Hertha Hillfon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hertha Hillfon
Hertha Hilklfon Sökaren.JPG
Sökaren i keramik i Polstjärnan i Hällefors
FödelsenamnHertha Forsberg
Född2 juni 1921
Säbrå församling, Härnösands kommun
Död25 oktober 2013
Stockholm
Konstnärskap
FältKeramik, skulptur
Känd förFri, skulptural keramik
UtbildningEdvin Ollers målarskola, Konstfackskolan
PriserLunningpriset 1962
Barnhuvud i Marievik i Stockholm

Hertha Maria Lillemor Hillfon, född Forsberg 2 juni 1921 i Säbrå församling i Ångermanland, död 25 oktober 2013 i Hägersten i Stockholm, var en svensk keramiker och skulptör.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hertha Hillfon växte upp som nummer fyra av fjorton barn i skräddarmästare Filip Forsbergs och Märta Sedvalls familj, vilket skildrats i dokumentärfilmen Min mamma hade fjorton barn av brodern Lars Lennart Forsberg.[2] Hon växte upp i Härnösand och flyttade vid tolv års ålder med familjen till Stockholm. Hon utbildade sig på Edvin Ollers målarskola 1939, vid Edward Berggrens målarskola 1941 och långt senare på Konstfackskolan i Stockholm 1953–1957 under huvudläraren i keramik Edgar Böckman.[1] Hon företog studieresor till Frankrike, Italien och Japan och debuterade 1958 på Svenska Slöjdföreningens Form i Centrum i Stockholm. Hon hade 2008 vid 87 års ålder sin sista utställning, på Waldemarsudde.

Vid sidan av Anders Bruno Liljefors var Hertha Hillfon nydanare av keramisk friskulptur i Sverige. Hennes debututställning på Galleri Artek i Stockholm 1959 mottogs positivt. Bland annat skrev Ulf Hård af Segerstad att hon "har inmutat ett nytt keramiskt revir vid sidan om det traditionella, ett mer oprövat, kanske en smula osäkert, men förvisso spännande, den fria, skulpturella keramikens". Efter denna följde flera utställningar i och utanför Sverige, senast Minnenas vindPrins Eugens Waldemarsudde 2008.

Hon tilldelades bland andra Lunningpriset 1962. År 1971 blev hon ledamot av Kungliga akademien för de fria konsterna. Hon är representerad på bland andrat Nationalmuseum[3], Moderna museet[4] i Stockholm, Kyoto Museum, Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum i Trondheim, Graz Museum och Röhsska Museet[5] i Göteborg.

Hertha Hillfon fick 1993 professors namn. Hon var gift med arkitekten och formgivaren Gösta Hillfon och hade med honom barnen Curt Hillfon och Maria Hillfon.[1] Hon bodde och arbetade sedan 1943 i Gösta Hillfons föräldrars villa vid Sexstyversgränd i Mälarhöjden i Stockholm, senare tillbyggd med bland annat ateljéhus som ritades av Gösta Hillfon.

Hertha Hillfon c/o Skeppsholmen[redigera | redigera wikitext]

Föreningen Hertha Hillfons Vänner grundades våren 2014 för att få till stånd en kulturmötesplats tillägnad Hertha Hillfon. Hertha Hillfon c/o Skeppsholmen öppnades våren 2017 i Gamla badhusetSkeppsholmen i Stockholm.

Hertha Hillfons villa och ateljé[redigera | redigera wikitext]

Hertha Hillfon bodde och arbetade i en villa med verkstadshus och ateljéhus vid Sexstyversgränd i Mälarhöjden i Stockholm. Ateljéhuset ritades av Gösta Hillfon. Efter Hertha Hillfons död förde Föreningen Hertha Hillfons Vänner diskussioner om bevarande av dessa som museum. Våren 2017 ansökte ett antal personer om att ateljéhuset från 1968 skulle byggnadsminnesförklaras.[6] Det blev dock i stället ombyggt till lägenhet i en bostadsrättsförening.[7]

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Fotogalleri[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Skulptören Hertha Hillfon är död”. SVT. http://www.svt.se/kultur/konst/konstnaren-hertha-hillfon-ar-dod. Läst 25 oktober 2013. 
  2. ^ Vessby, Malin. ”Keramikens fridansare”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/keramikens-fridansare/. Läst 26 oktober 2013. 
  3. ^ Nationalmuseum
  4. ^ Moderna museet
  5. ^ Röhsska museet
  6. ^ Mitt i Söderort Liljeholmen den 18 april 2017, sidan 5
  7. ^ på www.battrestadsdel.se den 14 februari 2017

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]