Hoppa till innehållet

Id (fisk)

Från Wikipedia
Id
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningKarpartade fiskar
Cypriniformes
FamiljKarpfiskar
Cyprinidae
SläkteLeuciscus
ArtId
L. idus
Vetenskapligt namn
§ Leuciscus idus
AuktorLinné, 1758
Synonymer
  • Leuciscus idus Bade, 1901[2]
  • Idus melanotus Sinitzyn, 1900[2]
  • Idus oxianus Kessler, 1877[2]
  • Leuciscus idus (Kessler, 1877)[2]
  • Squalius oxianus Kessler, 1877[2]
  • Leuciscus idus Günther, 1868[2]
  • Idus miniatus Heckel & Kner, 1858[2]
  • Idus miniatus Bonaparte, 1845[2]
  • Idus melanotus Heckel, 1843[2]
  • Leuciscus neglectus Selys-Longchamps, 1842[2]
  • Cyprinus microlepidotus Ekström, 1835[2]
  • Cyprinus idbarus Linnaeus, 1758[2]
  • Cyprinus idus Linnaeus, 1758[2]
  • Cyprinus jeses Linnaeus, 1758[2]
  • Cyprinus orfus Linnaeus, 1758[2]
  • Idus idus (Linnaeus, 1758)[3]
  • Cyprinus orphus Linnaeus, 1758[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Id (Leuciscus idus), även ort,[5] är en fiskart i familjen karpfiskar.[6][7][8] Det är en mycket tålig fisk som lever i såväl sötvatten som bräckt vatten.

Iden når en längd av över 60 cm, samt en vikt av 2 till 3,5 kg. Till kroppsformen liknar den mörten, men har kurvigare rygg. Sidolinjen har 55–60 fjäll. Svalgtänderna sitter i två rader (3 i den ena, 5 i den andra raden) och är i spetsen haklikt omböjda. Analfenan är i nedre kanten tvär eller något inskuren. Färgen är enformig, sidorna silverglänsande, med mörkare grågrön anstrykning på ryggen, fenorna gråaktiga, med svag rödaktig skiftning. På våren, vid lektiden, får fisken en mässingsgul anstrykning till följd av ett grönaktigt pigment, varmed fjällen då överdragas. Hannen har under denna tid på fjällen vårtlika knölar, som efter leken försvinner.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Iden förekommer ursprungligen i norra och mellersta Europas flesta länder och österut till Sibirien. Iden har introducerats illegalt i ett antal vatten på Nya Zeeland och den förekommer även i USA sedan den rymt till floden Potomac från en statlig damm i samband med en översvämning år 1889.

Goldorfe

Iden delas inte upp i några underarter.[6] Men i Tyskland, ursprungligen vid Dinkelsbühl i Bayern, har man lyckats odla fram en rödfärgad varietet, som liknar vanlig guldfisk. Denna varietet kallas Goldorfe och är lysande rödaktig på rygg och sidor och rödaktigt silverglänsande på buken. Den är omtyckt som prydnadsfisk i dammar och bassänger.

Iden i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer iden ända upp i Lappmarken, men är där mindre allmän. Den tillhör egentligen de stora sjöarna och i synnerhet Östersjöns skärgårdar, där den förekommer i inte obetydligt antal ända ned i sydliga delen av Öresund. Iden är Hälsinglands landskapsfisk. I södra Sverige kallas iden för ort. Iden kategoriseras inte som hotad i Sverige.[9]

Under våren, från slutet av mars till början av maj, vandrar iden stimvis upp i åar, bäckar och till och med diken, för att söka sina lekplatser på gräsbotten med sakta rinnande vatten. Ynglet håller sig sedan där tills fram i augusti, då det vandrar ut i sjöar och brackvatten. Iden kan samlas på sommaren under lugna och varma dagar invid stränderna i vikar och bukter. Den lever av vattenlevande ryggradslösa djur och ibland även mindre fiskar.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

  1. ^ [a b] hof, J. & Kottelat, M. 2008 Leuciscus idus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 22 november 2010.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271.
  3. ^ Spillman, C.-J. (1961) Faune de France: Poissons d'eau douce., Fédération Française des Sociétés Naturelles,Tome 65. Paris. 303 p.
  4. ^ Eschmeyer, W.N. (ed.) (1998) Catalog of fishes., Special Publication, California Academy of Sciences, San Francisco. 3 vols. 2905 p.
  5. ^ Svenska Akademiens ordbok: Id
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  8. ^ Dyntaxa Leuciscus idus
  9. ^ ”Förteckning över svenska fiskar (pdf)”. Arkiverad från originalet den 25 september 2006. https://web.archive.org/web/20060925082818/http://www.nrm.se/download/18.4e32c81078a8d9249800010214/svenska+fiskar.pdf. Läst 27 augusti 2006. 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Id, 1904–1926.
  • Ingvar Svanberg, "Badfiske efter id. Ett bidrag till nordisk etnobiologi." Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv 125 (1999).