Erling Eidem

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ärkebiskop Erling Eidem
Erling Eidem.jpg
Erling Eidem
KyrkaSvenska kyrkan

StiftUppsala stift, ärkebiskop
Period19321950
FöreträdareNathan Söderblom
EfterträdareYngve Brilioth

Prästvigd8 januari 1914 i Göteborg för Lunds stift
Biskopsvigd22 maj 1932 av Olof Bergqvist
Akademisk titelTeologie doktor
Född23 april 1880
Göteborg
Död14 april 1972 (91 år)
Vänersborg

Erling Eidem, född 23 april 1880 i Göteborg, död 14 april 1972 i Vänersborg, var en svensk teolog, ärkebiskop 1932–1950.

Utbildning och karriär[redigera | redigera wikitext]

Eidem var son till grosshandlaren och ägaren till Fåglaviks glasbruk Anders Magnus Andersson och Pauline Rosine Eidem. Eidem blev fil.kand. vid Göteborgs högskola 1903; teol.kand. vid Lunds universitet 1907; teol.lic. 1912 och disputerade för doktorsgraden 1913 på en avhandling med titeln Pauli bildvärld. Bidrag till belysande av apostelns omgivning, uttryckssätt och skaplynne. 1. Athletæ et milites Christi; han promoverades till teol.dr. 1918 i Lund. Han var docent i nytestamentlig exegetik i Lund 1913–1924 och assistent vid Uppsala universitet 1918–1919. Han var kyrkoherde i Gårdstånga 1924–1928 och innehade professuren i exegetik i Lund från 1926, respektive i Nya Testamentets exegetik i Lund från 1928 till 1932 då han tillträdde som ärkebiskop.

Erling Eidem höll sin avskedsföreläsning som akademisk lärare, den 10 maj 1932 i Carolinasalen i gamla biblioteket vid Lundagård. Den 22 maj biskopsvigdes Eidem i Uppsala domkyrka av biskop Olof Bergqvist. Han utsågs 1940 till överhovpredikant.

Eidem gav under 1930-talet uttryck för vad som idag skulle kallas nationalistiska åsikter, men höll också en rågång mot den dåvarande tyska regimen, i det att han skickade varningar till den evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland angående den förhärjande antisemitismen. 1934 fick Eidem audiens hos Hitler och han försökte förmana honom. Han fick inget gehör från Hitlers håll och menade sig efteråt ha sett djävulen i ögonen.

Han var en älskad uppbyggelseförfattare, vars bok Den lidande Guden blev en klassiker, särskilt älskad av dem som lutade åt den subjektiva försoningsläran. Det går även ett stråk av kristen mystik genom det han skriver.

Eidem slutade sitt uppdrag 1950 och blev därmed den förste ärkebiskop sedan reformationen som inte suttit på livstid.

Utmärkelser och ledamotskap[redigera | redigera wikitext]

Erling Eidem var teologie hedersdoktor vid universiteten i Tübingen 1932, Edinburgh, 1933, Prag 1937, Oxford 1937, Delaware 1938, Sopon 1947, Åbo 1948 samt vid Augustana College, Rock Island USA 1948 samt PhD honoris causa vid Upsala College East Orange 1948. Han blev hederssenator vid Halle-Wittenbergs universitet 1932. Han var ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, Vetenskapssocieteten i Lund, Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala och hedersledamot av Nathan Söderblom-sällskapet.

Vid dess grundande 1949 var Eidem en av de kyrkomän som donerade medel till den högkyrkliga S:t Ansgars stiftelse i Uppsala.

Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Erling Eidem gifte sig 1909 med Elisabeth Eklund, dotter till domprosten och professorn Pehr Eklund. Han hade elva syskon, bland andra Magnus (1866 -1930), som var bruksägare på Fåglavik, Pauline (f.1867 i Göteborg), Rolf (f.1870 i Göteborg), Hugo (f.1871 i Göteborg), Astrid (f.1877 i Göteborg) samt Signe (f.1878 i Göteborg).[4]

Erling Eidem ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[5]

Kaj Munk[redigera | redigera wikitext]

Efter mordet på Kaj Munk den 4 januari 1944 tryckte den danska motståndsrörelsestidning De frie Danske fördömande reaktioner ifrån inflytelserika skandinaver, inklusive Eidem.[6]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Pauli bildvärld. Bidrag till belysande af apostelns omgifning, uttryckssätt och skaplynne. Athletae et milites Christi I, 1913 (avh.)
  • Den lidande Guden. Några subjektiva betraktelser över det högst objektiva, 1921
  • Själens Jakobskamp Några meditationer, 1927
  • Han som var och som är : Enheten mellan förflutet och närvarande från trons synvinkel, 1923
  • Tjänaren. Stilla tankar invid Frälsarens smärtoväg, 1953
  • Allt-Intet. Tankar över ett kapitel av Pauli brev till de kristna i Filippi, 1932
  • Herrens Moder Magnificat-variationer, 1929
  • Det kristna livet enligt Paulus. I-II, SKDB. Uppsala 1927

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungl. Serafimerorden i Sveriges statskalender 1955
  2. ^ [a b c d] Ecklesiastikstaten i Sveriges statskalender 1940
  3. ^ [a b] Kungl. Hovstaterna i Sveriges statskalender 1955
  4. ^ Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
  5. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Eidem, Erling
  6. ^ KAJ MUNK IN MEMORIAM” (på danska). De frie Danske: s. 6. januari 1944. http://www.illegalpresse.dk/papers/show/id/68. Läst 18 november 2014. ”Med oprørt Sind og Smerte har vi modtaget Budskabet om den uhyggelige Blodsdaad ved Silkeborg. Kaj Munk var indenfor vide Kredse i vort Land beundret som en benaadet Forkynder og en skabende Kunstner” 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är det 1955
  • Sveriges dödbok 1950-1999 (CD-ROM)
  • Eino Murtorinne: Erzbischof Eidem zum deutschen Kirchenkampf, 1933-1934. Helsinki 1968. ISSN 0355-1636, Libris 8145590
  • Birgitta Brodd: Var Sveriges sak också kyrkans? Svenska kyrkans utrikespolitiska aktivitet 1930-1945. En tidslägesorienterad analys. Skellefteå: Norma, 2004. ISBN 91-7217-071-9 Libris 9682436
  • Klas Hansson, Svenska kyrkans primas. Ärkebiskopsämbetet i förändring 1914-1990. Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensia 47. Uppsala 2014. ISBN 978-91-554-8897-0.

Företrädare:
Nathan Söderblom
Ärkebiskop i Uppsala
1932–1950
Efterträdare:
Yngve Brilioth
Företrädare:
Nils Widner
Överhovpredikant
1940–1959
Efterträdare:
Olle Nystedt