Tottenham Hotspur FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tottenham Hotspur FC
Fotbollsklubb
White Hart Lane from South End.JPG
Grundinformation
Grundad 5 september 1882 (134 år sedan)
Fullständigt namn Tottenham Hotspur Football Club
Tidigare namn Hotspur FC (1882–1884)
Smeknamn Spurs, The Lilywhites
Serie Premier League
Ort England London, England, Storbritannien
Hemmaarena White Hart Lane
(kapacitet: 36 284)
Klubbfärg(er)          
Nyckelpersoner
Ägare Bahamas ENIC International Ltd
Ordförande England Daniel Levy
Tränare Argentina Mauricio Pochettino
Ass. tränare Argentina Miguel D'Agostino
Lagkapten Frankrike Hugo Lloris
Ass. lagkapten Belgien Jan Vertonghen
Matchställ
Kit left arm tottenham1516h.png
Lagfärger
Kit body tottenham1516h.png
Lagfärger
Kit right arm tottenham1516h.png
Lagfärger
Kit shorts tottenham1516h.png
Lagfärger
Kit socks tottenham1516h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm tottenham1516a.png
Lagfärger
Kit body tottenham1516a.png
Lagfärger
Kit right arm tottenham1516a.png
Lagfärger
Kit shorts tottenham1516a.png
Lagfärger
Kit socks tottenham1516a.png
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm tottenham1516t.png
Lagfärger
Kit body tottenham1516t.png
Lagfärger
Kit right arm tottenham1516t.png
Lagfärger
Kit shorts tottenham1516t.png
Lagfärger
Kit socks tottenham1516t.png
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare 2 (1950/51, 1960/61)
Division 2-mästare 2 (1919/20, 1949/50)
Southern Football League-mästare 1 (1899/00)
Western Football League-mästare 1 (1903/04)
FA-cupmästare 8 (1900/01, 1920/21, 1960/61, 1961/62, 1966/67, 1980/81, 1981/82, 1990/91)
Ligacupmästare 4 (1970/71, 1972/73, 1998/99, 2007/08)
FA Community Shield-mästare 7 (1921, 1951, 1961, 1962, 1967 [delad], 1981 [delad], 1991 [delad])
Uefa Europa League-mästare 2 (1971/72, 1983/84)
Cupvinnarcupmästare 1 (1962/63)
Övrigt
Webbplats tottenhamhotspur.com
Soccerball current event.svg Tottenham Hotspur FC 2016/2017

Tottenham Hotspur FC, även kallad Tottenham och Spurs, är en engelsk professionell fotbollsklubb i Tottenham i norra London, grundad 1882. Hemmamatcherna spelas på White Hart Lane. Klubben spelar 2016/17 i Premier League.

Tottenham var den första klubben på 1900-talet att vinna "dubbeln", det vill säga att vinna den högsta serien i England och FA-cupen samma säsong, 1960/61. Tottenham var också den första klubben från Storbritannien som vann Cupvinnarcupen, 1962/63, och Uefacupen, 1971/72.

1983 blev Tottenham den första klubben i världen som introducerades på börsen. Forbes rankade 2015 klubben som 13:e rikast till ett värde av 600 miljoner dollar.[1]

Klubbens motto är Audere est Facere ("Att våga är att göra"), och klubbens emblem består av en tupp stående på en fotboll. Klubbens huvudrivaler är Londonklubbarna Arsenal och Chelsea. Derbyt mot Arsenal är känt som "The North London Derby".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Från start till proffsklubb (1882–1908)[redigera | redigera wikitext]

Tottenham möter Sheffield United i FA-cupfinalen 1901.

Sensommaren 1882 bildades klubben under namnet Hotspur FC av några grabbar från The Hotspur Cricket Club. Medlemmarna kom från de lokala skolorna Tottenham Grammar och St John's Middle Class. Skolpojkarna brukade ha sina möten under en gaslykta på Park Lane i närheten av där White Hart Lane ligger i dag. Namnet Hotspur härstammar från den engelska 1300-talskrigaren och Shakespearekaraktären Harry Hotspur, vars rykte som orädd hjälte och hetsporre skulle symbolisera klubbens anda.

Den 30 september 1882 spelade klubben sin första fotbollsmatch mot den lokala klubben Radicals, som slutade 0–2. 1884 ändrades namnet till Tottenham Hotspur FC för att inte blandas ihop med London Hotspur. Den första tävlingsmatchen spelades 1885 i London Association Cup, där Tottenham besegrade St Albans med 5–2, och den 19 november 1887 mötte klubben Royal Arsenal för första gången och vann med 2–1. Tottenham spelade till en början vid Tottenham Marshes, men flyttade 1888 till Northumberland Park och tog sedan över ett fält vid sidan av puben White Hart vid Tottenham High Road. Den 4 september 1899 spelades den första matchen på klubbens nya hemvist White Hart Lane, som vanns mot Notts County med 3–1 inför omkring 5 000 åskådare, där David Copeland gjorde klubbens första hat trick. Inför julen 1895 blev klubben professionell, och blev en av klubbarna i Southern Football League 1896.

Tottenham spelade först i blåa tröjor, sedan varierade klubbens färger; alltifrån ljusblå tröjor och vita shorts till röda tröjor och blåa shorts, till chokladbruna tröjor och guldaktiga shorts. 1899/00 ändrades färgerna till dagens liljevita tröjor och marinblå shorts.

1900 vann Tottenham Southern League och året efter FA-cupen som första klubb utanför den högsta divisionen. Finalen spelades den 20 april 1901 i London mot Sheffield United inför den unika publiksiffran 114 815 personer. Matchen slutade 2–2 och det blev omspel den 27 april på Burnden Park i Bolton, som Tottenham vann med 3–1 inför 20 740 åskådare.

Tottenhams publik uppträdde oacceptabelt under säsongen 1901/02 och Southern League skickade en lista på krav för att klubben skulle ha potential att garantera säkerheten.

1908 blev Tottenham invalda i The Football League och fick börja i andradivisionen. Där kom klubben tvåa redan sin första säsong och kunde därmed avancera till högstadivisionen.

Krigs- och mellankrigstiden (1909–1949)[redigera | redigera wikitext]

Klubbens ligaplaceringar från och med 1908.

Under åren fram till första världskrigets utbrott 1914 fick Tottenham kämpa för att undvika nedflyttning, och hamnade på sista plats 1914/15. När kriget rasade tog klubben paus och spelade endast i olika regionala ligor. Elva Tottenhamspelare dödades under militärtjänsten i kriget.

1919/20 tog klubben sig an ligafotboll igen, och trots sistaplaceringen i den senaste upplagan av serien innan kriget fick Tottenham en chans att vara kvar i högsta divisionen eftersom serien skulle utökas från 20 till 22 klubbar. Ligans ordförande John McKenna från Liverpool, som var nära vän med Arsenals ordförande Sir Harry Norris, argumenterade för att de båda sist placerade klubbarna i första divisionen – Chelsea (19:e) och Tottenham (20:e) – inte automatiskt skulle få stanna kvar. Efter viss diskussion valdes Chelsea att få stanna kvar, och en omröstning avgjorde vilken klubb som skulle få den sista lediga platsen; Tottenham (20:e i första divisionen), Wolverhampton Wanderers (fyra i andra divisionen), Arsenal (sexa i andra divisionen) eller den betydligt lägre placerade trion Nottingham Forest-Birmingham City-Hull City. Harry Norris Arsenal fick 18 röster, och samma dag dog även papegojan som Tottenham tagit med sig som maskot från en turné i Sydamerika 1909; dessa två slumpartade händelser gav upphov till klubbarnas rivalitet.

Den säsongen, i andra divisionen, tog Tottenham revansch och vann serien. 1920/21 kom klubben på en sjätteplats i högsta divisionen och vann FA-cupen för andra gången i historien. Finalen på Stamford Bridge i London den 23 april 1921 vanns mot Wolverhampton Wanderers med 1–0. 1921/22 slutade Tottenham tvåa efter Liverpool, men därefter sjönk tabellplaceringarna successivt innan klubben återigen degraderades till andra divisionen efter att ha slutat på en 21:a plats 1927/28.

Tottenham tillbringade fem säsonger i andra divisionen innan klubben lyckades gå upp igen. 1932/33 vann Tottenham serien överlägset då George Hunt, Willie Evans och Taffy O'Callaghan var de stora målgörarna. I återkomsten 1933/34 slutade Tottenham på tredje plats, men 1935 skulle klubben åter åka ur högsta divisionen. Klubben hade heller inga framgångar i FA-cupen åren 1935–1938, men det blev dock tre kvartsfinaler, och matchen mot Sunderland i mars 1938 sågs av 75 038 personer (vilken slutade 0–1).

Den 3 september 1939, när Neville Chamberlain förklarade krig mot Tyskland, låg Tottenham på sjunde plats i andra divisionen – då andra världskriget kom att sätta stopp för fotbollen i England under några år.

Tottenham med flera historiska titlar (1949–1974)[redigera | redigera wikitext]

1949 blev Arthur Rowe tränare i Tottenham, som 1949/50 kom att vinna andra divisionen med klubben och säsongen därpå även ta hem högsta divisionen som nykomlingar – således blev klubben först i England att vinna ligan som nykomlingar. Stora stjärnor vid denna tid var Alf Ramsey, Ronnie Burgess, Ted Ditchburn, Len Duquemin, Sonny Walters och Bill Nicholson. Under säsongen hade klubben stått för ett antal storsegrar som 6–1 mot Stoke City, 5–1 mot Portsmouth och 7–0 mot Newcastle United.

Tottenham efter att ha vunnit finalen i Cupvinnarcupen mot Atlético Madrid med 5–1 1963.

1951/52 kom Tottenham tvåa i ligan, och efter några mindre lyckade år ersattes Arthur Rowe av Jimmy Anderson 1955. 1957 blev Tottenham återigen tvåa, och 1958 tog Bill Nicholson över. Nicholson kom dock att få se klubben sluta på 18:e plats under sin första säsong som tränare, men fick ändå fortsatt förtroende. En tredjeplats i ligan 1959/60 följdes 1960/61 upp med att klubben blev den första att vinna "dubbeln", det vill säga både ligan och FA-cupen samma säsong. FA-cupfinalen spelades mot Leicester City och vanns med 2–0.

Säsongen 1961/62 slutade Tottenham trea på nytt, fast nådde semifinal mot Benfica i Europacupen, vilken förlorades med sammanlagt 4–3. Klubben vann på nytt FA-cupen efter seger mot Burnley med 3–1, och 1962/63 blev Tottenham första klubben från Storbritannien att vinna en europeisk cuptitel i form av Cupvinnarcupen efter finalvinst mot Atlético Madrid med 5–1.

Därefter blev klubben mindre framgångsrik i ligan och fick i stället rikta in sig på cupspelet. 1964 värvades Alan Gilzean, Mike England, Terry Venables, Joe Kinnear, Allan Mullery, Cyril Knowles och den unga målvakten Pat Jennings. 1967 vann Tottenham FA-cupen för femte gången efter finalvinst mot Chelsea med 2–1. Klubben slutade då trea i ligan, och 1971 vann klubben Ligacupen för första gången efter seger mot Aston Villa i finalen med 2–0. Tottenham skulle 1972 också bli den första klubben att vinna den nystartade turneringen Uefacupen. 1973 vann klubben på nytt Ligacupen efter seger mot Norwich City i finalen med 1–0. 1974 nåddes också en ny Uefacupfinal, men denna förlorade Tottenham mot Feyenoord efter 2–2 hemma och 0–2 borta.

Från 1975 till konkurshotet 1991[redigera | redigera wikitext]

Fyra raka år utan någon ligaframgång gjorde att Nicholson fick lämna Tottenham under 1974/75, då Terry Neil tog över men fick lämna klubben efter två säsonger och ersattes av Keith Burkinshaw. Burkinshaws första säsong 1976/77 slutade med att klubben degraderades, men trots det fick Burkinshaw fortsatt förtroende. Klubbens stormålvakt Pat Jennings såldes till ärkerivalen Arsenal, och med en ung Glenn Hoddle som spelfördelare på mittfältet lyckas klubben ta sig tillbaka till högsta divisionen. Den 22 oktober 1977 vann Tottenham en hemmamatch mot Bristol Rovers med hela 9–0.

1978 som nykomling värvades argentinarna Ricardo Villa och Osvaldo Ardiles, och 1981 värvas den rutinerade målvakten Ray Clemence från Liverpool. 1981 vann Tottenham FA-cupen, efter seger mot Manchester City i den 100:e FA-cupfinalen i historien. 1982 lyckades klubben också försvara FA-cuptiteln genom att vinna mot Queens Park Rangers. Samma år gick klubben också till Ligacupfinal, men fick då se Liverpool vända och vinna i matchens två sista minuter, och i semifinalen av Cupvinnarcupen gick Barcelona som segrare.

Glenn Hoddle under en match mot Ajax 1981.

1984 vann Tottenham Uefacupen för andra gången i historien, efter finalvinst mot Anderlecht på straffar (1–1 i båda mötena efter ordinarie speltid). I oktober 1983 blev Tottenham den första fotbollsklubben i världen att börsnoteras; i slutet av maj 1984 avgick Keith Burkinshaw med orden "There used to be a football club there" – det vill säga han ansåg att Tottenham höll på att bli en klubb som tänkte mer på pengar än fotboll. Ny tränare blev Tottenhams assisterande tränare Peter Shreeves, som kom att leda Tottenham till en tredjeplats i ligan och en kvartsfinal i Uefacupen. I maj 1985 inträffade katastrofenHeyselstadion i Belgien, vilket ledde till att alla engelska klubbar blev avstängda från Europacupspel i fem år. Detta blev ett hårt slag för Tottenham.

1986 slutade med en tiondeplats i ligan och Shreeves fick sparken efter säsongen; David Pleat utsågs till ny tränare. 1986/87 blev en succésäsong, då Pleat såg till att Tottenham började spela en både framgångsrik och mer publikunderhållande fotboll med inspiration från det belgiska landslaget i VM 1986. Tottenham slutade trea i ligan och gick till FA-cupfinal mot Coventry City, som Tottenham förlorade med 3–2 efter förlängning – ett självmål avgjorde matchen när bollen tog på Gary Mabbutts knä och gick in i mål – Tottenhams första finalförlust i FA-cupen. Klubben nådde semifinal i Ligacupen där man förlorade mot ärkerivalen Arsenal. Under säsongen gjorde Clive Allen totalt 49 mål (33 ligamål och 16 mål i cupspelen), och utsågs till "årets spelare" i ligan.

I oktober 1987 avgick Pleat efter att en skandal i hans privatliv rullats upp i den engelska tabloidpressen. Klubben drabbades av kris, och Terry Venables fick uppdraget att ersätta Pleat. Under hans första säsong slutade Tottenham på 13:e plats och inför 1988/89 värvade Tottenham spelare som Paul Gascoigne och Paul Stewart. Detta resulterade i en sjätteplats, och 1989/90 efter att ha värvat Gary Lineker lyckades Tottenham avancera till en tredjeplats i tabellen.

Tottenham skapade fler rubriker vid denna tid; klubben fick stora ekonomiska problem efter att ha investerat stora pengar i att renovera White Hart Lane under 1980-talet. Detta hindrade dock inte klubben från att vinna FA-cupen 1991, vilket också innebar att det akuta konkurshotet kunde avvärjas en tid. Året efter såldes Gascoigne till Lazio, och Gary Lineker avslutade sin karriär i den japanska ligan. Sommaren 1991 räddade Sir Alan Sugar Tottenham från konkurs; han hade gjort sig rik på datorer i det egna företaget Amstrad.

Klubbens första 15 år i Premier League (1992–2006)[redigera | redigera wikitext]

I den första FA Premier League säsongen 1992/93 slutade Tottenham på åttonde plats med nyförvärven Teddy Sheringham och Sol Campbell. Klubben leddes av Doug Livermore och Ray Clemence, Terry Venables fick sparken som klubbdirektör av ordföranden Alan Sugar efter tvivelaktiga ekonomiska affärer. Sommaren 1993 blev den forna Tottenhamspelaren Osvaldo Ardiles ny tränare, och han uttalade Tottenham som "Tottingham". Ardiles första säsong som tränare i klubben slutade med en 15:e plats i ligan.

Efter VM i USA 1994 värvades den tyska världsmästaren Jürgen Klinsmann och även rumänerna Gheorghe Popescu och Ilie Dumitrescu. Ett anfallsinriktat Tottenham fick på grund av sin defensiv kämpa i botten av tabellen, och Ardiles fick sparken i oktober 1994. Ersättaren Gerry Francis lyckades avstyra en degradering och förde klubben upp till en sjundeplats i stället. Tottenham gick till semifinal i FA-cupen, men förlorade mot ligasegrarna Everton med 4–1. Efter säsongen såldes Nick Barmby till Middlesbrough, Popescu till Barcelona och klubbens bästa målskytt Klinsmann till Bayern München.

1995/96 slutade Tottenham åtta i tabellen och säsongen därpå tia. En frustrerad Teddy Sheringham såldes sommaren 1997 till Manchester United efter att tidigare kontraktsförhandlingar hade lagts ned, och Sheringhams värvade ersättare blev Les Ferdinand. Till följd av klubbens resultat under hösten 1997 sparkades Gerry Francis i november då Tottenham låg näst sist i tabellen. Francis efterträdare blev schweizaren Christian Gross, som skulle få utstå nio tuffa månader med Tottenham i nedflyttningszonen. Dessutom nekade den brittiska regeringen ett arbetstillstånd till Gross mest betrodda medhjälpare, fystränaren Fritz Schmid, som hade varit en integrerad del av Gross "utbildning i Grasshoppers". En 2–0-vinst i Gross första match som ansvarig följdes snabbt upp med en 1–6-förlust i Gross första hemmamatch mot Chelsea, vilket var Tottenhams största hemmaförlust på 61 år. I december lånade klubben Jürgen Klinsmann från italienska Sampdoria och Tottenham avslutade säsongen med att bara förlora en av säsongens nio sista matcher. Gross hade dock gjort sig impopulär bland fansen efter bråk med Klinsmann och sina taktiska disponeringar av laget, som slutade på 14:e plats. Gross avskedades efter bara tre matcher i följande säsong (två förluster) och valet som ersättare blev kontroversiellt eftersom förra Arsenal-spelaren och tränaren George Graham fick jobbet, varefter Tottenham hamnade i mitten av tabellen men vann Ligacupen efter seger mot Leicester City med 1–0 då målet inföll i matchens 93:e minut. David Ginola fick priset som "årets spelare" i Premier League 1998/99. Säsongen 1999/00 slutade Tottenham på tionde plats och åkte dessutom ur FA-cupen, Ligacupen och Uefacupen inom en och samma månad.

I februari 2001 tog bolaget ENIC, med Daniel Levy i spetsen, över som ny majoritetsägare i klubben och i april samma år fick Graham sparken och han ersattes av forna storspelaren Glenn Hoddle då klubben återfanns på 13:e plats. Hoddles första match var semifinalen i FA-cupen mot ärkerivalen Arsenal, som slutade i förlust. Den Bosman-registrerade mittbacken Sol Campbell kunde efter sommaren 2001 ha blivit Tottenhams högst betalda spelare någonsin, då klubben erbjöd honom 100 000 pund i veckan i lön för att vilja fortsätta i klubben, men efter månader av förhandlingar valde Campbell slutligen att övergå till Arsenal – varefter han stämplades som "Judas" av Tottenhams supportrar. Hoddle vände sig till mer erfarna spelare under sin första helsäsong i form av Teddy Sheringham (återkomst i Tottenham efter sejouren i Manchester United), Gus Poyet och Christian Ziege. När Tottenham tog emot Manchester United på hemmaplan i mitten av säsongen spelade lagen ut varandra varsin halvlek, slutställning 3–5. Säsongen (2001/02) slutade med en nionde plats, och även en Ligacupfinal, men förlust i denna mot Blackburn Rovers. Under nästkommande säsong värvades Robbie Keane, men utan framgångar. Sex matcher in på säsongen 2003/04 fick Hoddle sparken efter klubbens inledande resultat, och nygamle David Pleat tog över som tränare för resten av säsongen, som Tottenham avslutade på en 14:e plats i ligan.

Dansken Frank Arnesen blev ny sportchef och den före detta franska förbundskaptenen Jacques Santini blev ny tränare 2004. Som Santinis assistent utsågs holländaren Martin Jol och några nyförvärv var Paul Robinson, Michael Carrick, Erik Edman och Jermain Defoe. I november 2004 avgick plötsligt Santini, och Martin Jol – som snart skulle få smeknamnen "Tony Soprano" och "The Godfather" av supportrarna – tog över och bidrog till att Tottenham ryckte upp sig och slutade nia. Strax efter ligaavslutningen lockades sportchefen Arnesen över till Chelsea under stort rabalder, och han efterträddes av fransmannen Damien Comolli i september 2005. Jermaine Jenas, Lee Young-pyo, Paul Stalteri och så kallade "Pitbullen" Edgar Davids värvades. För första året på länge höll klubben hela tiden till i toppen av tabellen, och den sex månader långa bibehållna fjärdeplatsen gav kvalspel till Champions League. På natten inför den sista ligaomgången den 7 maj insjuknade stora delar av laget i vinterkräksjuka (först troddes att en buffé på hotellet laget bodde på inför matchen, The Mariott, var smittkällan). Utmattade förlorade Tottenham mot West Ham United med 1–2, samtidigt som Arsenal vann sin match mot Wigan Athletic och tog således Tottenhams fjärdeplats som i stället blev femma. Den 9 maj skrev Tottenham ett brev till FA och krävde omspel eftersom laget tvingats spela med sjuka spelare, men klubben fick nobben.

2007 och framåt[redigera | redigera wikitext]

Efter klubbens start av säsongen 2007/08 avskedades Martin Jol och ersattes av Juande Ramos, som värvades från Sevilla. Klubben slutade femma i ligan, och nyförvärvet Dimitar Berbatov blev bästa målskytt. Under andra halvan av säsongen kontrade Tottenham med att vinna Ligacupen efter finalseger mot Chelsea med 2–1 i februari 2008. Ramos fick dock sparken i oktober 2008 efter att klubben förlorat mot Udinese i Uefacupen och var förankrat i botten av Premier League; vidare accepterade Harry Redknapp att bli ny tränare för Tottenham. Fotbollsdirektören Damien Comolli avskedades också, efter kritik mot försäljningarna av Dimitar Berbatov och Robbie Keane. Tottenham återvände därmed till en "traditionell" setup med Redknapp som ansvarade för coachning och spelare. Klubben avslutade säsongen på åttonde plats, men för andra året i rad nåddes finalen i Ligacupen, som dock denna gång förlorades mot Manchester United.

Under sommaren 2009 lockade Redknapp ett antal spelare till klubben och säsongsstarten på 2009/10 inleddes på ett lika framgångsrikt sätt som den avslutades, vilket resulterade i en fjärdeplats och klubben fick därmed kvalplats till Champions League. För första gången sedan 1962 i en motsvarighet till dagens Champions League lyckades Tottenham ta sig till gruppspel efter kvalvinst mot schweiziska Young Boys. Gruppen vanns och Tottenham nådde slutligen kvartsfinal mot Real Madrid där man åkte ur efter 0–4 borta och 0–1 hemma.

Under säsongen 2011/12 låg Tottenham länge på ligans tredjeplats under de båda Manchester-klubbarna Manchester United och Manchester City, men sedan Englands förbundskapten Fabio Capello avgått i februari 2012 och engelsk fotbollsmedia inlett vilda spekulationer om att Redknapp var det givna förstavalet som Englands kommande förbundskapten inför sommarens EM började Tottenhams matchform vika – och hamnade till slut på fjärde plats. I juni fick Redknapp beskedet om att hans tjänster inte längre ingick i klubbens framtidsplaner, varefter han lämnade klubben. I juli annonserades portugisiska André Villas-Boas (senast tränare för Chelsea) vara utsedd till ny tränare. De första två större spelarköpen därefter blev isländska Gylfi Sigurðsson och belgiska Jan Vertonghen. Tottenham inledde säsongen på tredje plats i Premier League, igen bakom Manchester United och Manchester City. I januari 2013 kontrakterade Tottenham 20-årige Ezekiel Fryers från Standard Liège för cirka tre miljoner pund, samt kontraktsfria Lewis Holtby från Schalke 04 för endast en personlig kontrakteringsbonus om 500 000 pund. Tottenham slutade femma den säsongen och året efter kom man sexa för att därefter sluta femma igen.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Den gyllene tuppen på White Hart Lane.

Liga[redigera | redigera wikitext]

Cup[redigera | redigera wikitext]

England[redigera | redigera wikitext]

  • FA-cupen: Mästare 1900/01, 1920/21, 1960/61, 1961/62, 1966/67, 1980/81, 1981/82, 1990/91
  • Ligacupen: Mästare 1970/71, 1972/73, 1998/99, 2007/08
  • FA Community Shield: Mästare 1921, 1951, 1961, 1962, 1967 (delad), 1981 (delad), 1991 (delad)

Europa[redigera | redigera wikitext]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 1 september 2016[2]
Källa födelsestad: [3]
Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Kom från
Målvakter
1 Frankrike Hugo Lloris (kapten) 26 december 1986 (29 år) Frankrike Nice Frankrike Lyon (-12)
13 Nederländerna Michel Vorm 20 oktober 1983 (32 år) Nederländerna Nieuwegein Wales Swansea City (-14)
30 Spanien Pau López 13 december 1994 (21 år) Spanien Girona Spanien Espanyol (-16)
Försvarare
2 England Kyle Walker 28 maj 1990 (26 år) England Sheffield England Sheffield United (-09)
3 England Danny Rose 2 juli 1990 (26 år) England Doncaster England Leeds United (-07)
4 Belgien Toby Alderweireld 2 mars 1989 (27 år) Belgien Wilrijk Spanien Atlético Madrid (-15)
5 Belgien Jan Vertonghen 24 april 1987 (29 år) Belgien Sint-Niklaas Nederländerna Ajax (-12)
16 England Kieran Trippier 19 september 1990 (26 år) England Bury England Burnley (-15)
27 Österrike Kevin Wimmer 15 november 1992 (23 år) Österrike Wels Tyskland Köln (-15)
33 Wales Ben Davies 24 april 1993 (23 år) Wales Neath Wales Swansea City (-14)
38 USA Cameron Carter-Vickers 31 december 1997 (18 år) England Southend England Tottenham Hotspur
Mittfältare
7 Sydkorea Son Heung-Min 8 juli 1992 (24 år) Sydkorea Chuncheon Tyskland Bayer Leverkusen (-15)
11 Argentina Erik Lamela 4 mars 1992 (24 år) Argentina Carapachay Italien Roma (-13)
12 Kenya Victor Wanyama 25 juni 1991 (25 år) Kenya Nairobi England Southampton (-16)
14 Frankrike Georges-Kévin N'Koudou 13 februari 1995 (21 år) Frankrike Versailles Frankrike Marseille (-16)
15 England Eric Dier 15 januari 1994 (22 år) England Cheltenham Portugal Sporting Lissabon (-14)
17 Frankrike Moussa Sissoko 16 augusti 1989 (27 år) Frankrike Le Blanc-Mesnil England Newcastle (-16)
19 Belgien Moussa Dembélé 16 juli 1987 (29 år) Belgien Antwerpen England Fulham (-12)
23 Danmark Christian Eriksen 14 februari 1992 (24 år) Danmark Middelfart Nederländerna Ajax (-13)
20 England Dele Alli 11 april 1996 (20 år) England Milton Keynes England Milton Keynes Dons (-15)
25 England Josh Onomah 27 april 1997 (19 år) England London England Tottenham Hotspur
28 England Tom Carroll 28 maj 1992 (24 år) England Watford England Tottenham Hotspur
29 England Harry Winks 2 februari 1996 (20 år) England Hemel Hempstead England Tottenham Hotspur
Anfallare
9 Nederländerna Vincent Janssen 15 juni 1994 (22 år) Nederländerna Heesch Nederländerna AZ Alkmaar (-16)
10 England Harry Kane 28 juli 1993 (23 år) England London England Tottenham Hotspur

Kända Spurs-profiler[redigera | redigera wikitext]

Svenska spelare[redigera | redigera wikitext]

Dyraste nyförvärv och försäljningar[redigera | redigera wikitext]

Topp 10 dyraste nyförvärv[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande aktiva i Tottenham Hotspur FC.

Senast uppdaterad 12 maj 2015

Rank Spelare Från Datum Övergångssumma
1 Spanien Roberto Soldado Spanien Valencia 5 augusti 2013 26 400 000 pund
Argentina Erik Lamela Italien Roma 30 augusti 2013 26 400 000 pund
3 England Darren Bent England Charlton Athletic 1 juli 2007 21 780 000 pund
4 England David Bentley England Blackburn Rovers 1 juli 2008 19 360 000 pund
5 Kroatien Luka Modric Kroatien Dinamo Zagreb 1 juli 2008 18 480 000 pund
6 Brasilien Paulinho Brasilien Corinthians 6 juli 2013 17 360 000 pund
7 Belgien Moussa Dembélé England Fulham 29 augusti 2012 16 720 000 pund
8 Ukraina Serhij Rebrov Ukraina Dynamo Kiev 1 juli 2000 15 840 000 pund
9 Ryssland Roman Pavljutjenko Ryssland Spartak Moskva 1 augusti 2008 15 310 000 pund
10 Irland Robbie Keane England Liverpool 1 januari 2009 14 700 000 pund

Topp 10 dyraste försäljningar[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad 12 maj 2015

Rank Spelare Till Datum Övergångssumma
1 Wales Gareth Bale Spanien Real Madrid 1 september 2013 82 720 000 pund
2 Bulgarien Dimitar Berbatov England Manchester United 1 september 2008 33 440 000 pund
3 Kroatien Luka Modric Spanien Real Madrid 27 augusti 2012 26 400 000 pund
4 England Michael Carrick England Manchester United 31 juli 2006 23 940 000 pund
5 Irland Robbie Keane England Liverpool 1 juli 2008 21 120 000 pund
6 Nederländerna Rafael van der Vaart Tyskland Hamburger SV 31 augusti 2012 11 440 000 pund
7 Brasilien Sandro England Queens Park Rangers 1 september 2014 11 090 000 pund
8 England Darren Bent England Sunderland 5 augusti 2009 10 380 000 pund
9 England Peter Crouch England Stoke City 31 augusti 2011 9 940 000 pund
10 Island Gylfi Sigurdsson Wales Swansea City 23 juli 2014 8 890 000 pund

[4]

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Soccer Team Values” (på engelska). Forbes. Maj 2015. http://www.forbes.com/soccer-valuations/list/. Läst 3 augusti 2015. 
  2. ^ ”First Team Player Profiles”. Tottenham Hotspur FC. http://www.tottenhamhotspur.com/first-team-profiles. Läst 22 juli 2015. 
  3. ^ http://www.transfermarkt.co.uk/tottenham-hotspur/startseite/verein/148
  4. ^ ”Tottenham Hotspur - Transfer records”. Transfermarkt. http://www.transfermarkt.co.uk/tottenham-hotspur/transferrekorde/verein/148. Läst 12 maj 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]