Helan går
| "Helan går" | |
| Originalspråk | Svenska |
|---|---|
| Kompositör | Okänt |
| Textförfattare | Okänt |
"Helan går" är den mest kända svenska snapsvisan (eller skålvisan) och vissa hävdar att det till och med är den mest kända folkvisan i Sverige.[1]
Visans namn
[redigera | redigera wikitext]Helan är den traditionella beteckningen på den första snapsen (supen) i en serie, och visan är därför vanlig att sjunga som första snapsvisa vid bordet på en fest. Suparna helan och halvan fick sina namn redan på 1700-talet, medan namn på senare supar i serien kom till i studentkretsar på 1800-talet.[2]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Visans tidiga historia är okänd. Eftersom den här typen av visor bygger på kända melodier, så förutsätts även denna har en musikalisk föregångare, men vilken det var, är okänt.[1] Etnologiprofessorn Mats Rehnberg föreslog på 1970-talet att den kan ha sitt ursprung långt tillbaka i tiden - kanske redan från 1700-talet – som en trumpetsignal spelad av militärtrumpetare,[3] eventuellt som signal när det var dags att sätt sig till bords vid stora banketter.[1] Visan finns inte omskriven i de så kallade traditionsarkiven under 1800-talet, vilket indikerar att dess ursprung snarast är borgerlig och inte folklig.[1]
Det finns också hypoteser att sångtexten "Halvan går" – som snapsvisa vid bordet – var tidigare än "Helan går".[1] Hypotesen lyder ungefär att man redan tagit helan vid brännvinsbordet innan man gick till bords – sedan ljöd trumpetsignalen, man gick in till bordet, stämde upp i "Halvan går" och inledde därmed middagen med en sup till.[1] Bakgrunden till denna hypotes är att de äldsta källorna som nämner texten till snapsvisan, just omskriver den som "Halvan går". Exempelvis finns det i en längre text från 1831 om ett tryckeri i Skånska posten reklam för en accidenstryck med titeln "Halfwan går".[4] När Franz Berwald 1845 använde sig av melodin i operetten Modehandlerskan, på Kungliga Teatern, så ska delar av orkestern ha blivit så upprörd att de lämnade repetitionen. Detta är omskrivet, och då kallas visan just "Halvan går".[1] Ett annat exempel är att man vid juletid 1854 kunde köpa noter till "Halwfan går: Polka för pianoforte" nedskriven av kompositören Anton Schnötzinger.[5] Det senare är för övrigt den idag äldst kända nedskrivna noteringen av musiken och texten, i sin helhet.[1]
I det skönlitterära alstret Bilder ur dårskapernes pandämonium, som bland annat gick som följetong 1840 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning omskrivs en finare middag i en svensk universitetsstad så här:
| ” | Nu till den festliga måltiden. Härvid stiger rektor mycket högtidligt ner ur katedern, och bjuder Cicero sin arm. "Halvan går!" utropas av en pedell, varvid auditorium uppvaknar, och instämmer enhälligt i sången: "Halfvan går!" Tåget sätter sig i rörelse till den lokal där middagen skall intagas. | „ |
| – Göteborgs- Handels och sjöfartstidning (1840-06-03) sid:2[6] | ||
Allt detta indikerar att "Helan går", om än med en annan titel, var en känd visa redan vid mitten av 1800-talet.
Visan finns senare också nämnd i Gustaf Meyers uppsalaminnen från tiden som studentbeväring där år 1869[7] och August Strindberg hävdade syrligt att den borde bli Sveriges nationalsång.[1]
Visan förekom sedermera i jubileumsrevyn Stockholmsluft av Emil Norlander på Södra teatern år 1905, och gavs därmed också ut på skiva.[8] Inom klassisk musik har även flera tonsättare, utöver Berwald, skrivit kompositioner med olika varianter av melodin, bland annat Franz Lehár. Om Lehár berättas också att han vid sitt besök i Sverige 1936 på fullt allvar lär ha trott att "Helan går" var Sveriges nationalsång eftersom den mycket högtidligt alltid sjöngs som första sång vid middagsfesterna i Sverige.[9][10] Andra tonsättare som använt visan är Sven-Eric Johanson, Lars Johan Werle och Eskil Hemberg.
Fallerallalej
[redigera | redigera wikitext]Ordet "fallerallalej", som förekommer i många varianter, var vanligt i trallvänliga och muntra visor eller rim, bland annat av Carl Michael Bellman under 1700-talet. Det är ursprungligen bildat av tonbenämningarna fa och la och kom till Sverige under 1500- och 1600-talen med madrigalen "fala". "...Skåål fala fala falallerila" finns belagt från år 1657. Dessa "fala-ord" kunde även användas nedvärderande om musik eller dikter som uppfattades som innehållslösa. Uttrycket "hela fallerallan" är synonymt med "hela rasket".[11]
Text
[redigera | redigera wikitext]Helan går,
sjung hopp faderallan lallan lej,
helan går,
sjung hopp faderallan lej.
Och den som inte helan trår (idag oftast "tar"),
han heller inte halvan får,
Helan gåååååååår, [helan tages]
sjung hopp faderallan lej.
Alternativ andra vers
[redigera | redigera wikitext]Halvan går,
sjung hopp faderallan lallan lej,
halvan går,
sjung hopp faderallan lej.
Och den som inte halvan trår (idag oftast "tar"),
han heller inte tersen får,
Halvan gåååååååår, [halvan tages]
sjung hopp faderallan lej.[12]
Eftersom visan är mycket gammal finns det otaliga varianter på texten.
Inspelningar
[redigera | redigera wikitext]Den förmodligen första inspelningen gjordes på fonografcylinder av Hjalmar Stolpe redan år 1900.[13] Den första kända inspelningen på 78-varvare gjordes av manskvartetten Pathékvartetten i Stockholm cirka 1914.[14]
Visan finns i flera körarrangemang, och finns med på flera manskörers samlingsinspelningar av dryckesvisor.[15][16]
Filmer
[redigera | redigera wikitext]Visan sjungs i ett 40-tal svenska långfilmer under åren 1931–2013, från Skepparkärlek (1931) till Vi är bäst! (2013).[17]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i] Kalle Lind (i samtal med Christina Mattsson). Snedtänkt med Kalle Lind (avsnitt: "Om skål- och snapsvisor") (2024-12-05). https://www.sverigesradio.se.+Sverige Radio. Lyssna på programmet (längd 65 min). URL hämtad 2025-04-11.
- ^ https://fof.se/artikel/2013/6/helan-gar-men-bara-i-sverige/
- ^ "Spirituosa och spiritualitet" Arkiverad 26 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine. Kristianstadsbladet 20 juni 2002
- ^ Skånska Posten (1831-03-09) sid:6, läst 2025-04-11
- ^ Barometern (1854-12-20) sid:4, läst 2025-04-11
- ^ Göteborgs- Handels och sjöfartstidning (1840-06-03) sid:2, läst 2025-04-11
- ^ Meyer, Gustaf (1930). Studentliv i Uppsala för sextio år sedan. Stockholm: Norstedt. Libris 495559
- ^ https://www.discogs.com/release/11394385-Herr-August-Svensson-Helan-G%C3%A5r-Ur-Stockholmsluft
- ^ Mattsson, Christina (2002). Helan går: etthundrafemtio visor till skålen ([Ny utgåva]). Stockholm: Atlantis förlag. sid. 87. Libris 8407556. ISBN 91-7486-595-1
- ^ Widlund, Göte (red.), red (2001) [1993]. Manskörprisma. Stockholm: Gehrmans musikförlag. sid. 261. Libris 1699882
- ^ ”falleralla | SAOB”. https://www.saob.se/artikel/?unik=F_0001-0177.y571-0013. Läst 22 november 2023.
- ^ http://www.snapsvisor.eu/dryckesvisor/helan-och-halvan/?id=64
- ^ Helan går, Aria ur Figaros bröllop (1900) på Svensk mediedatabas
- ^ Helan går, Joachim uti Babylon (c:a 1914) på Svensk mediedatabas
- ^ Serenad och kalas på Uppsala slott Orphei Drängar (1976)
- ^ Vår- och festsånger Arkiverad 11 september 2014 hämtat från the Wayback Machine. Linköpings Studentsångare (1996)
- ^ Helan går på Svensk Filmdatabas
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Mattsson, Christina (2002). Helan går: etthundrafemtio visor till skålen ([Ny utgåva]). Stockholm: Atlantis förlag. sid. 87. Libris 8407556. ISBN 91-7486-595-1
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Mattsson, Christina (2002). Från Helan till lilla Manasse: den svenska snapsvisans historia. Stockholm: Atlantis. Libris 8397551. ISBN 9174865943
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikisource har originalverk som rör Helan går. - Helan går i Svensk mediedatabas
- Helan går på YouTube
