Imperiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Imperiet (olika betydelser).
Imperiet
Tidigare namn Rymdimperiet (1981–1983)
Bakgrund Sverige Stockholm, Sverige
Genre(r) Postpunk, new wave
År som aktiva 19831988
Skivbolag Mistlur Records
Artistsamarbeten Ebba Grön, Fläskkvartetten
Webbplats Officiell webbplats
Tidigare medlemmar
Joakim Thåström
Christian Falk
Fred Asp
Stry Terrarie
Gunnar ”Gurra” Ljungstedt
Per Hägglund

Imperiet var ett svenskt rockband som grundades som Rymdimperiet 1981.[1] Våren 1983 bytte bandet namn till Imperiet[1] och var aktivt till december 1988.[2] Rymdimperiet grundades av Joakim Thåström, Gurra och Stry Terrarie som ett sidoprojekt till Ebba Grön och kom efter Ebba Gröns upplösning att bli ett heltidsprojekt.[1][2] Imperiet blev ett av 1980-talets stora svenska band och gjorde sig kända för låtar som "Du ska va president", "C.C. Cowboys" och "Var e vargen" men även för flera framgångsrika covers som "Märk hur vår skugga", "Fred" och "Balladen om briggen Blue Bird av Hull". Efter en misslyckad utlandssatsning bröt Thåström upp Imperiet i juli 1988 varefter bandet under året slutförde de bokade Sverige- och Sydamerikaturnéerna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rymdimperiet: 1981-1983[redigera | redigera wikitext]

Thåström, Gurra och Stry var båda aktiva i Ebba Grön och bildade Rymdimperiet som ett sidoprojekt.[1][2] Tanken var att skapa ett kreativt sidorum där låtar som inte passade för Ebba Grön kunde tas fram. Namnet till bandet tog man från den andra Stjärnornas krig-filmen Rymdimperiet slår tillbaka. Första singeln hette "Vad pojkar vill ha" vilken följdes av en EP kallad "Alltid attack". Med sig hade man Christian Falk (tidigare från Madhouse) på bas. Mats Borg spelade trummor men blev ersatt på sista singeln "Felrättsnettheltfelrättsnett" 1983 av Gunnar "Gurra" Ljungstedt (från Ebba Grön). Bandet hade under namnet Rymdimperiet bara en spelning, på Rågsvedsgården julen 1982 på arrangemanget "Alternativ jul".

När Fjodor lämnade Ebba Grön i februari 1983[3] och därmed upplöste det bandet så valde de kvarvarande medlemmarna att fortsätta spela och satsa helhjärtat på Rymdimperiet. Gurra propsade dock på att bandnamnet skulle ändras till bara Imperiet, vilket redan var bandets interna smeknamn.

De tidiga åren: 1983-1984[redigera | redigera wikitext]

Redan under våren 1983 släpptes den första singeln "Alltid rött alltid rätt" under namnet Imperiet.[4] Den 7 april samma år så genomfördes den första spelningen med det nya namnet på Kolingsborg i Stockholm.[5] En vecka efter debuten så rekryterades också saxofonisten och keyboardisten Per Hägglund till bandet. I september 1983 släpptes också bandets första fullängdare Rasera.[6] Låtarna var skrivna av både Thåström och Stry men Stry sjöng bara själv på ett par stycken av dem. Bandet turnerade under hela 1983 över hela Sverige.

Imperiet släppte 1984 en självbetitlad mini-LP varefter dock Stry Terrarie valde att lämna bandet.[7] Imperiet fortsatte turnera utan Stry, nu för första gången även utanför Sverige med spelningar i Danmark, Norge och Island. Senare samma år släpptes också genombrottssinglarna "Du ska va president" och "Fred".

Genombrott: 1985-1987[redigera | redigera wikitext]

Under inspelningen av bandets tredje LP Blå himlen blues så fick Gurra lämna bandet och ersattes av Fred Asp.[8] Det följande turnén blev en succé och Imperiet var plötsligt ett band på allas läppar. Under hösten släpptes sedan singeln "Balladen om briggen Blue Bird av Hull" / "Märk hur vår skugga" in och Imperiet blev nu kända även utanför rockkretsarna. Flera turnéer följde och nu fick dessutom det amerikanska skivbolaget AMC upp ögonen för bandet. Flera låtar spelade in översatta till engelska och släpptes på singel och maxi-singel. Imperiet turnerade nu dessutom till Nicaragua, Mexiko, Kuba och USA och medverkade i flera engagemang för ANC. Delar av intäkterna till live-skivan 2:a augusti 1985 som släpptes hösten 1985 gick direkt till ANC.

Sommaren 1986 spelades LP:n Synd in vilken släpptes under hösten. Albumet bröt mot det tidigare rockanslaget till ett tyngre, mer poetiskt sound. Recensionerna var blandade men Imperiet fortsatte att turnera under merparten av 1987. Under slutet av året reste bandet till Amsterdam för inspelning av ett album helt på engelska. Låtarna var alla översätta nyinspelningar av gamla låtar. Processen med inspelningen blev tung och slitningarna som uppstod kulminerade i att Per Hägglund fick lämna bandet.[9]

Slutet: 1988[redigera | redigera wikitext]

Imperiet fortsatte med enbart Thåström, Christian Falk och Fred Asp. Det engelska albumet Imperiet släpptes i mars 1988 men blev ingen framgång.[10] Den efterföljande europeiska turnén kantades av låga publiksiffror och flera inställda spelningar. Parallellt med det engelska albumet hade dock bandet spelat in ännu en fullängdare med nya, svenska låtar. Tiggarens tal släpptes i maj 1988 och en stor svensk folkparksturné planerades till sensommaren. Innan turnén hann starta bestämde sig dock Thåström för att bandet skulle läggas ner. Den 19 juli 1988 meddelades att Imperiet skulle lägga av men att bokade spelningar skulle genomföras som planerat.

Avskedsturnén blev framgångsrik och den 11 september gjorde Imperiet sin sista spelning i Sverige. Under hösten släpptes ett samlingsalbum betitlat Imperiet med några outgivna låtar och liveinspelningar från avskedsturnén. Riktigt slut var det dock inte riktigt. Under december genomfördes ytterligare två spelningar i Nicaragua och en allra sista, i Costa Rica, den 6 december 1988.[11]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Efter uppbrottet fortsatte Thåström som soloartist där han fortsatte att spela Imperiets låtar. Christian Falk blev framgångsrik musikproducent och gav även ut två skivor i eget namn innan han avled i juli 2014. Fred Asp släppte ett soloalbum 1990 och har fortsatt jobba med musik. Stry Terrarie bildade flera band efter Imperiet och spelar sedermera som soloartist. Per Hägglund har spelat med Thåströms solo-projekt och jobbar numera som musikagent.

Fem samlingsskivor har också utkommit efter Imperiets uppbrott. Den första var Kickar som kom 1990 och fokuserade på singlar med mycket material från Rymdimperiet-tiden. 1995 släpptes Greatest Hits som också innehöll re-mixade versioner av flera låtar. Samlingen Alltid rött - alltid rätt kom 2002 följd av Klassiker 2007. 2009 släpptes slutligen boxen Silver, guld & misär som innehöll de flesta låtar utgivna på svenska samt en del outgivet material. Även en video-DVD medföljde.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Senaste medlemmar
Tidigare medlemmar
Livemedlemmar
  • Mikael Hagström – diverse instrument (1985)
  • Johan Söderberg – slagverk (1987)
  • Peter Puders – gitarr (1987–1988)
  • Stefan Blomqvist – keyboard (1987–1988)
  • Mats Persson – trummor (1988, sista spelningen)

Bidragande musiker (studio)[12]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Diskografi under namnet Rymdimperiet[redigera | redigera wikitext]

  • 1981 – "Vad pojkar vill ha" (singel)
  • 1982 – "Alltid attack" (maxi-EP)
  • 1983 – "Felrättsnettheltfelrättsnett"

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Imperiet – levande i Hultsfred – intervju med Stry Terrarie
  2. ^ [a b c] Biografi av Lars Lovén på allmusic.com
  3. ^ groove.no Intervju: Ebba Grön 30 år
  4. ^ "Alltid rött, alltid rätt" på Discogs
  5. ^ Konsertrecension ur Schlager 4/1983. Text: Håkan Lagher: Kolingsborg första giget 830413
  6. ^ Rasera på Discogs
  7. ^ Strys nya Imperium (från Slitz 1/86)
  8. ^ Aftonbladet – intervju med Joakim Thåström
  9. ^ groove.no: Intervju: Per Hägglund (Imperiet)
  10. ^ Aftonbladet: ”Vi kastade ut sängen i kanalen” (intervju med Imperiet)
  11. ^ mikaelwiehe.se: Nu är det slut med Imperiet
  12. ^ Diskografi på Discogs
  13. ^ Recension av Silver, guld & misär på groove.no

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]