Hämpling

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hämpling
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Carduelis cannabina 1 (Martin Mecnarowski).jpg
Hämpling, adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteLinaria
ArtHämpling
L. cannabina
Vetenskapligt namn
§ Linaria cannabina
AuktorLinné, 1758
Synonymer
  • Fringilla cannabina Linné, 1758
  • Acanthis cannabina
  • Carduelis cannabina
Hitta fler artiklar om fåglar med

Hämpling (Linaria cannabina) är en fågel inom familjen finkar.[2] Den häckar i torrt och buskigt kulturlandskap i stora delar av Europa, västra Asien och Nordafrika. Nordliga och östliga populationer flyttar vintertid mot väst och sydväst. Den minskar i antal, men beståndet anses ändå livskraftigt.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen är en liten och slank, ganska långstjärtad fink med kort grå näbb.[3] Den mäter 12,5–14 centimeter,[3] har ett vingspann på 21–26 centimeter och väger upp till 18 gram. Den har kluven stjärt som är brunsvart med vita kanter, beigevit strupe med gråmelerad teckning och framryggen är brun.[3] Vingpennorna är mörkt brunsvarta, och de vita ytterkanterna på handpennorna bildar en ljus fläck på den sammanslagna vingen, som även syns när fågeln flyger.

Adult hane i sommardräkt har kanelbrun rygg och övre vingtäckare, rött övre bröst och panna, gråvit, streckad övergump, grått huvud och nacke, och ljusare strupe.[3] Det röda är svagare på hösten och delvis dolt av gråa bräm.[3] Honan och juvenil saknar det röda i sin fjäderdräkt, har streckad brun rygg, brungrå övre vingtäckare och mörkare streckad övergump.[3] Juvenil fågel har en mer streckad och mer gråbrun framrygg och saknar även streckning på strupen.

Hona.
Hane.

Hämplingen har ett kort upprepat lockläte "tett" med inslag av visslingar och drillar. Sången är varierad, kvittrande och melodisk, en mix av knattriga, lockläteslika stavelser och visslingar.

Hämplingens sång.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen häckar i stora delar av Europa, västra Asien och Nordafrika. Den norra och östliga populationerna är flyttfåglar som i september till november flyttar till västra och sydvästra Europa, och så långt söderut som norra Afrika, Irak, Pakistan och Indien, och återkommer i mars till maj.[4]

Tidigare placerades hämplingen i släktet Carduelis, men genetiska studier har visat att det släktet är parafyletiskt, varför hämplingarna nu oftast förs till det släktet Linaria, tillsammans med jemenhämpling, vinterhämpling och somaliahämpling.[5][6]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Clements et al. 2019 delar upp hämplingen i följande sju underarter:[7]

  • Linaria cannabina autochthonaendemisk stannfågel i Skottland
  • Linaria cannabina nana (syn. guentheri) – endemisk stannfågel på Madeira
  • Linaria cannabina meadewaldoi – endemisk stannfågel på Teneriffa
  • Linaria cannabina harterti – endemisk stannfågel på Lanzarote
  • Linaria cannabina mediterranea – förekommer från Iberiska halvön och norra Afrika till Mindre Asien
  • Linaria cannabina cannabina – häckar från Europa till västra Sibirien och Krimhalvön
  • Linaria cannabina bella – häckar från mindre Asien till Kaukasus, Afghanistan och sydvästra Kina; övervintrar så långt söderut som Indien

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen förekommer i södra och mellersta Sverige upp till mellersta Värmland, södra Dalarna och norra Uppland samt vidare norrut utmed kusten till södra Norrbotten. I slutet av mars återvänder hämplingen till Sverige från sina övervintringsområden, huvudsakligen sydvästra Europa. I mindre omfattning förekommer det att hämplingar övervintrar i södra Sverige.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen hittas i kulturlandskapet i torra och solbelysta buskrika betesmarker, men även i trädgårdar, granplanteringar och i skogsbryn intill jordbruksmark.[8] Den är en rörlig och rastlös fågel som flyger upp i hoppande flykt för att snart fälla igen.[3] Under häckningstid håller den tätt ihop i par, men kan uppträda i större flockar vintertid.[3]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Hämplingen blir könsmogen efter ett år. Det skålformade boet byggs av honan, medan hanen övervakar, och placeras oftast lågt i en buske eller ett mindre träd. Den får två eller ibland tre kullar per år. Honan lägger i snitt fyra till sex ljusblå ägg med mörkare fläckar. Äggen ruvas i tio till 14 dagar, främst av honan. Hanen matar henne med uppstötta frön. Ungarna tas om hand av båda föräldrarna och de blir flygga efter elva till 17 dagar.[4]

Ägg från nominatformen av hämpling.
Ung hämpling.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Olikt många andra finkar är den året runt nästan uteslutande beroende av frön från gräs och ogräs. Till och med ungarna matas huvudsakligen med frön. Den födosöker ofta i flock och drar enligt vissa studier nytta av varandra för att hitta bra föda. Hämplingen kan flyga långa sträckor vid tillgång på raps och rybs som då utgör en viktig föda för ungarna.[8]

Bluthänfling - Auenlandschaft Hohenrode HA 222 Landkreis Schaumburg.jpg

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har minskade antal gjort att hämplingen ansetts vara både nära hotad och senare till och med hotad, placerad i kategorin sårbar. De senaste 30 åren har den minskat med hela 56–72 %. De senaste tio åren har utvecklingen varit stabil, varför hämplingens svenska bestånd åter anses vara livskraftigt. Sedan 2015 är den därför avförd från Artdatabankens rödlista.[8]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det svenska trivialnamnet "hämpling", liksom det vetenskapliga artnamnet cannabina, kommer av att den äter frön av hampa.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2016 Linaria cannabina Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2017.
  2. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  3. ^ [a b c d e f g h] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 378. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
  6. ^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php. Läst 16 februari 2017.  Arkiverad 14 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  8. ^ [a b c] Artfakta om hämpling, ArtDatabanken.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • SOF (2002) Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm ISBN 91-88124-23-1
  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9 
  • Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough (1987). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonniers. ISBN 91-34-50909-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]