Hans Werner Henze
| Hans Werner Henze | |
 Hans Werner Henze (1960) | |
| Levnad | |
|---|---|
| Född | 1 juli 1926 Gütersloh, Tyskland |
| Död | 27 oktober 2012 (86 år) Dresden, Tyskland |
| Begravd | Lazio[1] |
| Tonsättare | |
| Aktiva år | 1946–2011 |
Hans Werner Henze, född 1 juli 1926 i Gütersloh, död 27 oktober 2012 i Dresden,[2] var en tysk tonsättare.
Henze växte upp i Hitlertidens Tyskland som han kom att betrakta som ett kulturellt fängelse. 1944 inkallades han till armén men återvände efter en kort tid som brittisk krigsfånge till sina musikstudier. Han var elev till bland andra Wolfgang Fortner, och framträdde 1946 på sommarkurserna i Darmstadt och skrev en förbluffande mängd verk i många stilarter. Han tillhör den första efterkrigsgenerationen tyska tonsättare. Efter studier för Fortner och René Leibowitz var Henze 1948-49 verksam som musikalisk ledare för Heinz Hilperts Deutsche Theater i Konstanz. Efter att ha avslutat sin verksamhet som konstnärlig ledare för baletten vid Staatstheater Wiesbaden (1950-53), bestämde han sig för att i fortsättningen bo i Italien. Som tonsättare står han operakonsten särskilt nära, en form som han - i motsats till efterkrigstidens avantgardetonsättare - aldrig har betraktat som föråldrad, utan alltid har använt som ett forum för dagsaktuella och allmängiltiga frågeställningar. Genom att han har tagit sig friheten att använda sig av alla de olika stilmedel som han anser vara adekvata för att förtydliga såväl verbalt som icke-verbalt innehåll, har han undvikit avantgardemusikens trender och har blivit älskad av publiken.
Verk (i urval)[redigera | redigera wikitext]
Scenisk musik och vokalmusik[redigera | redigera wikitext]
- Das Wundertheater (1949), opera till libretto av tonsättaren efter Miguel Cervantes epos El retablo de las maravillas (1605).
- Ein Landarzt (1951), radioopera till libretto av tonsättaren efter novellen av Franz Kafka (1918).
- Boulevard Solitude (1952), opera till libretto av Grete Weil och Walter Jokisch efter Prévosts roman Manon Lescaut.
- Das Ende einer Welt (1953), radioopera till libretto av Wolfgang Hildesheimer.
- König Hirsch (Kung Hjort) (1956), opera till libretto av Heinz von Cramer efter Carlo Gozzi.
- Der Prinz von Homburg (1960), opera till libretto av Ingeborg Bachmann efter Heinrich von Kleist.
- Elegi för unga älskande (Elegie für junge Liebende) (1961), opera till libretto av W.H. Auden och Chester Kallman.
- Der junge Lord (Den unge lorden) (1965), opera till libretto av Ingeborg Bachmann.
- Die Bassariden (Backanterna) (1966), opera till libretto av W.H. Auden efter Euripides drama Backanterna.
- Das Floß der Medusa (1968), oratorium till libretto av Ernst Schnabel, tillägnat Che Guevara.
- We Come to the River (1976), opera till libretto av Edward Bond.
- Den engelska katten (Die englische Katze) (1983), opera till libretto av Edward Bond efter Honoré de Balzac.
- Das verratene Meer (Det förrådda havet) (1990), opera till libretto av Hans-Ulrich Treichel efter Yukio Mishimas roman Sjömannen som föll i onåd hos havet.
- Venus und Adonis (1997), opera till libretto av Hans-Ulrich Treichel efter ett poem av Shakespeare.
- L'Upupa und der Triumph der Sohnesliebe (2003), opera med libretto av tonsättaren.
- Phaedra (2006), konsertopera till libretto av Christian Lehnert.
- Gisela! (2010), opera med libretto av kompositören
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia, (Källa från Wikidata)
- ^ ”Famed German composer Hans Werner Henze dies”. BBC News. 27 oktober 2012. http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-20109290. Läst 27 oktober 2012.
|