Första livgrenadjärregementet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Första livgrenadjärregementet
(I 4)
Great coat of arms of Sweden (without mantle).svg
Officiellt namnKungl. Första livgrenadjärregementet
Datum1816-1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareLivgrenadjärregementet (det äldre)
EfterföljareLivgrenadjärregementet (det yngre)
Del avII. arméfördelningen [a]
HögkvarterLinköpings garnison
FörläggningsortLinköping
FärgerVitt     
Marsch"Ryska grenadjärregementets 'Konungen av Preussen' marsch" (Schubert)[1]
SegernamnLützen (1632)
Leipzig (1642)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Walkiala (1790)
Befälhavare
RegementschefKunt Otto Hjalmar Säfwenberg [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1906AM.101370.jpg

Första livgrenadjärregementet (I 4), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1816–1927. Förbandsledningen förlagd i Linköpings garnison i Linköping. Åren 1816–1927 var regementet en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Första livgrenadjärregementet bildades I samband med att det ursprungliga Livgrenadjärregementet delades i två delar 1816, Första livgrenadjärregementet (I 4) och Andra livgrenadjärregementet (I 5). Regementets historik sträcker sig tillbaka till de östgötafänikor som uppsattes 1551 och som i början av 1600-talet blev Östgöta infanteriregemente.

År 1791 sammanslogs Östgöta infanteriregemente med Östgöta kavalleriregemente och bildade (det första) Livgrenadjärregementet. Infanteridelen i Livgrenadjärregementet benämndes Livgrenadjärregementets rotehållsdivision medan kavalleridelen benämndes Livregementets rusthållsdivision

År 1816 fick samtliga svenska regementen ett ordningsnummer, där Första livgrenadjärregementet tilldelades № 4. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Första livgrenadjärregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 4. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

I samband med försvarsbeslutet 1925 kom Första livgrenadjärregementet och Andra livgrenadjärregementet återigen att slås samman, för att från den 1 januari 1928 bilda Livgrenadjärregementet (det yngre) (I 4). Förbandsbeteckningen I 5 som då blev ledig i rullorna, kom senare att övertas av Jämtlands fältjägarregemente.[5]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

  1. Livkompaniet
  2. Stångebro kompani
  3. Kinds kompani
  4. Östanstångs kompani
  5. Ombergs kompani
  6. Vreta Klosters kompani
  7. Motala kompani
  8. Ydre kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Både Första livgrenadjärregementet och Andra livgrenadjärregementet delade på samma mötesplats vid Malmen utanför Linköping. I oktober 1922 förlades båda regementen till ett nyuppfört dubbelkasernområde i Linköping. Vilket uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissement. De två kasernområdena åtskildes av en väg, och var i stort sett en spegelbild av varandra, med varsin matsal, varsitt förråd, varsitt sjukhus och varsina mässar och så vidare. På den östra delen av dubbelkasernområdet förlades i oktober 1922 Första livgrenadjärregementet.[4]

När sedan regementet upplöstes 1927, kom en bataljon ur det nya Livgrenadjärregementet förläggas 1928 till den östra delen. Kanslihuset på den östra delen övertogs 1928 av staben för Östra brigadstaben, som verkade fram till årsskiftet 1937/1938.[6] Hösten 1927 förlades en truppslagsskola, Trängtruppernas officersaspirantskola, till den östra delen. Vilken flyttades 1943 till kasernområdet på Kaserngatan i Linköping.[7]

År 1938 bildades Östgöta luftvärnsartilleriregemente och förlades till den östra delen.[8] Vilket följdes med luftvärnets truppslagsskola. Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades att Östgöta luftvärnsregemente skulle upplöstes och avvecklas,[9] vilket medförde att luftvärnets truppslagsskola omlokaliseras till Göteborgs garnison.[10] Som kompensation till garnisonen beslutades i försvarsbeslutet att Svea artilleriregemente skulle förläggas till Linköping. Svea artilleriregemente flyttades från Rissne till Linköping våren 1963, och övertog kasernerna på den östra delen. Efter att hela garnisonen avvecklades 1997, såldes dubbelkasernområdet till det statliga fastighetsutvecklingsbolaget Vasallen.[11]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets är fana är vitt pryd med stora riksvapnet, dock utan mantel samt serafimerkadjan. Istället för serafimerkadjan är ett svärd placerat under riksvapnet. Svärdet är tecknet för Sveriges högsta krigsutmärkelse, se Svärdsorden. I varje hörn av fanan snedställd lågande röd granat, vilket även är regementets igenkänningstecken. År 1882 och 1901 justerades fanan, då regementets segernamn tillfördes fanan.[2]

Från den 1 januari 1928 kom traditionsansvaret över regementet föras vidare av Livgrenadjärregementet. Från den 1 juli 1994 även av Livgrenadjärbrigaden, fram till att regementet och brigaden avvecklades den 31 december 1997.[2]

Marsch[redigera | redigera wikitext]

Åren 1845–1870 samt 1893–1927 hade regementet marschen "Ryska grenadjärregementets 'Konungen av Preussen' marsch" (Schubert), åren 1870–1883 var den "Wiener Rekruten-Marsch" (Stolz), och åren 1883–1893 "Napoleonmarsch" (Parlow).[1]

Uniform[redigera | redigera wikitext]

Manskapet uniform var mörkblå. Kragen var av rött kläde med två knapphål i vitt redgarn. Fasta axelklaffar i mörkblått kläde med en vit flammande granat på mitten. Ärmuppslag med klaffar i rött kläde och tre knapphål i vitt redgarn. Vit passpoal på ärmuppslag och fållklaffar men ej framtill. Enradig knapprad om åtta stora knappar, släta i silver.[12]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Sekund- och regementschefer verksamma vid regementet åren 1816–1927. Sekundchef var en titel som användes fram till den 31 december 1974 vid de regementen som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Åren 1816–1818 var kronprinsen regementschef. Åren 1818–1927 var H M Konungen regementschef.[3]

Regementschefer[redigera | redigera wikitext]

Sekundchefer[redigera | redigera wikitext]

  • 1816–1832: C M Strömfelt
  • 1832–1845: S von Post
  • 1845–1848: C L von Hohenhausen
  • 1848–1852: D M Klingspor
  • 1852–1854: M Ahnström
  • 1854–1858: J M Björnstjerna
  • 1858–1871: C H Mörner
  • 1871–1879: Gustaf Örn
  • 1879–1890: C A M Lagerfelt
  • 1890–1898: P H W Reuterswärd
  • 1898–1906: Per Henrik Edvard Brändström
  • 1906–1914: Ernst Herman Daniel Vilhelm von Bornstedt
  • 1914–1919: Carl Gustaf Valdemar Hammarskjöld
  • 1919–1927: Kunt Otto Hjalmar Säfwenberg

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Första livgrenadjärregementet 1816-10-01 1927-12-31
Beteckningar
№ 4 1816-10-01 1914-09-30
I 4 1914-10-01 1927-12-31
Förläggningsorter och övningsfält
Malmen (F) 1816-10-01 1922-10-??
Linköpings garnison (F) 1922-10-?? 1927-12-31

Kända personer som gjort värnplikt på I 4[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1833–1901 var regementet underställt chefen för 2. militärdistriktet, åren 1902–1927 II. arméfördelningen
  2. ^ Säfwenberg blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sandberg (2007), s. 200
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 35-36
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 259
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 8
  5. ^ Holmberg (1993), s. 15
  6. ^ Holmberg (1993), s. 83-84
  7. ^ Holmberg (1993), s. 65
  8. ^ Holmberg (1993), s. 31
  9. ^ Holmberg (1993), s. 33
  10. ^ Holmberg (1993), s. 60
  11. ^ Berg (2004), s. 458-459
  12. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 april 2013. https://web.archive.org/web/20130401015920/http://jacobjohansson.se/uniformer/m1886/i4/. Läst 11 januari 2013. 
  13. ^ Lundström, Erik. ”Socialdemokrater vi minns!”. S-info.se. Arkiverad från originalet den 30 november 2010. https://web.archive.org/web/20101130183331/http://s-info.se/page/default.asp?id=1717. Läst 24 januari 2010. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 100-120. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Petri, Gustaf (1926). Kungl. Första livgrenadjärregementets historia. D. 1, Östgötafänikorna till och med år 1618. Stockholm: Norstedt. Libris 54108 
  • Petri, Gustaf; Westman, Erik (1928). Kungl. Första livgrenadjärregementets historia. D. 2, Östgöta regemente till fot 1619-1679. Stockholm: Norstedt. Libris 54109 
  • Petri, Gustaf (1958). Kungl. Första livgrenadjärregementets historia. D. 3, Östgöta infanteriregemente under Karl XI och Karl XII. Stockholm: Norstedt. Libris 54110 
  • Petri, Gustaf; Levin, Herman (1962). Kungl. Första livgrenadjärregementets historia. D. 4, Regementets öden från Stora nordiska krigets slut fram till 1928. Stockholm: Norstedt. Libris 54111 
  • Petri, Gustaf; Kugelberg, Arvid (1930). Kungl. Första livgrenadjärregementets historia. D. 5, Biografiska anteckningar om officerare med vederlikar 1619-1927. Stockholm: Norstedt. Libris 54112 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]