Grevar av Wisborg

Grevar av Wisborg är en del av de icke-kungliga medlemmarna i grenar av ätten Bernadotte. De tillhör luxemburgska grevliga ätter som ursprungligen skrevs de Wisborg på franska och von Wisborg på tyska.^[1] Anledningen till att dessa grenar blivit icke-kungliga är att män i den kungliga svenska ätten Bernadotte gift sig med kvinnor av icke furstlig bakgrund, med eller utan den svenske kungens tillåtelse. Därmed har de, med de konstitutionella regler som förr tillämpades, fråntagits eller avstått från sin kungliga prinstitel och har inte längre haft någon arvsrätt till kronan.

Grevetiteln är en ärftlig titel från Luxemburg, comte de Wisborg. Svenskt tillstånd att motta det adelskapet och titeln, i svensk form af Wisborg, med tillhörande vapen meddelades för prins Oscar Bernadotte genom konseljbeslut den 22 oktober 1892. I Luxemburg (på franska) kallad Oscar Prince Bernadotte hade han nämligen den 2 april samma år förlänats denna nyskapade grevliga titel av sin morbror storhertig Adolf av Luxemburg. Hans hustru omfattades uttryckligen också i den luxemburgska förläningen och kallades i denna för Princess Bernadotte och Comptesse de Wisborg (hederstiteln prins och prinsessan Bernadotte hade de i Sverige fått genom kungligt tillstånd redan när de gifte sig 1888). Oscar Bernadotte var sedan födseln hertig av Gotland, vilket förklarar anknytningen, när grevetiteln skapades i Luxemburg, till den urgamla gotländska borgen Visborg, som emellertid sedan 1645 är en ruin.

Övriga medlemmar, av vad som sammanlagt är fyra ätter, härstammar från ytterligare tre prinsar av Sverige som 1932, 1934 respektive 1946 blev av med sin kunglighet på grund av äktenskap som inte godkändes av staten då. Dessa fick så småningom sina titlar av Adolfs sondotter (se nedan), och även om af Wisborg vid sitt skapande var en individuell konstruktion för deras farfars bror Oscar Bernadotte, har även deras efterkommande burit den grevetiteln, men utan den hertigliga anknytningen till Gotland.

Den 2 juli 1951 intogs bröderna (citerat på det franska originalspråket) "Sigvard Prince Bernadotte" och "Carl Johan Prince Bernadotte", deras kusin "Lennart Prince Bernadotte" samt deras hustrur och legitima efterkommande i Luxemburgs adel av storhertiginnan Charlotte av Luxemburg och fick den ärftliga titeln compte de Wisborg eller comptesse de Wisborg.^[2] För det fick de hård kritik på ledarplats i Dagens Nyheter.^[3]

Hos Skatteverkets folkbokföring förekommer personer med efternamnen Bernadotte af Wisborg (en av kungen 1951 godkänd svensk sammansättning som inte har någon direkt anknytning till en specifik titel), Bernadotte och även Wisborg.

Kända personer med titeln av Wisborg

Första ätten (från 1892)

Oscar Bernadotte (1859-1953), stamfader för första ätten av Wisborg
Ebba Bernadotte (1858-1946), föregåendes hustru, stammoder för första ätten
Carl Bernadotte af Wisborg (1890-1977), föregåendes son
Folke Bernadotte (1895-1948), föregåendes bror
Estelle Bernadotte (1904-1984), föregåendes hustru

Andra ätten (från 1951)

Sigvard Bernadotte (1907-2002), föregående Oscars brorsons son, stamfader för andra ätten
Marianne Bernadotte (född 1924), föregåendes änka, ingår (2016) i kungliga familjen

Tredje ätten (från 1951)

Carl Johan Bernadotte (1916-2012), föregående Sigvards bror, stamfader för tredje ätten
Gunnila Bernadotte (född 1923), föregåendes änka, ingår (2016) i kungliga familjen

Fjärde ätten (från 1951)

Lennart Bernadotte (1909-2004), föregående Carl Johans kusin på fädernet, stamfader för fjärde ätten
Jan Bernadotte (född 1941), föregåendes son
Bettina Bernadotte (född 1974), föregåendes halvsyster

Se även

Carl Bernadotte

Referenser

^ Mémorial du Grand-Duché de Luxembourg No 24, Staten Luxemburg, 30 april 1892, pp. 221-222
^ Mémorial du Grand-Duché de Luxembourg No 48, Staten Luxemburg, 13 augusti 1951, artikel daterad 18 juli 1951
^ Dagens Nyheter 1951-07-06 s. 2: "Grevar i Luxemburg har en rad svenska f. d. prinsar blivit. Det brukar ofta sägas i våra dagar att snobbvärdet i adelstitlar är slut, och de allra flesta är nöjda med detta; fåfängan frodas tillräckligt utan dessa särskilt äckliga avsteg från likställighetstanken. I Sverige har någon adelstitel inte utdelats på bortåt femtio år, och det skulle verka komiskt att söka återuppliva trafiken. Att några svenskar, som på grund av sina giften förlorat prins- och hertigvärdigheten, nu tröstas med luxemburgska grevskap visar att adelssnobberiet ännu blommar inom dylika kretsar – på de flesta håll blir reaktionen blott att herrarna Bernadotte gjort sig löjliga."

(PDF) Hovkalender 2010. Stockholm: Riksmarskalksämbetet. 2010. ISSN 0281-1456 Libris 3616182. https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:WDwdthdVpZwJ:www.gripsholmsslott.se/download/18.40e05eec12926f2630480004608/Hovkalendern_2010.pdf+http://www.gripsholmsslott.se/download/18.40e05eec12926f2630480004608/Hovkalendern_2010.pdf&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESixMbI-Fa1eF-ABbc4iZ-qNIoJFU_Ncd8QB0VOFioqcKyAwkEY1Fvzs5NVLocZJFiiokxwcYzEtrL45x6RaRn8hYzC_bg1OPpXTNA5o-YjP9TIkCnjAy6kEVRKdj9oclfST2pry&sig=AHIEtbRCo1nS4kAO1YBJc6BrgiT1Adjclg. Läst 30 januari 2014
Kalender över Ointroducerad Adels Förening. Stockholm: Ointroducerad adels förening. 2009. sid. 22-25. ISBN 91-633-5038-6 Libris 11594515

[1] Mémorial du Grand-Duché de Luxembourg No 24, Staten Luxemburg, 30 april 1892, pp. 221-222

[2] Mémorial du Grand-Duché de Luxembourg No 48, Staten Luxemburg, 13 augusti 1951, artikel daterad 18 juli 1951

[3] Dagens Nyheter 1951-07-06 s. 2: "Grevar i Luxemburg har en rad svenska f. d. prinsar blivit. Det brukar ofta sägas i våra dagar att snobbvärdet i adelstitlar är slut, och de allra flesta är nöjda med detta; fåfängan frodas tillräckligt utan dessa särskilt äckliga avsteg från likställighetstanken. I Sverige har någon adelstitel inte utdelats på bortåt femtio år, och det skulle verka komiskt att söka återuppliva trafiken. Att några svenskar, som på grund av sina giften förlorat prins- och hertigvärdigheten, nu tröstas med luxemburgska grevskap visar att adelssnobberiet ännu blommar inom dylika kretsar – på de flesta håll blir reaktionen blott att herrarna Bernadotte gjort sig löjliga."

[1]

[2]

[3]