Gustaf Rudolf Abelin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gustaf Rudolf Abelin

Gustaf Rudolf Abelin i Svenskt porträttgalleri XIV, foto från 1896 eller tidigare.

Ämbetsperiod
5 juli 1867–5 december 1871
Monark Karl XV
Företrädare Alexander Reuterskiöld
Efterträdare Oscar Weidenhielm

Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod
1871 (urtima)-1898
Valkrets Östergötlands läns valkrets (1871 urtima-1898)
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av första kammaren
Ledamot av Särskilt utskott 1875, 1877-1878 och 1883

Född 17 maj 1819
Linköping, Östergötlands län
Död 19 september 1903 (84 år)
Björnsnäs, Kvillinge församling, Östergötlands län
Nationalitet Sverige Sverige
Politiskt parti Första kammarens protektionistiska parti (1888-1898)
Övrig politisk
anknytning
Opolitisk (som statsråd)
Maka Charlotta Emerentia Karolina Zethelius
Barn Rudolf Abelin (född 1864)
Carolina (född 1866)
Yrke Generallöjtnant
Statsråd
Ministär Karl XV:s statsråd
Militärtjänst
Tjänstetid 1839-1900
Grad Generallöjtnant
Befäl Norra skånska infanteriregementet 1867-1872
Utmärkelser Serafimerorden
Svärdsorden

Gustaf Rudolf Abelin[1] (i riksdagen kallad Abelin i Kvillinge), född i Linköping 17 maj 1819, död på Björnsnäs i Östergötland den 19 september 1903, var en svensk generallöjtnant, Sveriges krigsminister, samt riksdagsledamot (första kammaren) 1871-1898.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Abelin var son till borgmästaren i Linköping Zacharias Abelin (1774-1849) och Henrika Karolina Lodin. Han var bror till en av pediatrikens första vetenskapsmän i landet, Hjalmar August Abelin och hovjägmästare Karl Johan Zacharias Abelin. Gustaf Rudolf Abelin gifte sig 1863 med Charlotta Emerentia Karolina Zethelius (född 1841 i Torshälla, död 1924 i Jakobs församling, kyrkobokförd i Hedvig Eleonora församling), dotter till brukspatronen Carl Zethelius och Charlotta Catharina Granath. Abelin var far till pomologen Rudolf Abelin (1864-1961) och Carolina Abelin (född 1866).

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Abelin ingick vid arton års ålder som volontär vid Första livgrenadjärregementet och avlade under följande åren student- och officersexamina. 1839 utnämndes han till underlöjtnant vid Närkes regemente, där han blev löjtnant 1846, regementskvartermästare 1850 och kapten 1855. År 1862 befordrades han till överstelöjtnant vid Södra skånska infanteriregementet.

Under de följande åren arbetade han som ledamot i flera kommittéer, bland annat i den som tillsattes för att avge förslag till bakladdningsgevär för armén.

1867 förflyttades han till överste och chef för Norra skånska infanteriregementet, men redan samma år utnämndes han till generalmajor i armén samt kallades till statsråd och chef för lantförsvarsdepartementet och var Sveriges krigsminister 1867-1871. På grund av 1867 års riksdags anhållan, att ett förslag till härordning måtte uppgöras på en sådan grund, "att svenska armén skulle bestå av stam, innefattande befäl och trupp, samt beväring", utarbetade Gustaf Rudolf Abelin ett sådant till 1869 års riksdag, men det vann inte riksdagens bifall. Han framlade därefter för lagtima riksdagen 1870 samt för lag- och urtima riksdagarna 1871 olika modifikationer av sitt första förslag, men inte heller någon av dessa blev i sin helhet antagen av båda kamrarna. Däremot bifölls på lagtima riksdagen 1871 det viktigaste av det som det förslag som framlagts för riksdagen innehöll rörande artilleriets och fortifikationstruppernas organisation.

Efter urtima riksdagens beslut utnämndes Gustaf Rudolf Abelin till generallöjtnant och återgick till chefskapet för Norra skånska infanteriregementet. 1872-1887 var han generalbefälhavare i andra militärdistriktet och deltog 1874-1875 i kommittén för uppgörande av förslag till övergång till ny härordning. 1887 blev Abelin generallöjtnant i generalitetets reserv.

Sista tiden[redigera | redigera wikitext]

Abelin var 1871-1898 ledamot av Första kammaren för Östergötlands län och satt därunder i försvarsutskottet 1875, 1877, 1878 och 1883 samt var 1895 ledamot av hemliga utskottet. Sedan 1867 var han ledamot av första klassen Krigsvetenskapsakademien,[2] och år 1900 tog han avsked ur krigstjänsten. Han var även ordförande i Göta kanals styrelse 1881-1901 och ordförande i styrelsen för Motala Verkstad 1883-1891.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rudolf stavat Rudolph i Tvåkammarriksdagen 1867-1970.
  2. ^ Sveriges statskalender för år 1903. Stockholm: P. A. Norstedt & Söner. 1902. sid. 411. https://books.google.se/books?id=6lQRAQAAMAAJ&printsec=frontcover&hl=sv&source=gbs_ge_summary_r&cad=0#v=onepage&q&f=false 
  3. ^ [a b c d] Sveriges statskalender för år 1903. Stockholm: P. A. Norstedt & Söner. 1902. sid. 431. https://books.google.se/books?id=6lQRAQAAMAAJ&printsec=frontcover&hl=sv&source=gbs_ge_summary_r&cad=0#v=onepage&q&f=false 
  4. ^ Kommendörer m. st. k. af Kongl. Svärds-Orden. i Sveriges statskalender 1881

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Alexander Reuterskiöld
Sveriges krigsminister
1867-1871
Efterträdare:
Oscar Weidenhielm