Ingeborg Bachmann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ingeborg Bachmann
Bachmann bueste.jpg
Pseudonym Ruth Keller
Född 25 juni 1926
Österrike Klagenfurt
Död 17 oktober 1973 (47 år)
Italien Rom
Yrke Författare, översättare
Nationalitet Österrike Österrikisk
Språk Tyska

Ingeborg Bachmann, född 25 juni 1926 i Klagenfurt, Österrike, död 17 oktober 1973 i Rom, Italien, var en österrikisk författare, poet och översättare, även känd under pseudonymen Ruth Keller.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bachmann föddes i Klagenfurt i Kärnten. Mellan 1945 och 1950 studerade hon filosofi, psykologi och germanistik vid universiteten i Innsbruck, Graz och Wien. 1950 disputerade hon i filosofi vid universitetet i Wien med en avhandling om Martin Heidegger.

Efter examen arbetade Bachmann som scripta och redaktör vid den österrikiska radiostationen Rot-Weiss-Rot, vilket gjorde det möjligt för henne att få en översikt över samtida litteratur samtidigt som hon hade en fast inkomst. Dessutom sändes hennes första radioteater på stationen. Hennes litterära karriär tog ytterligare fart genom kontakten med Hans Weigel och den litterära grupperingen Gruppe 47, vars medlemmar bland annat inkluderade Ilse Aichinger, Paul Celan, Heinrich Böll, Marcel Reich-Ranicki och Günter Grass.

1953 beslutade hon sig för att leva på sitt författarskap och flyttade till Rom, Italien, där hon under följande år skrev dikter, essäer, operalibretton och noveller vilka snart gav henne berömmelse och flera priser. Hennes relation med den schweiziske författaren Max Frisch, (1911-1991) förde henne senare till Schweiz.

Bachmanns verk fokuserar huvudsakligen på teman som jagets möjligheter att existera, göra motstånd mot liknöjdheten och våga bryta upp samt språkfilosofi, det senare i den österrikiska filosofen Ludwig Wittgensteins tradition. Hennes doktorsavhandling visar hennes växande desillusionering avseende Heideggers existentialism, vilken delvis löstes genom hennes växande intresse för Wittgenstein, vars bok Tractatus logico-philosophicus, 1921 signifikant påverkade hennes relation till språket.

Bachmann dog på ett sjukhus i Rom, 17 oktober 1973, tre veckor efter att en brand utbrutit i hennes sovrum. Vad hon egentligen dog av är omtvistat.

Ingeborg Bachmanns Pris[redigera | redigera wikitext]

Ingeborg Bachmanns Pris som årligen utdelas i Klagenfurt, har namngetts efter henne.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Ingeborg Bachmanns dikt Wahrlich som väggdikt på Nieuwe Rijn 94 i Leiden.
  • 1952Ein Geschäft mit Träumen (hörspel)
  • 1953Die gestundete Zeit (diktsamling)
  • 1954Die Zikaden (hörspel)
  • 1956Das erstgeborene Land (hörspel)
  • 1956Anrufung des Großen Bären (diktsamling)
  • 1958Der gute Gott von Manhattan (hörspel)
  • 1959Die Wahrheit ist dem Menschen zumutbar
  • 1959Frankfurter Vorlesungen
  • 1960Der Prinz von Homburg (libretto, musik av Hans Werner Henze)
  • 1961Das dreißigste Jahr (novellsamling)
  • 1965Ein Ort für Zufälle
  • 1965Der junge Lord (libretto, musik av Hans Werner Henze)
  • 1971Malina (roman, filmatiserad 1991)
  • 1972Simultan (novellsamling)
  • 1978Der fall Franza (fragment, utgivet postumt)
  • 1978Requiem für Fanny Goldmann (fragment, utgivet postumt)
  • 1978Erzählungen (noveller, postumt)
  • 1978Essays. Reden. Vermischte Schriften. Anhang
  • 1980Frankfurter Vorlesungen. Probleme zeitgenössischer Dichtung
  • 1983Wir müssen wahre Sätze finden. Gespräche und Interviews
  • 1985Die kritische Aufnahme der Existentialphilosophie Martin Heideggers
  • 1995Todesarten (ofullbordad romantrilogi)
  • 2000Ich weiß keine bessere Welt (dikter)
  • 2000Poetische Korrespondenzen (med Paul Celan)
  • 2004Briefe einer Freundschaft (Brev till Hans Werner Henze)
  • 2005Kritische Schriften

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • 1963 – Det trettionde året: noveller (Das dreissigste Jahr), översättning Arvid Brenner (Bonnier)
  • 1964 – "[Dikter]". Ingår i antologin Fyra tyska poeter (Bonnier)
  • 1976 – Bröd och salt [dikturval], översättning Johannes Edfelt (Coeckelberghs)
  • 2009 – Malina (Malina), översättning Linda Östergaard (Salamonski)
  • 2012 – [Brevväxling med Paul Celan i: Brev: samt brevväxlingen mellan Paul Celan och Max Frisch och mellan Ingeborg Bachmann och Gisèle Celan-Lestrange (Herzzeit), översättning Linda Östergaard [Bachman, Frisch, Celan-Lestrange, efterord och tidslinje], Lars-Inge Nilsson [Celan] (Ellerströms)
  • 2014Vandra, tanke – samlade dikter, översättning och efterord Linda Östergaard (Ellerströms)
  • 2016Utplåna fraserna – föreläsningar, tal och utvalda texter, översättning och förord Linda Östergaard (Ellerströms)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Detta är helt eller delvis en översättning från Engelskspråkiga Wikipedia
  • Bonniers författarlexikon över utländsk litteratur ISBN 91-0-057321-3
  • Libris

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]