Hemming Nilsson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Heming Nilsson)
Ärkebiskop
Hemming Nilsson
Ärkebiskop Heming Nilssons sigill, Nordisk familjebok.jpg
Ärkebiskop Hemming Nilssons sigill
KyrkaRomersk-katolska kyrkan

StiftUppsala stift, ärkebiskop
Period13411351
FöreträdarePeter Filipsson
EfterträdarePeter Tyrgilsson

Död15 maj 1351
Biskops-Arnö

Hemming Nilsson, död 15 maj 1351,[1]Biskops-Arnö i nuvarande Övergrans församling, Uppsala län, var en svensk präst och ärkebiskop av Uppsala stift från 1341 till sin död 1351.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hemming Nilsson var troligen bördig från Västmanland, år 1334 var han domprost i Västerås. Han valdes till ärkebiskop i Uppsala den 22 september 1341, men påve Clemens VI bekräftade inte utnämningen förrän den 5 november 1342. Med anledning av kungens förestående resa till Norge insattes han 1344 i den tillförordnade regeringen.[2]

Hemming Nilsson företog omkring år 1346 en lång visitationsresa utefter den norrländska kusten ända till Torneå, där han invigde kyrkogården vid Nedertorneå kyrka[3] och döpte många samer och karelare. Han lät också 1344 skriva ett Registrum Ecclesiæ Upsalensis, som blev stommen till den ärkebiskopskrönika som bevarats från den katolska tiden. Det genom Nilssons försorg tillkomna "Registrum Ecclesiæ Upsalensis" vittnar om att han i sitt ämbete visade mycken drift och klokhet.[2]

Under medeltiden kom Arnö att bli sommarresidens för ärkebiskoparna. Den förste som tycks ha bott där även på vintern var Hemming Nilsson. Här bodde han under det att pesten härjade i Uppsala. År 1350 tog han på Biskops-Arnö emot den ambassad som påven sänt till Sverige för att få ut peterspenningen. Peterspenningen innebär att lekmän inom den romersk-katolska kyrkan bidrar finansiellt till den heliga stolen. Medan det kontinuerliga tiondet går till den lokala församlingen eller stiftet, går peterspenningen direkt till Rom. Nilsson var ärkebiskop från 1341 till sin död 1351. Han avled på ärkebiskopsgården på Biskops-Arnö den 15 maj 1351, fem dagar efter att han skrivit sitt testamente.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 111
  2. ^ [a b c] Hemming Nilsson i Nordisk familjebok (första upplagan, 1883)
  3. ^ ”Neder-Torneå med Haparanda stad och Karungi kapell i Norrbotten.”. Arkiverad från originalet den 25 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120225183939/http://www.solace.se/~blasta/herdamin/nedertornea.pdf. Läst 21 juli 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Peter Filipsson
Ärkebiskop i Uppsala
1341–1351
Efterträdare:
Peter Torkelsson