inledde en generationsväxling och värvade flera unga spelare som Steve Heighway, Emlyn Hughes, John Toshack och målvakten Ray Clemence. Kvar i laget fanns Ian Callaghan, Chris Lawler och Tommy Smith som tillsammans med de nya spelarna tog laget till final i FA-cupen 1971, där det blev förlust mot Arsenal med 2–1 efter förlängning.[17] Efter säsongen värvades Kevin Keegan och två år senare var Liverpool återigen ligamästare. Laget vann också Uefacupfinalen 1973 med totalt 3–2 i dubbelmötet mot Borussia Mönchengladbach.[18] Säsongen 1973/74 kom Liverpool på andra plats i ligan, men vann FA-cupen för andra gången efter finalvinst mot Newcastle United med 3–0. Efter säsongen valde Bill Shankly att kliva åt sidan, då det sista han gjorde var att värva Ray Kennedy.[19]

Åren med Paisley (1974–1983)[redigera | redigera wikitext]

Bill Shankly efterträddes av den tidigare assisterande tränaren Bob Paisley, som hade varit i klubben som spelare och ledare sedan 1939.[20] Paisley fortsatte det arbete som Shankly påbörjat; i detta ingick värvningarna av Phil Neal och Terry McDermott. Under Paisleys första säsong som huvudtränare kom laget på tredje plats i ligan och blev också utslaget av Ferencvaros i andra omgången av Cupvinnarcupen. I första omgången besegrades norska Strömsgodset med 11–0 på Anfield, vilket är Liverpools största seger genom tiderna.[21] 1976 blev Liverpool ligamästare för nionde gången efter att ha slutat en poäng före skrällaget Queens Park Rangers.[22] I Uefacup-semifinalen besegrades Barcelona, och även finalen mot Club Brügge vilket blev Liverpools andra titel.

Liverpool försvarade ligatiteln säsongen 1976/77 då laget var obesegrat på Anfield. I slutet av andra kvartsfinalmötet i Europacupen mot Saint-Étienne avgjorde inhopparen David Fairclough, som var specialist på sådana inhopp och kallades därför "Superavbytaren".[23] Laget nådde ytterligare en cuptitel, efter seger mot Borussia Mönchengladbach på Olympiastadion i Rom med 3–1. Detta var Kevin Keegans sista match i Liverpool innan han såldes till Hamburger SV för 500 000 pund. Liverpool hade även gått till final i FA-cupen, men förlorade mot Manchester United med 2–1.[8]

Inför säsongen 1977/78 värvades Kenny Dalglish från Celtic för rekordsumman 440 000 pund[24] för att ersätta Kevin Keegan. Även Alan Hansen värvades, som kom att spela över 600 matcher för Liverpool. Laget kom på andra plats i ligan, och gick till final i Ligacupen för första gången men förlorade mot Nottingham Forest. I Europacupen blev det återigen final mot Club Brügge, som Liverpool vann. Nästa säsong tog Liverpool rekordmånga 68 poäng efter 30 segrar, åtta oavgjorda och fyra förluster. I början av ligasäsongen stod laget bland annat för en 7–0-seger mot Tottenham hemma på Anfield.[25]

Ännu en ligatitel bärgades 1979/80, men laget blev utslaget i semifinalen av både FA-cupen och Ligacupen. 1981 vann Liverpool Ligacupen för första gången, efter finalvinst mot West Ham United.[26] Det blev även seger i Europacupen för tredje gången på fem år.[27]

Under säsongen 1981/82 etablerade sig den walesiske anfallaren Ian Rush i laget som skulle komma att göra totalt 30 mål,[28] och målvakten Bruce Grobbelaar hade ersatt Ray Clemence.[29] Från Brighton värvades Mark Lawrenson för 900 000 pund vilket gjorde honom till Liverpools dyraste spelarköp och Storbritanniens dyraste försvarsspelare genom tiderna.[30] Liverpool vann ligan fyra poäng före Ipswich Town; ett lag som också besegrades i semifinalen av Ligacupen för att sedan slå Tottenham med 3–1 i finalen efter förlängning. Liverpool blev ligamästare också 1982/83, och då förstaplatsen var avgjord tidigt. Det blev även seger i Ligacupen efter finalseger med 2–1 över Manchester United efter förlängning.[26] Efter säsongen avgick Bob Paisley som Liverpools mest meriterade tränare genom tiderna. Under de nio säsongerna förde han klubben till sex ligatitlar, tre ligacupvinster, tre europacupvinster och en UEFA-cupvinst.[31]

Läktarkatastrofer och åren med Dalglish (1983–1991)[redigera | redigera wikitext]

Den tidigare assisterande tränaren Joe Fagan tog över efter Paisley och under sin första säsong som huvudansvarig ledde han laget till tre stora titlar; ligan för tredje året i rad, Ligacupen för fjärde året i rad samt Europacupen.[32]

Inför säsongen 1984/85 värvades danske Jan Mölby och John Wark, och laget tog sedermera andraplatsen i ligan. I FA-cupen blev laget utslaget i semifinalen av Manchester United, och i Europacupen gick Liverpool åter till final men förlorade mot Juventus. Matchen kom dock att överskuggades av händelserna på Heyselstadions läktare där anhängare till Liverpool bröt sig igenom ett stängsel och gick till attack mot Juventussupportrarna som då försökte fly. Trycket blev för stort på en vägg som kollapsade och krossade de flyende människorna. 39 människor miste livet, de flesta italienare, och Liverpool blev avstängda från europeiskt cupspel i sex år. Övriga engelska klubbar blev avstängda i fem år.[33]

Joe Fagan valde att inte förlänga kontraktet efter Heyselkatastrofen och Kenny Dalglish fick rollen som spelande tränare. Säsongen 1985/86 lyckades Liverpool som tredje klubb under 1900-talet att vinna Dubbeln, det vill säga både ligan och FA-cupen. Följande år kom laget på andra plats i ligan, och gick till final i Ligacupen som förlorades mot Arsenal med 2–1.[26] Sommaren 1987 såldes Rush och klubben värvade John Aldridge, John Barnes (som under sin första säsong i klubben blev vald till årets spelare i England) och Peter Beardsley (för den brittiska rekordsumman 1,9 miljoner pund).[34] Värvningarna betalade sig då Liverpool återtog ligatiteln, och gick på nytt till final i FA-cupen men förlorade mot Wimbledon som hade stått för en stor skräll.

Hillsborough Memorial på Anfield.

Inför säsongen 1988/89 köptes Ian Rush tillbaka från Juventus.[28] Liverpool kom på andra plats i ligan, på samma poäng som Arsenal men med färre gjorda mål.[35] I FA-cupfinalen vann Liverpool mot Everton med 3–2.[8] Inför semifinalen mot Nottingham Forest på Hillsborough i Sheffield den 15 april 1989 inträffade en av de största läktarkatastroferna som drabbat England. Det stora antalet supportrar som ville ta sig in på arenan gjorde att polisen öppnade ett antal ingångar som saknade vändkors. Detta ledde till att publiken vällde in på arenan och folk som redan hade kommit in krossades mot stängslen som skiljde läktarna från planen. Totalt omkom 96 personer och händelserna ledde till den så kallade Taylor-rapporten, som uppmanade till att avskaffa stängsel och ståplatsläktare på de engelska fotbollsarenorna.[36]

Säsongen 1989/90 tog Liverpool sin artonde ligatitel efter att bland annat ha besegrat Crystal Palace med 9–0. I FA-cupens semifinal förlorade Liverpool mot samma lag med 4–3. Dagen efter att Liverpool spelat 4–4 mot Everton i omspelet av femte omgången i 1991 års FA-cup avgick tränaren Kenny Dalglish.[37] Ronnie Moran tog tillfälligt över, men laget förlorade det andra omspelet mot Everton och lyckades inte heller försvara ligatiteln utan kom på andra plats. Vid det laget hade klubben anställt en permanent efterträdare till Dalglish, skotten Graeme Souness, en tidigare mittfältare i klubben.[38] Andraplatsen i ligan säsongen 1990/91 innebar att Liverpool hade varit bland de två bästa tio år i rad.

1990-talet och 2000-talets första decennium[redigera | redigera wikitext]

Under Graeme Souness första säsong kom laget sexa i ligan, men vann istället FA-cupen efter att ha besegrat Sunderland med 2–0 på Wembley. Under säsongen gjorde Liverpool återkomst i det europeiska cupspelet efter den sex år långa avstängningen, men blev utslaget av italienska Genoa i fjärde omgången av UEFA-cupen. Efter segern i FA-cupen 1992 lyckades inte Souness föra laget till några nya framgångar, och efter förlust mot Bristol City i femte omgången av FA-cupen i januari 1994 avgick han då istället Roy Evans tog över.[39]

Evans tog över ett lag med unga stjärnspelare som Robbie Fowler och Steve McManaman, och säsongen 1994/95 vann Liverpool Ligacupen efter seger med 2–1 över Bolton Wanderers i finalen.[26] Sommaren 1996 satte Liverpool nytt brittiskt övergångsrekord genom att värva anfallaren Stan Collymore från Nottingham Forest för 8,5 miljoner pund.[40] Laget gick till final i FA-cupen 1996, men förlorade mot Manchester United med 1–0.[8] Efter säsongen lämnade Rush Liverpool; detta efter 346 mål på 660 matcher för klubben.[41] Följande säsong ledde Liverpool ligan vid flera tillfällen, men slutade till sist på fjärde plats. Laget tog sig även till semifinal i Cupvinnarcupen, men förlorade mot franska Paris Saint-Germain. Säsongen 1997/98 kom Liverpool på tredje plats i Premier League och under året etablerade sig unge Michael Owen i laget. Owen blev delad skytteligavinnare med 18 mål och blev samtidigt också det engelska landslagets dittills yngste debutant genom tiderna.[42]

Inför säsongen 1998/99 anställdes den franske tränaren Gérard Houllier för att arbeta tillsammans med Roy Evans, men till följd av lagets placering lämnade Evans Liverpool i november, då laget skulle sluta på plats sju i ligan.[43] Nya spelare som finländaren Sami Hyypiä och unga Steven Gerrard bidrog i hög grad till att laget säsongen 2000/01 kunde vinna tre cuptitlar. Uefa-cupfinalen mot spanska Deportivo AlavésWestfalenstadion i Dortmund blev den målrikaste UEFA-cupfinalen någonsin då ställningen vid full tid var 4–4 och Liverpool kunde vinna med ett mål i förlängningen.[44]

Säsongen 2001/02 slutade Liverpool på andra plats i Premier League; klubbens högsta ligaplacering på elva år. Året efter togs ytterligare en cuptitel då laget besegrade Manchester United med 2–0 i Ligacupfinalen på Millennium Stadium i Cardiff.[45] Efter säsongen 2003/04 lämnade Houllier klubben och ersattes av spanjoren Rafael Benitez, som åren innan hade tagit Valencia till seger både i Spanska ligan och UEFA-cupen. Även Michael Owen lämnade efter säsongen klubben för spel i Real Madrid.[42]

Mersyside-derby mot Everton 2006.

Rafael Benitez första säsong slutade med en femteplats i Premier League, men kunde ta sig till final i Ligacupen (förlust mot Chelsea med 3–2 efter förlängning).[26] Säsongens stora händelse för klubben blev Champions League-finalen på Atatürk-stadion i Istanbul, där Liverpool mötte Milan och kunde vinna efter straffsparkläggning då laget hade hämtat in ett 0–3-underläge i andra halvlek. Eftersom Liverpool slutade femma i ligan skulle laget inte fått möjlighet att försvara sin Champions League-titel, men som regerande mästare i turneringen gavs chansen för Liverpool att kvala till Champions League 2005/06.[46] Laget blev dock utslaget av Benfica i åttondelsfinalen, men Liverpool vann istället FA-cupfinalen mot West Ham United i en match som slutade 3–3 där Liverpool vann straffsparksläggningen och tog sin sjunde inteckning i cupen.[47] Säsongen 2006/2007 tog sig laget åter till final i Champions League, och på nytt stod Milan för motståndet som fick revansch genom att vinna matchen med 2–1.[48]

Den 6 november 2007 skrev Liverpool Champions League-historia genom att vinna med 8–0 mot turkiska Besiktas på hemmaplan, vilket dittills var den största segermarginalen någonsin i turneringen.[49]

Säsongen 2008/2009 nådde laget en kvartsfinalplats i Champions League och slutade på en andra plats i ligan bakom Manchester United. Säsongen 2009-2010 misslyckades klubben med att ta sig vidare från gruppspelet i Champions League för första gången på fem år. Istället fick laget spela i Europa League och tog sig till semifinal som förlorades mot Atletico Madrid. Liverpool slutade under våren sedan sjua i Premier League och i juni 2010 meddelade klubben att ha kommit överens med Benítez om att säga upp hans kontrakt som manager för klubben.[50]

2010 och framåt[redigera | redigera wikitext]

Den 1 juli 2010 hade Liverpool skrivit ett kontrakt med Roy Hodgson som innebar att denne skulle vara klubbens tränare under de följande tre åren.[51] Efter bara 7 månader, i januari 2011, fick dock Hodgson lämna Liverpool efter lagets resultat i ligan; bland annat med endast en bortavinst, mot BoltonReebok Stadium.[52]

När Hodgson lämnat Liverpool och Kenny Dalglish tagit över som "care-taker manager" för resten av säsongen blev han den förste tränaren i klubbens historia som anställts för en andra period. Under vinterns transfer köpte klubben först uruguayanen Luis Suárez från Ajax för 26,5 miljoner euro[53], och senare Andy Carroll från Newcastle United för 35 miljoner pund (den dittills högsta transfersumma en brittisk klubb betalat).[54] Rekordet slogs dock endast någon timme senare då Liverpool i sin tur sålde Fernando Torres till Chelsea för 50 miljoner pund.[55] Den 12 maj samma år förlängde Dalglish sitt kontrakt som manager för klubben med ytterligare tre år.[56] Under sommaren införskaffade sedan klubben ett antal nya spelare: Jordan Henderson, Charlie Adam, Stewart Downing, Alexander Doni, Sebastian Coates och nygamle Craig Bellamy. Säsongen 2011/2012 vann klubben ännu en gång ligacupen på Wembley den 26 februari mot Cardiff City, efter straffsparkavgörande.[57] Cuptiteln till trots så blev inte Dalglish långvarig i sin andra tränarsejour på Anfield. Efter klubbens sämsta resultatet i ligan på 18 år fick han efter säsongen lämna sin post.[58]

Efter Dalglishs sorti skrev Brendan Rodgers den 1 juni 2012 på ett kontrakt som ny Liverpoolmanager, efter att först ha tackat nej.[58] Trots sin ålder hade Rodgers varit med i lagledarroller i nästan 20 år efter att hans karriär som fotbollsspelare tagit slut i 20-årsåldern på grund av ett genetiskt fel i knät. Rodgers första nyförvärv blev Fabio Borini, och Rodgers gjorde omgående små ändringar på klubbens arena; han tog bland annat tillbaks de röda nätmaskorna från Liverpools storhetstid och bytte ut den nya This Is Anfield-skylten från 1990-talet till den gamla modellen som Bill Shankly en gång satt upp.[59][60] Rodgers startade i sin första säsong med att komma på en sjundeplats i ligan, men skulle under säsongen därpå leda laget till en andraplats. Säsongen 2014/15 var klubblegendaren Steven Gerrards sista säsong i klubben. Liverpool hade storsatsat med värvningarna av Adam Lallana och Mario Balotelli, men avslutade ändå säsongen utan titlar.

Färger och klubbmärke[redigera | redigera wikitext]

Xabi Alonso i Liverpools klassiska helröda matchställ.

Liverpools traditionella klubbfärger är rött och vitt, men under de första åren spelade laget i blåvita tröjor.[61] I början av 1900-talet började laget spela i röda tröjor och vita byxor (färgerna på strumporna alternerade under åren mellan svart, rött och vitt). Under Bill Shanklys tid introducerades det berömda helröda matchstället. Inför en Europacupmatch mot Anderlecht 1964 kom Shankly in i omklädningsrummet och bad Ron Yeats ta på sig ett par röda shorts som skulle matcha de röda tröjorna. Tanken var att den röda färgen skulle ha en psykologisk effekt – spelarna såg större och farligare ut och motståndarna skulle bli ängsliga. Shankly gillade vad han såg, och när Ian St. John föreslog att laget även skulle ha röda strumpor föddes den numera klassiska Liverpooldräkten.[62]

Liverpools reservställ har ofta bestått av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. I slutet av 1970-talet introducerades ett tredje matchställ i helgult som användes i bortamatcher mot lag som spelade i rött och vitt, som till exempel Sunderland. Under några år i slutet av 1980-talet gick reservstället i helgrått och på 1990-talet förekom reservställ bestående av gröna tröjor och vita byxor.[63] Från och med 2012 är Warrior Sports officiell leverantör av utrustning.

Liverpools klubbmärke utgörs av en sköld med texten Liverpool Football Club. Inuti skölden finns en avbildning av en så kallad liverbird, en fantasifågel som är en korsning mellan en örn och en skarv. Liverbirden är också symbol för staden Liverpool. Ovanför skölden återfinns texten You'll Never Walk Alone tillsammans med det järnkonstverk som sitter ovanpå Shankly Gates, en av ingångarna till Anfield. På varsin sida om skölden finns två lågor som symboliserar Hillsborough memorial som är en minnesplats utanför Anfield vid The Shankly Gates uppförd för att hedra de 96 människor som omkom vid Hillsborougholyckan 1989.[64] Liverpool återgick till en äldre variant av klubbmärket på tröjorna säsong 2012/2013, med en gul/guld-färgad Liver bird med texten "L.F.C." istället för den vanliga skölden.

Supportrar[redigera | redigera wikitext]

"Kopites" på The Kop under matchen mellan Liverpool och Chelsea FC, den 3 maj 2005.

Liverpools supportrar kallas ofta för "Kopites", ett namn taget från sektionen The Kop på hemmaarenan Anfield.[65] På 1960-talet växte låten "You'll Never Walk Alone", ursprungligen från musikalen Carousel men senare inspelad av Liverpool-gruppen Gerry & the Pacemakers, fram som klubbens officiella hymn.[65] Den spelas inför varje hemmamatch då spelarna tågar in på planen och sjungs ofta även under matcherna av publiken. Textraden finns med på klubbmärket och på "Shankly Gates", en av ingångarna till arenan.

Under säsongen 2009/2010 hade Liverpool det fjärde högsta publiksnittet av alla engelska klubbar, 42 863, vilket var 94,4 % av Anfields totala kapacitet.[66]

Klubben har varit inblandat i två av de största olyckorna i fotbollshistorien: Katastrofen på Heyselstadion under Europacupfinalen (nuvarande UEFA Champions League) 1985 mot Juventus då 39 supportrar (mestadels italienska Juventussupportrar) dog; och Olyckan på Hillsborough under semifinalen av FA-cupen 1989 då 96 Liverpoolsupportrar miste sina liv.

Hemmaarena[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Anfield
Anfield med The Kops läktare.

Anfield byggdes 1884 och var Evertons hemmaarena fram till 1892.[67] Efter en konflikt gällande hyran flyttade Everton till Goodison Park och Anfields ägare John Houlding bildade Liverpool FC som sedan dess har haft Anfield som hemmaarena.

1906 döptes en av läktarna på ena kortsidan till Spion Kop (eller bara The Kop) efter en ås i Natalprovinsen i Sydafrika där ett slag utkämpades under andra boerkriget med flera omkomna soldater från Liverpool.[68] The Kop kunde ta uppemot 30 000 åskådare, men efter Hillsborougholyckan bestämdes att ståplatsläktare skulle avskaffas. I mitten av 1990-talet revs The Kop och ersattes av en sittplatsläktare med plats för 12 409 åskådare.

På motsatt sida av The Kop finns Anfield Road Stand där bortalagets supportrar håller till. Läktaren byggdes om 1998 och fick två våningar med plats för sammanlagt 9 274 åskådare. Huvudläktaren, Main Stand, uppfördes 1895 och var då arenans första stora utbyggnad. Main Stand, vars kapacitet är 12 277 åskådare, byggdes om 1973 och fick då ett nytt tak. Sittplatserna på Main Stand är handmålade. Läktaren på den andra långsidan hette ursprungligen Kemlyn Road Stand, men i samband med klubbens 100-årsjubileum 1992 döptes den om till Centenary Stand (kapacitet: 11 762).[69]

Anfields publikrekord är 61 905 åskådare och sattes i en match mellan Liverpool och Wolverhampton Wanderers 1952.[69]

Liverpool Football Club Museum[redigera | redigera wikitext]

Liverpool Football Club Museum är ett fotbollsmuseum som tillhör Liverpool FC. Museet samorganiseras med de guidade turerna på Anfield Road där museet också är beläget. Museet grundades 1998 och innehåller föremål, foton, berättelser dylikt från klubbens många framgångar. Från klubbens första år 1892 finns namnändringsbeviset, då interna motsättningar i Everton FC ledde till ett misslyckat kapningsförsök av klubbnamnet, vilket resulterade i grundandet av Liverpool FC. Museet har cirka 100 000 besökare årligen.[70][71]

Utställda föremål (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Fyra replikabucklor från vinsterna i Europacupen för mästarlag
  • Vandringsbucklan för Champions League, som man fick behålla efter finalvinsten 2005
  • Jamie Carraghers samlade medaljsamling
  • Roger Hunts guldmedalj från Fotbolls-VM 1966
  • Michael Owens Ballon d'Or från 2001
  • Billy Lidells ligaguldmedalj från 1947
  • Ray Houghtons matchtröja från ligaguldåret 1990
  • Fem fotbollar som Kenny Dalglish gjort hat-trick med
  • Ian St Johns matchtröja som han hade på sig när han avgjorde FA-Cupfinalen 1965

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Steven Gerrard har varit en viktig spelare i Liverpool under 2000-talet.

Under åren har flera framstående spelare uppträtt i Liverpools tröja. Exempel på spelare som var aktiva i Liverpool före andra världskriget är backen Ephraim Longworth som blev klubbens förste engelske landslagskapten och målvakten Elisha Scott som tillbringade 22 år i Liverpool. Klubbens främste målskytt under 1920- och 30-talen var Gordon Hodgson som är den spelare i Liverpool som gjort flest hattrick.[72] Under perioden efter andra världskriget gjorde anfallaren Billy Liddell så stort intryck att klubben fick smeknamnet "Liddellpool".[14]

När Liverpool etablerade sig som en storklubb under Bill Shanklys ledning var mittbacken Ron Yeats, som beskrevs som en "koloss", en av nyckelspelarna.[73] En annan viktig spelare var anfallaren Roger Hunt som gjorde 245 ligamål och även var med och blev världsmästare med engelska landslaget 1966.[74] I början av 1970-talet värvades Kevin Keegan som senare blev utsedd till årets spelare i Europa (vid det laget hade han dock sålts till Hamburg).

Under Bob Paisleys ledning värvades två spelare från Skottland 1977: Alan Hansen, som var med om att vinna Europacupen tre gånger, och Kenny Dalglish, som firade stora framgångar både som spelare och tränare i klubben. 1980 värvades Ian Rush som blev klubbens bäste målskytt genom tiderna.[28]

Under 1990-talet kom flera unga spelare fram från Liverpools ungdomsakademi, däribland Steve McManaman, Robbie Fowler, Jamie Carragher och Michael Owen. Den sistnämnde blev utsedd till årets spelare i Europa 2001.[75] Från akademin kom även Steven Gerrard, som tog över lagkaptensbindeln efter Sami Hyypiä 2003.[76]

När klubben i slutet på 1990- och på 00-talet anställde utländska managers präglades spelartrupperna i viss del av deras nationstillhörighet. Fransmannen Gérard Houllier värvade flera franskspråkiga landslagsspelare, till exempel Djimi Traore, Nicolas Anelka, Bruno Cheyrou, El Hadji Diouf och Djibril Cissé.[43] När spanjoren Rafael Benitez tog över efter Houllier 2004 köptes flera spanska spelare in. Under hans tid i klubben representerade Liverpool-spelarna Xabi Alonso, Luis García, Fernando Morientes, Jose Reina, Álvaro Arbeloa, Fernando Torres och Albert Riera det spanska landslaget.[77]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterad 9 augusti 2016[78]


Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1 Tyskland Loris Karius 22 juni 1993 (23 år) Tyskland Mainz 05 (-16)
13 Österrike Alex Manninger 6 april 1977 (39 år) Tyskland Augsburg (-16)
22 Belgien Simon Mignolet 6 mars 1988 (28 år) England Sunderland (-13)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 England Nathaniel Clyne 5 april 1991 (25 år) England Southampton (-15)
3 Frankrike Mamadou Sakho 13 februari 1990 (26 år) Frankrike Paris Saint Germain (-13)
6 Kroatien Dejan Lovren 5 juli 1989 (27 år) England Southampton (-14)
12 England Joe Gomez 23 maj 1997 (19 år) England Charlton Athletic (-15)
17 Estland Ragnar Klavan 30 oktober 1985 (31 år) Tyskland Augsburg (-16)
18 Spanien Alberto Moreno 5 juli 1992 (24 år) Spanien Sevilla (-14)
26 Portugal Tiago Ilori 26 februari 1993 (23 år) Portugal Sporting CP (-13)
32 Kamerun Joël Matip 8 augusti 1991 (25 år) Tyskland Schalke 04 (-16)
56 England Connor Randall 21 oktober 1995 (21 år) England Liverpool

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
5 Nederländerna Georginio Wijnaldum 11 november 1990 (26 år) England Newcastle United (-16)
7 England James Milner 4 januari 1986 (30 år) England Manchester City (-15)
10 Brasilien Philippe Coutinho 12 juni 1992 (24 år) Italien Inter (-13)
14 England Captain sports.svg Jordan Henderson 16 juni 1990 (26 år) England Sunderland (-11)
16 Serbien Marko Grujić 13 april 1996 (20 år) Serbien Röda Stjärnan (-16)
20 England Adam Lallana 10 maj 1988 (28 år) England Southampton (-14)
21 Brasilien Lucas Leiva 9 januari 1987 (29 år) Brasilien Grêmio (-07)
23 Tyskland Emre Can 12 januari 1994 (22 år) Tyskland Bayer Leverkusen (-14)
25 England Cameron Brannagan 9 maj 1996 (20 år) England Liverpool
35 England Kevin Stewart 7 september 1993 (23 år) England Tottenham Hotspur (-14)
54 England Sheyi Ojo 19 juni 1997 (19 år) England Liverpool
68 Spanien Pedro Chirivella 23 maj 1997 (19 år) Spanien Valencia (-13)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
11 Brasilien Roberto Firmino 2 oktober 1991 (25 år) Tyskland 1899 Hoffenheim (-15)
15 England Daniel Sturridge 1 september 1989 (27 år) England Chelsea (-13)
19 Senegal Sadio Mané 10 april 1992 (24 år) England Southampton (-16)
27 Belgien Divock Origi 18 april 1995 (21 år) Frankrike Lille (-14)
28 England Danny Ings 23 juli 1992 (24 år) England Burnley (-15)

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
34 Ungern  MV Ádam Bogdan (utlånad till Wigan Athletic till slutet av säsongen 2016/2017)
38 England  F Jon Flanagan (utlånad till Burnley till slutet av säsongen 2016/2017)
39 Skottland  MV Ryan Fulton (utlånad till Chesterfield till slutet av säsongen 2016/2017)
40 England  MF Ryan Kent (utlånad till Barnsley till slutet av säsongen 2016/2017)
52 Wales  MV Danny Ward (utlånad till Huddersfield till slutet av säsongen 2016/2017)
- Brasilien  MF Allan (utlånad till Hertha BSC till slutet av säsongen 2016/2017)

Transferfönstret 2016/2017[redigera | redigera wikitext]

In:

Ut:

Uppdaterat den 22 Juli 2016

Flest spelade matcher[redigera | redigera wikitext]

Endast tävlingsmatcher, inhopp i matcher inom parentes. Uppdaterat 24 aug 2015.[79][80]

Spelare med flest spelade matcher för Liverpool FC
Nr Namn År Liga[C] FA Cup League Cup Övrigt[D] Totalt
1 England Callaghan, IanIan Callaghan 1960–1978 640 (4) 79 (2) 42 (7) 96 (1) 857   (14)
2 England Carragher, JamieJamie Carragher 1996–2013 508 (24) 40 (1) 35 (7) 152 (3) 737 (35)
3 England Gerrard, StevenSteven Gerrard 1998–2015 504 (39) 42 (5) 30 (5) 134 (14) 710 (63)
4 England Clemence, RayRay Clemence 1967–1981 470 (0) 54 (0) 55 (0) 86 (0) 665   (0)
5 England Hughes, EmlynEmlyn Hughes 1967–1979 474 (0) 62 (0) 46 (0) 83 (0) 665   (0)
6 Wales Rush, IanIan Rush 1980–1987
1988–1996
469 (22) 61 (5) 78 (0) 45 (3) 660  (30)
7 England Neal, PhilPhil Neal 1974–1985 455 (2) 45 (0) 66 (0) 81 (0) 650   (2)
8 England Smith, TommyTommy Smith 1962–1978 467 (0) 52 (0) 30 (0) 89 (1) 638   (1)
9 Zimbabwe Grobbelaar, BruceBruce Grobbelaar 1980–1994 440 (0) 62 (0) 70 (0) 46 (0) 628   (0)
10 Skottland Hansen, AlanAlan Hansen 1977–1991 434 (0) 58 (1) 68 (0) 53 (1) 620   (2)

Bästa målskyttar[redigera | redigera wikitext]

Endast tävlingsmatcher, antal matcher (inklusive inhopp) inom parentes. Uppdaterat 24 aug 2015.[81][82]

Bästa målskyttar för Liverpool FC
Nr Namn År League[C] FA Cup League Cup Övrigt[D] Totalt
1 Wales Rush, IanIan Rush 1980–1987
1988–1996
229 (469) 39 (61) 48 (78) 23 (45) 346 (660)
2 England Hunt, RogerRoger Hunt 1958–1969 245 (404) 18 (44) 5 (10) 18 (34) 286 (492)
3 England Hodgson, GordonGordon Hodgson 1925–1936 233 (358) 8 (19) 0 (0) 0 (0) 241 (377)
4 Skottland Liddell, BillyBilly Liddell 1938–1961 215 (492) 13 (42) 0 (0) 0 (0) 228 (534)
5 England Gerrard, StevenSteven Gerrard 1998–2015 120 (503) 15 (40) 9 (28) 42 (132) 186 (710)
6 England Fowler, RobbieRobbie Fowler 1993–2001
2006–2007
128 (266) 12 (24) 29 (35) 14 (44) 183 (369)
7 Skottland Dalglish, KennyKenny Dalglish 1977–1990 118 (355) 13 (37) 27 (59) 12 (58) 172 (515)
8 England Owen, MichaelMichael Owen 1996–2004 118 (216) 8 (15) 9 (14) 23 (52) 158 (297)
9 England Chambers, HarryHarry Chambers 1915–1928 135 (315) 16 (28) 0 (0) 0 (1) 151 (339)
10 England Parkinson, JackJack Parkinson 1903–1914 125 (200) 5 (19) 0 (0) 0 (1) 130 (220)

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Siffrorna står för antal tävlingsmatcher, vinster, förluster och oavgjorda matcher. (Uppdaterad 10 oktober 2015)[83]

Namn Nat Period M V F O Vinst %
John McKenna Irland augusti 1892 - augusti 1896 101 58 26 17 57.42
Tom Watson England augusti 1896 - maj 1915 740 327 272 141 44.19
David Ashworth England december 1920 - februari 1922 58 25 9 24 43.30
Matt McQueen Skottland februari 1923 - februari 1928 229 94 74 61 41.04
George Patterson England februari 1928 - maj 1936 370 139 145 86 37.56
George Kay England maj 1936 - februari 1951 359 143 123 93 39.83
Don Welsh England mars 1951 - maj 1956 234 82 92 60 35.04
Phil Taylor England maj 1956 - november 1959 153 77 44 32 50.32
Bill Shankly Skottland december 1959 - juli 1974 753 393 175 185 52.19
Bob Paisley England juli 1974 - maj 1983 490 275 91 124 56.12
Joe Fagan England maj 1983 - maj 1985 122 65 23 34 53.27
Kenny Dalglish Skottland maj 1985 - februari 1991 297 180 41 76 60.60
Ronnie Moran England februari 1991 - april 1991 10 4 5 1 40.00
Graeme Souness Skottland april 1991 - januari 1994 157 65 45 47 41.40
Roy Evans England januari 1994 - juli 1998 226 116 57 53 51.32
Evans/Houllier England/Frankrike juli 1998 - november 1998 18 7 6 5 38.88
Gérard Houllier Frankrike november 1998 - maj 2004 307 158 75 74 51.46
Rafael Benítez Spanien juni 2004 - juni 2010 350 194 79 77 55.42
Roy Hodgson England juli 2010 - januari 2011 31 13 9 9 41.93
Kenny Dalglish Skottland januari 2011 - maj 2012 74 35 22 17 47.29
Brendan Rodgers Nordirland juni 2012 - oktober 2015 166 83 41 42 50.00
Jürgen Klopp Tyskland oktober 2015 -

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Klubbens ligaplaceringar från och med 1893.

I statistiken för flest matcher och mål ingår förutom matcher från ligan, FA-cupen, Ligacupen, Europacupen/Champions League, UEFA-cupen och Cupvinnarcupen även matcher i följande mindre turneringar: UEFA Super Cup, Interkontinentalcupen/VM för klubblag, Screen Sport Super Cup och Charity Shield.[86] Notera även att snittet för Ian Rush beror på att han säsongen 1987/88 spelade i Juventus och att han därför spelade sammanlagt femton säsonger i Liverpool.

Tabellplaceringar[redigera | redigera wikitext]

Premier League-placering de senaste 20 säsongerna[87]
Plats 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15 15/16
1
2 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
5 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
6 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
7 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
8 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20

Flest tävlingsmatcher[redigera | redigera wikitext]

De tio mesta spelarna i Liverpool[88]
Nr Spelare År Matcher Snitt
1 Ian Callaghan 1959–1978 857 45,10
2 Jamie Carragher 1996–2013 700 44,40
3 Ray Clemence 1968–1981 665 51,15
4 Emlyn Hughes 1966–1979 665 51,15
5 Ian Rush 1980–1987, 1988–1996 660 44,00
6 Phil Neal 1974–1986 650 54,17
7 Tommy Smith 1962–1979 638 39,88
8 Bruce Grobbelaar 1981–1994 628 44,86
9 Alan Hansen 1977–1990 620 47,69
10 Steven Gerrard 1998–2015 586 46,00

Mesta målgörare[redigera | redigera wikitext]

De tio bästa målskyttarna i Liverpool, serie- och cupspel[89]
Nr Spelare År Mål Snitt
1 Ian Rush 1980–1987, 1988–1996 346 23,07
2 Roger Hunt 1959–1970 286 26,00
3 Gordon Hodgson 1925–1936 241 21,90
4 Billy Liddell 1945–1961 228 14,25
5 Robbie Fowler 1993–2001, 2006–2007 183
6 Kenny Dalglish 1977–1990 172 13,23
7 Michael Owen 1997–2004 158 19,75
8 Harry Chambers 1919–1928 151 16,78
9 Steven Gerrard 1998-2015 149
10 Sam Raybould 1899–1907 130 16,25

Publikrekord[redigera | redigera wikitext]

[90]

Rekord Motståndare Åskådare År
Flest åskådare vid en ligamatch Chelsea 58 757 1949
Flest åskådare vid en FA-cupmatch Wolverhampton Wanderers 61 905 1952
Flest åskådare vid en ligacupmatch Nottingham Forest 50 880 1980
Flesta åskådare vid en europeisk cupmatch Barcelona 55 104 1976
Minst antal åskådare vid en ligamatch Loughborough Town 1 000 1895
Minst antal åskådare vid en ligamatch

(efter andra världskriget)

Scunthorpe United 11 976 1959
Minst antal åskådare vid en FA-cupmatch Newton 4 000 1892
Minst antal åskådare vid en FA-cupmatch

(efter andra världskriget)

Chester City 11 207 1946
Minst antal åskådare vid en ligacupmatch Brentford 9 902 1983
Minst antal åskådare vid en europeisk cupmatch Dundalk 12 021 1982

Största vinster och förluster[redigera | redigera wikitext]

De fem största segrarna[21]
Datum Resultat Motståndare Sammanhang
1974-09-17 11–0 Strømsgodset Cupvinnarcupen
1969-09-16 10–0 Dundalk Mässcupen
1986-09-23 10–0 Fulham Ligacupen
1896-02-18 10–1 Rotherham United Ligan
1980-10-01 10–1 Oulun Palloseura Europacupen
De fem största förlusterna[91]
Datum Resultat Motståndare Sammanhang
1954-12-11 1–9 Birmingham City FC Ligan
1934-11-10 0–8 Huddersfield Town AFC Ligan
1934-01-01 2–9 Newcastle United FC Ligan
1932-05-07 1–8 Bolton Wanderers FC Ligan
1934-09-01 1–8 Arsenal FC Ligan

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

[92]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Böcker
  • Goldstein, Dan (2000). The Rough Guide to English Football, 2nd Edition: A Fans' Handbook. ISBN 1-85828-557-7 
  • Heatley, Michael (2005). The Little Book of Liverpool - A Liverpool A to Z. Kina: Green Umbrella Publishing. ISBN 1-905009-26-7 
  • Thylin, Stefan (1998). Första Ligan : 1888 : Engelska Ligan 110 år. ISBN 91-88540-97-9 
Internet
Noter
  1. ^ ”Soccer Team Values”. Forbes. maj 2015. http://www.forbes.com/soccer-valuations/list/. Läst 3 augusti 2015. 
  2. ^ [a b] ”Liverpool Football Club is formed”. liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1892-1917/liverpool-football-club-is-formed. Läst 4 december 2009. 
  3. ^ ”1892-1893: Liverpool go Scottish!” (på engelska). LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Articles/Article/304-1. Läst 8 januari 2016. 
  4. ^ ”First game in Football League 1893” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1892-1917/first-game-in-football-league. Läst 13 januari 2016. 
  5. ^ ”Reds crowned champions for first time 1901” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1892-1917/reds-crowned-champions-for-first-time. Läst 13 januari 2016. 
  6. ^ ”The league table for the 1902-1903 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/88. Läst 1 februari 2016. 
  7. ^ ”Title returns to Anfield1906” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1892-1917/title-returns-to-anfield. Läst 13 januari 2016. 
  8. ^ [a b c d e f] ”FA Cup Finals, 1872-today” (på engelska). The Football Association. http://www.thefa.com/thefacup/more/finals. Läst 8 januari 2016. 
  9. ^ [a b] Goldstein, Dan (2000). The Rough Guide to English Football, 2nd Edition: A Fans' Handbook. sid. 293. ISBN 1-85828-557-7 
  10. ^ ”Matt McQueen” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-players/matt-mcqueen. Läst 30 januari 2016. 
  11. ^ ”The league table for the 1935-1936 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/66. Läst 1 februari 2016. 
  12. ^ ”George Kay” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-managers/george-kay. Läst 1 februari 2016. 
  13. ^ ”The league table for the 1946-1947 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/47. Läst 1 februari 2016. 
  14. ^ [a b] ”Artikel om Billy Liddell”. The Scotsman. http://thescotsman.scotsman.com/sport.cfm?id=179182004. Läst 28 oktober 2006. 
  15. ^ Goldstein, Dan (2000). a.a. sid. 294 
  16. ^ ”Liverpools första seger i FA-cupen”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Articles/Article/603. Läst 28 oktober 2006. 
  17. ^ ”Were you there?” (på engelska). BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/fa_cup/6221099.stm. Läst 8 januari 2016. 
  18. ^ ”1972/73: Reds reach European goal”. uefa.com. http://www.uefa.com/uefaeuropaleague/season=1972/index.html. Läst 12 januari 2016. 
  19. ^ ”Ray Kennedy” (på engelska). LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/344. Läst 12 januari 2016. 
  20. ^ ”Bob Paisley” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-managers/bob-paisley. Läst 1 februari 2016. 
  21. ^ [a b] ”De 50 största segrarna på Anfield”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Stats/GamesBiggestWinsHome. Läst 11 november 2006. 
  22. ^ ”The league table for the 1975-1976 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/17. Läst 1 februari 2016. 
  23. ^ ”David Fairclough”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/298. Läst 29 oktober 2006. 
  24. ^ ”Transfers for the 1977-1978 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/Transfers/19. Läst 1 februari 2016. 
  25. ^ ”Liverpool–Tottenham 7–0”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/Game/1046. Läst 29 oktober 2006. 
  26. ^ [a b c d e f] ”Previous Finals” (på engelska). capitalonecup.co.uk. http://www.capitalonecup.co.uk/competition/previous-finals/. Läst 12 januari 2016. 
  27. ^ [a b c d] ”Liverpool FC” (på engelska). uefa.com. http://www.uefa.com/teamsandplayers/teams/club=7889/profile/. Läst 8 januari 2016. 
  28. ^ [a b c] ”Ian Rush” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-players/ian-rush. Läst 12 januari 2016. 
  29. ^ ”Bruce Grobbelaar” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-players/bruce-grobbelaar. Läst 12 januari 2016. 
  30. ^ ”Mark Lawrenson”. LFChistory.net. http://www.liverpoolfc.com/history/past-players/mark-lawrenson. Läst 29 oktober 2006. 
  31. ^ ”Bob Paisley” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-managers/bob-paisley. Läst 12 januari 2016. 
  32. ^ ”Europacupfinalen 1984”. LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2007. http://web.archive.org/web/20070808014614/http://www.lfchistory.net/redcorner_articles_view.asp?article_id=660. Läst 29 oktober 2006. 
  33. ^ ”Heyselkatastrofen”. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/768380.stm. Läst 29 oktober 2006. 
  34. ^ ”Peter Beardsley”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/264. Läst 30 oktober 2006. 
  35. ^ ”The league table for the 1988-1989 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/30. Läst 1 februari 2016. 
  36. ^ ”Taylorrapporten”. Footballnetwork.org. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2006. http://web.archive.org/web/20061016222436/http://www.footballnetwork.org/dev/communityfootball/violence_taylor_report.asp. Läst 30 oktober 2006. 
  37. ^ Wood, Chris. ”Manager: Ronnie Moran” (på engelska). thisisanfield.com. http://www.thisisanfield.com/clubinfo/managers/moran/. Läst 1 februari 2016. 
  38. ^ ”Graeme Souness” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-managers/graeme-souness. Läst 1 februari 2016. 
  39. ^ Thylin, Stefan (1998). Första Ligan : 1888 : Engelska Ligan 110 år. sid. 80. ISBN 91-88540-97-9 
  40. ^ ”Stan Collymore”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/players/player/profile/285. Läst 31 oktober 2006. 
  41. ^ ”Player Profile – Ian Rush” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/players/player/profile/404. Läst 1 februari 2016. 
  42. ^ [a b] ”Player Profile - Michael Owen” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/391. Läst 1 februari 2016. 
  43. ^ [a b] ”Manager profile”. lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/Managers/Manager/Profile/16. Läst 9 februari 2011. 
  44. ^ ”2000/01: Liverpool prevail in nine-goal thriller” (på engelska). uefa.com. http://www.uefa.com/uefaeuropaleague/season=2000/overview/index.html. Läst 1 februari 2016. 
  45. ^ ”Liverpool lift Worthington Cup” (på engelska). BBC. 2 mars 2003. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/2811805.stm. Läst 1 februari 2016. 
  46. ^ ”Liverpool tillåts försvara titeln”. Uefa.com. Arkiverad från originalet den 19 april 2009. http://web.archive.org/web/20090419232708/http://www.uefa.com/uefa/news/Kind=128/newsId=308644.html. Läst 31 oktober 2006. 
  47. ^ Wilson, Paul (14 maj 2006). ”Reina transformed from zero to hero as Reds win rare classic” (på engelska). The Guardian. http://www.theguardian.com/football/2006/may/14/match.westhamunited. Läst 30 januari 2016. 
  48. ^ McNulty, Phil (23 maj 2007). ”AC Milan 2-1 Liverpool” (på engelska). BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/europe/6669039.stm. Läst 30 januari 2016. 
  49. ^ ”Liverpool revived by record triumph”. uefa.com. http://en.archive.uefa.com/competitions/ucl/history/season=2008/round=15105/match=301215/report=rp.html. Läst 9 februari 2011. 
  50. ^ ”Liverpool FC Statement”. liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1996-present/benitez-leaves-liverpool. Läst 3 juni 2010. 
  51. ^ ”Liverpool appoint Hodgson”. liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1996-present/liverpool-appoint-hodgson. Läst 1 juli 2010. 
  52. ^ ”Hodgson leaves Liverpool FC”. liverpoolfc.tv. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/1z9W. Läst 8 januari 2011. 
  53. ^ ”Liverpool sign Luis Suarez”. liverpoolfc.tv. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/apYj. Läst 1 februari 2011. 
  54. ^ ”Liverpool agree 'club record' Carroll fee”. mirrorfootball.co.uk. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2011. http://web.archive.org/web/20110828103150/http://www.mirrorfootball.co.uk/news/Liverpool-Andy-Carroll-transfer-latest-Reds-agree-club-record-fee-for-Carroll-article686795.html. Läst 1 februari 2011. 
  55. ^ ”Torres makes record move from Liverpool to Chelsea”. bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/c/chelsea/9380389.stm. Läst 1 februari 2011. 
  56. ^ ”Kenny signs three-year deal”. liverpoolfc.tv. http://www.liverpoolfc.com/news/first-team/96031-dalglish-signs-three-year-deal. Läst 12 maj 2011. 
  57. ^ ”Reds end trophy wait” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1996-present/reds-end-trophy-wait. Läst 13 januari 2016. 
  58. ^ [a b] ”Rodgers appointed Liverpool boss” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1996-present/rodgers-appointed-liverpool-boss. Läst 13 januari 2016. 
  59. ^ ”Red nets return to Anfield at Brendan Rodgers' request to evoke memories of glory days” (på engelska). The Telegraph. 15 augusti 2012. http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/9477043/Red-nets-return-to-Anfield-at-Brendan-Rodgers-request-to-evoke-memories-of-glory-days.html. Läst 13 januari 2016. 
  60. ^ ”Rodgers restores Anfield sign” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/news/first-team/121756-rodgers-restores-anfield-sign. Läst 13 januari 2016. 
  61. ^ ”Historical LFC Kits” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/historical-lfc-kits. Läst 30 januari 2016. 
  62. ^ ”Shankly: the hero who let me down”. Times Online. http://www.thesundaytimes.co.uk/sto/sport/football/article151343.ece. Läst 5 november 2006. 
  63. ^ ”Liverpools färger”. Liverweb. http://www.liverweb.org.uk/colours.htm. Läst 5 november 2006. 
  64. ^ ”Liverpools klubbmärke”. Liverpool FC ISC Swedish Branch. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. http://web.archive.org/web/20070927103641/http://www.liverpoolfc.nu/misc/other/badges/. Läst 6 november 2006. 
  65. ^ [a b] ”Anfield giants never walk alone”. fifa.com. http://www.fifa.com/news/y=2008/m=6/news=anfield-giants-never-walk-alone-797469.html. Läst 21 mars 2011. 
  66. ^ ”Barclays Premier League Stats: Team Attendance - 2009-10”. espn.com. http://soccernet.espn.go.com/stats/attendance/_/league/eng.1/year/2009/barclays-premier-league?cc=5739. Läst 21 mars 2011. 
  67. ^ ”Anfield - Timeline” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/stadium/anfield. Läst 12 januari 2016. 
  68. ^ ”Historien om The Kop”. Liverweb. http://www.liverweb.org.uk/kop.htm. Läst 6 november 2006. 
  69. ^ [a b] ”Anfield”. Liverweb. http://www.liverweb.org.uk/virtual.htm. Läst 6 november 2006. 
  70. ^ Forslund, Pontus (2006). ”Football is Forever - the Establishment and Purposes of Football Museums” (pdf). http://www.science.gu.se/digitalAssets/805/805948_Dissertation_Pontus_Forslund.pdf. 
  71. ^ Offside: sportmagasinet. nr 5. Göteborg: Offside press. 2009. Libris 4346241 
  72. ^ ”Tremålsskyttar i Liverpool”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Stats/PlayerHattricks.aspx. Läst 7 november 2006. 
  73. ^ ”Ron Yeats: The Colossus”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/450. Läst 7 november 2006. 
  74. ^ ”Roger Hunt” (på engelska). LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/players/player/profile/326. Läst 12 januari 2016. 
  75. ^ ”Michael Owen - European footballer of the Year” (på engelska). LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Articles/Article/3198. Läst 12 januari 2016. 
  76. ^ ”On this day in 2003: Stevie given armband” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/news/first-team/172383-on-this-day-in-2003-stevie-given-armband. Läst 12 januari 2016. 
  77. ^ ”Manager profile”. lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/Managers/Manager/Profile/20. Läst 9 februari 2011. 
  78. ^ ”Liverpool FC”. http://www.liverpoolfc.com/team/first-team. Läst 22 juli 2016. 
  79. ^ Pead. sid. 416 
  80. ^ ”Most Appearances”. LFC history. http://www.lfchistory.net/Stats/PlayerAppearances. Läst 22 februari 2008. 
  81. ^ Pead (1986), p. 415.
  82. ^ ”Goalscorers”. LFC history. http://www.lfchistory.net/Stats/PlayerGoalscorers. Läst 22 februari 2008. 
  83. ^ ”Liverpools tränare”. http://www.soccerbase.com/manager_history.sd?teamid=1563. . Soccerbase.com. URL läst 2007-07-02
  84. ^ ”Premier League” (på engelska). worldfootball.net/. http://www.worldfootball.net/winner/eng-premier-league/. Läst 12 januari 2016. 
  85. ^ ”England - List of FA Charity/Community Shield Matches” (på engelska). rsssf.com. http://www.rsssf.com/tablese/engsupcuphist.html. Läst 12 januari 2016. 
  86. ^ ”Statistiknot”. LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 24 mars 2008. http://web.archive.org/web/20080324001153/http://www.lfchistory.net/players_about.asp. Läst 7 november 2006. 
  87. ^ ”Premier League Statistics”. Official Site of the Premier League. http://www.premierleague.com/page/Statistics/0,,12306,00.html. 
  88. ^ ”Liverpools mesta spelare”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/stats_appearances.asp. Läst 29 januari 2011. 
  89. ^ ”Liverpools bästa målskyttar”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Stats/PlayerGoalscorers. Läst 29 januari 2011. 
  90. ^ ”Publikrekord” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/records/attendances. 
  91. ^ ”De 50 största förlusterna på bortaplan”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Stats/GamesBiggestLossesAway#. Läst 11 november 2006. 
  92. ^ ”Records” (på engelska). LFChistory.net. http://www.liverpoolfc.com/history/records/appearances. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]