Gustaf Trolle
| Ärkebiskop Gustaf Trolle | |
 Gustaf Trolle på Blodbadsplanschen | |
| Kyrka | Romersk-katolska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Uppsala stift, ärkebiskop |
| Period | 1515–1521 |
| Företrädare | Jakob Ulvsson |
| Efterträdare | Johannes Magnus |
| Stift | Fyns stift, biskop |
| Period | 1534-1535 |
| Företrädare | Knud Henrikssen Gyldenstjerne |
| Efterträdare | Knud Henrikssen Gyldenstjerne |
| Född | September 1488 |
| Död | Sommaren 1535 |
Gustaf Eriksson Trolle, född i september 1488, död några veckor efter 11 juni 1535,[1] son till Erik Trolle och Ingeborg Filipsdotter (Tott), var Sveriges ärkebiskop 1515–1521 och en av de ansvariga bakom Stockholms blodbad.
Efter ett par års studier i Köln och Rom utnämndes Trolle 1513 till domprost i Linköping, och ett år senare till ärkebiskop i Uppsala där han efterträdde Jakob Ulvsson. Precis som sina företrädare så började han att arbeta för en unionsvänlig och rådskonstitutionalistisk politik. Redan 1515 råkade han emellertid i konflikt med riksföreståndaren Sten Sture den yngre. Trots försök att försonas lät Sten Sture från hösten 1516 belägra Trolle på dennes borg Almarestäket, och efter att han intagit denna 1517 tillfångatogs Trolle och avsattes. Borgen Stäket revs enligt riksdagsbeslut, vars beslutsdokument senare kom att användas som bevismaterial vid Stockholms blodbad.
När sedan Sten Sture stupat i samband med Danmarks kung Kristian II erövring av Sverige under hösten 1520, återinsattes Trolle som ärkebiskop. Efter kung Kristians kröning i Stockholm avslutades festligheterna med Stockholms blodbad, där Gustaf Trolle kom att spela en omstridd roll, bland annat så använde kungen Trolles krav på skadestånd till att brännmärka Trolles motståndare som kättare och avrättade dem. Redan 1521 tvingades Trolle emellertid fly till Danmark efter ett antal uppror i Småland och Dalarna. Där kom han att stanna och fortsätta att kämpa för Kristians sak. 1534 blev han biskop i Odense, men skadades dödligt redan följande år i slaget vid Öxnebjerg på ön Fyn den 11 juni och dog några veckor senare.
Trots Trolles uppsatta position och sitt stöd från påven så vägrade Gustav Vasa att erkänna honom som ärkebiskop och avvisade Trolle som landsförrädare. Påtryckningarna från Rom var en bidragande orsak till att Gustav Vasa bröt med Vatikanen, påbörjade reformationen och införde protestantismen i Sverige.
Se även
- Släkten Trolle
Källor
- ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 179 & 188
Externa länkar
- Biografi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
| Företrädare: Jakob Ulvsson |
Ärkebiskop i Uppsala 1515–1517 |
Efterträdare: Sig själv |
| Företrädare: Sig själv |
Ärkebiskop i Uppsala 1520–1521 |
Efterträdare: Johannes Magnus |
| Företrädare: Knud Henrikssen Gyldenstjerne |
Biskop i Odense 1534–1535 |
Efterträdare: Knud Henrikssen Gyldenstjerne |
