Höksångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Höksångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Barred Warbler - Hortobagy - Hungary 282 (18677066453).jpg
Adult höksångare i Ungern
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteCurruca
ArtHöksångare
C. nisoria
Vetenskapligt namn
§ Curruca nisoria
AuktorBechstein, 1792
Underarter
  • C. n. nisoria
  • C. n. merzbacheri
Synonymer
Sylvia nisoria
Juvenil
Hitta fler artiklar om fåglar med

Höksångare (Curruca nisoria) är en tätting som tillhör familjen sylvior.[2]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Höksångaren är en stor och kraftigt byggd sångare, 15,5–17 cm lång, med ett vingspann på 26–29 cm och en vikt på 28–32 gram.[källa behövs] Namnet kommer av att höksångarens utseende vagt påminner om en hök, med en mestadels blygrå ovansida, ett gult öga och en undersida som är kraftig tvärvattrad i grått mot vit botten. Hanen och honan har liknande dräkt, men hanen är mörkare grå på ovansidan och mer hökvattrad på undersidan än honan som är bara svagt strimmig, och ögat är mer tydligt gult. Ungfåglarna saknar de adulta fåglarnas skarpa vattring och är mer jämnfärgat ljusgrå samt har en mörk iris.

Dess lock/orosläte är ett typiskt ljudligt smattrande som sedan avstannar på slutet, "trrrr-´t´t-´t". Man kan jämföra lätet med en upprörd gråsparv. Sången är ett tjattrande med många klara toner som hos koltrasten. Sången kan förväxlas med trädgårdssångarens, men är nästan alltid hårdare, raspigare och har en något högre tonhöjd. Fler ljusa visselljud är invävda i stroferna.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Höksångaren häckar i stora delar av östra Europa och tempererade regioner i Asien. Den är en flyttfågel som övervintrar i östra Afrika.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Höksångaren delas ofta upp i två underarter med följande utbredning:[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige ligger på gränsen av höksångarens utbredning och den förekommer sparsamt, främst i kustnära områden, och särskilt på Öland och Gotland.[4] Lokalt kan den förekomma tätt, vilket tillsammans med att den är diskret och svårinventerad gör att den kan vara förbisedd.[4] Utanför kärnområdet är förekomsten mer fläckvis, men den förekommer lokalt och varierande med enstaka häckande par i skärgårdsmiljöer längs Östersjökusten upp till Roslagen.[4] De flesta höksångarna i Sverige startar höststräcket i augusti och återkommer sedan i maj till juni, där hanarna anländer före honorna.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten placeras traditionellt i släktet Sylvia.[3] Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan,[5] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige[6] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)[2] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid höksångaren förs till Curruca.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Höksångare är en successionsart som gärna häckar i igenväxande miljöer som högvuxen buskmark med spridda träd i öppen terräng, eller buskrika gläntor i öppen skogsmark.[7] Höksångaren är en skygg och diskret fågel och under häckningssäsongen lägger man lättast märke till dess läte. Som de flesta sångare äter den insekter, men kan också äta bär och frukt. Höksångaren blir könsmogen efter ett år. Den bygger ett bo av gräs, rötter, hår och strån, som oftast placeras en liten bit över marken och gömt i buskar. Honan lägger 3–7 ägg. Äggen ruvas i 14–15 dygn under den huvudsakliga häckningsperioden i maj till juli. Ungfåglarna är kvar i boet i 14–16 dygn.[8]

Ruggning[redigera | redigera wikitext]

Vanligen ruggar tättingar alla ving- och stjärtpennor antingen efter avslutad häckning på häckningskvarteren, eller efter det att flyttningen till vinterkvarteren skett. Hos höksångaren delas istället ruggningen upp så att delar av vingens pennor ruggas på häckningskvarteren och andra på vinterkvarteren, en ruggningsstrategi som kallas 'split moult' på engelska[9].

Höksångare och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Höksångarens världspopulation anses inte hotad och placeras därför i kategorin livskraftig (LC) av internationella naturvårdsunionen IUCN.[1] Vissa populationer är dock hotade, exempelvis den svenska som kategoriseras som sårbar (VU) av ArtDatabanken.[10]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Förr har den även kallats för hökfärgad sångare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Texten bygger bland annat på översättningar av engelskspråkiga wikipedias artikel Barred Warbler och tyskspråkiga wikipedias artikel Sperbergrasmücke, båda lästa 15 augusti 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Sylvia nisoria Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ [a b c] ”Artfakta från SLU Artdatabanken”. artfakta.se. https://artfakta.se/naturvard/taxon/102123. Läst 9 maj 2020. 
  5. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  6. ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/10/R11-hela-rapporten.pdf. Läst 14 oktober 2020. 
  7. ^ Waldenström, J.; Rhönnstad, P.; Hasselquist, D. (2004). ”Habitat preferences and population trends in the Barred Warbler Sylvia nisoria in the Ottenby area, southeast Sweden.”. Ornis Svecica 14: sid. 107-116. 
  8. ^ Wahlberg, Tage (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 376–277. 91-29-61772-3 
  9. ^ Lindström, Å.; Pearson, D. J.; Hasselquist, D.; Hedenström, A.; Bensch, S.; Åkesson, S. (1993-10). ”The moult of Barred WarblersSylvia nisoriain Kenya-evidence for a split wing-moult pattern initiated during the birds' first winter*”. Ibis 135 (4): sid. 403–409. doi:10.1111/j.1474-919x.1993.tb02112.x. ISSN 0019-1019. http://dx.doi.org/10.1111/j.1474-919x.1993.tb02112.x. Läst 9 maj 2020. 
  10. ^ Artdatabankens rödlista 2015 Arkiverad 23 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]