Gustaf John Ramstedt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gustaf John Ramstedt.

Gustaf John Ramstedt, född 22 oktober 1873 i Ekenäs, död 25 november 1950 i Helsingfors, var en finlandssvensk forskningsresande, vetenskapsman och diplomat. I sin forskargärning blev han en banbrytare inom den jämförande forskningen kring altaiska språk och grundläggare av den moderna mongolistiken. Ramstedt var en av de första som framlade hypotesen att koreanskan är besläktad med de altaiska språken. Han var bror till Emanuel Ramstedt, Rafael Ramstedt och Armas Ramstedt.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Ramstedt blev student 1892 och tänkte sig först en bana som präst då han studerade latin, grekiska och hebreiska vid Helsingfors universitet. Snabbt blev han dock intresserad av lingvistik, och karriärplanerna fick en annan inriktning. Ramstedt avlade filosofie kandidatexamen 1895 och blev filosofie magister 1898. År 1897 ingick han äktenskap med Ida Olivia Aleksandra Josefsson.

Ramstedt gjorde under åren 1898–1912 sju forskningsresor till Sibirien, Centralasien och Mongoliet, där han studerade de lokala språken. Mellan sina resor publicerade Ramstedt språkvetenskapliga uppsatser baserade på material som han samlat på sina resor, och förtjänade sitt bröd som språklärare vid Lahden Yhteiskoulu (finska samskolan i Lahtis) och vid Lahtis finska flickskola. Ramstedt var också aktiv inom Lahtis kommunalpolitik, som representant för Ungfinska partiet.

De första forskningsresorna[redigera | redigera wikitext]

G. J. Ramstedt i Mongoliet år 1909.

År 1898 inledde Ramstedt sin första forskningsresa finansierad av det 1883 grundade Finsk-ugriska sällskapet. Resans mål var först området kring Volgas mellersta lopp, där Ramstedt studerade de lokala med finskan besläktade folkgruppernas språk. Därifrån fortsatte resan i oktober 1898 genom Sibirien till området söderom Bajkalsjön och till centrala Mongoliet för att återvända till Finland våren 1901. Samlingarna som han sänt hem per tåg hade försvunnit på vägen, och han blev tvungen att basera avhandlingen som han skrev om sina resultat dels på sina anteckningar och dels på sitt eget goda minne. Ramstedt blev licentiat 1902 och disputerade samma år till filosofie doktor.

En kortvarig resa gjorde Ramstedt 1903 till kalmuckernas område i Kaukasus och till trakterna norrom Kaspiska havet På hösten samma år for han på sin tredje resa via Kaukasien och Kaspiska havet till nuvarande Turkmenistan och Tadzjikistan. Där insjuknade han dock i svårartad malaria och var tvungen att återvända till Finland för vård.

Den fjärde resan anträddes 1904 och objekten var nu kalmuckerna i områdena kring Volga och Don; denna resa pågick ända till slutet av året. I maj 1905 startade Ramstedt på sin femte forskningsresa som förde honom genom västra Sibirien och vidare genom Irtysj-dalen till det till Kina hörande östra Turkestan (nuvarande Xinjiang) där hans avsikt var att studera de östmongoliska språken. Ramstedt var åter tvungen att avbryta sin resa i förtid i december samma år och återvända hem på grund av det Rysk-japanska kriget och de oroligheter som utbröt i samband med ryska revolutionen 1905. De därpå följande tre åren fungerade Ramstedt igen som lärare i Lahtis, och publicerade samtidigt avhandlingar baserade på material som han samlat under sina studier av kalmuckiska, mongoliska och tatariska språk.

I maj 1909 reste Ramstedt tillsammans med Sakari Pälsi på sin sjätte resa, denna gång till centrala Mongoliet, där de utförde arkeologiska utgrävningar. Den framgångsrika resan varade till slutet av året. Sin sista forskningsresa styrde Ramstedt åter till Mongoliet dit han reste tillsammans med en av sina studenter; Arvo Sotavalta i maj 1912. Under resan som varade fem månader gjordes språkvetenskapliga, arkeologiska och geografiska studier.

Senare karriär[redigera | redigera wikitext]

1917 utnämndes Ramstedt till personlig professor i Altaiska språk vid Helsingfors universitet, och flyttade från Lahtis till Helsingfors. Där fortsatte han sin forskning utgående från det omfattande material som han samlat på sina resor.

När Finland blivit självständigt inledde Ramstedt sin diplomatiska bana, då han 1919 som den förste utnämndes till Finlands chargé d'affaires i Japan, Kina och Siam med residensort Tokyo. I det uppdraget blev han till 1930, och fortsatte vid sidan av diplomatuppdraget även sin språkforskning. Under den här tiden lärde han sig japanska och började också studera Koreanska.

Efter återkomsten till hemlandet fortsatte Ramstedt i sin professorstjänst till 1941, vid sidan skötande också professuren i fonetik 1935–1940. 1941–1950 var han prefekt för Finsk-ugriska sällskapet. Ramstedt var också med vid grundandet av Finsk-japanska föreningen 1935 och han verkade som föreningens ordförande fram till sin död. Ramstedt var medlem i ett flertal utländska och internationella vetenskapliga sällskap och var speciellt uppskattad som sakkunnig gällande mongoliska språk. 1946 blev Ramstedt invald som ledamot i Kungliga danska vetenskapsakademin och 1948 som hedersledamot i Finska Vetenskapsakademien[1]. Ramstedt var sedan skolåren aktiv inom nykterhetsrörelsen.

På 1940-talet publicerade Ramstedt sina memoarer, först i form av en programserie i Finlands Rundradio, senare också i två böcker.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[2]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Suomalaisen Tiedeakatemian kunniajäsenet”. Suomalainen Tiedeakatemia. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141015220049/http://www.acadsci.fi/jasenet/kunniajasenet.htm. Läst 7 mars 2015. 
  2. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Bengelsdorff, Anna Lena (2017). Gustaf John Ramstedt: En mongolsjäl i professorsrock. Ekenäs: Proclio. ISBN 978-952-67524-4-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]