Ingrid Wallberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingrid Wallberg

Ingrid Wallberg, född 4 maj 1890 i Halmstad, död 23 januari 1965,[1] var en svensk arkitekt. Hon är känd för sina modernistiska bostadshus och för sitt samarbete med HSB. Hon var den första kvinnliga arkitekten att öppna egen verksamhet i Sverige.[2][3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Villa på Prytzgatan i Örgryte i Göteborg av Ingrid Wallberg och Alfred Roth.
Radhus på Brödragatan i Örgryte i Göteborg av Ingrid Wallberg
Sofiagatan 48 A i Bagaregården, flerfamiljshus i kvarteret Helagsfjället, ritat 1929-30 för HSB av arkitektkontoret R&W – arkitekterna Roth och Wallberg.

Wallberg växte upp i en förmögen familj vid Slottsmöllan i Halmstad, där familjen ägde textil- och tegelindustrier – Wallbergs Fabriks AB och Slottsmöllans tegelbruk.[2] Hon bodde tillsammans med sina föräldrar Alfred Wilhelm och Lotten Wallberg och syskon i Villa Ekebo, som fadern låtit bygga. Hon gick på flickskolan i Halmstad och sedan på Djursholms samskola i Djursholm.[4]

Hon gifte sig 1909 med arkitekten Albert Lilienberg och flyttade till herrgården Stora Gårda i Örgryte. Lilienberg hade då arbete som förste stadsplaneingenjör i Göteborg och Wallberg började arbeta som hans medhjälpare.[2] 1913 deltog paret i en stadsplaneringstävling i Chicago och kom på tredje plats. 1917 föddes parets son Björn (1917–1934).[5] Wallberg var länge engagerad i arbetarnas bostäder och lade tonvikten vid funktionalitet.[2]

1926 skilde sig Wallberg och Lilienberg, varpå Wallberg åkte med sonen till sin ena syster i Paris. Systern Lotti Jeanneret hade då gift sig med Albert Jeanneret, bror till den franske modernistiska arkitekten Le Corbusier. 1928 hade Wallberg ett halvårs praktik på Le Corbusiers kontor, vilket gav henne mycket inspiration för senare arbeten.[2]

I Paris träffade Wallberg också Alfred Roth, en schweizisk arkitekt, som flyttade med Wallberg tillbaka till Göteborg. Där startade de ett eget arkitektkontor, som fick namnet R&W, och inledde ett samarbete med HSB. De skapade bostadshus för HSB, men även radhus och villor. Ofta stoppades byggplanerna av konservativa grannar. Byggplaner stoppades även i Regeringsrätten. Roth flyttade tillbaka till Schweiz efter två år och lämnade Wallberg att driva arkitektkontoret i Göteborg.

Ett exempel på Wallbergs funktionalism är ett bostadsområde i stadsdelen i Örgryte i Göteborg. Det var då stadens första funktionalitiska bostadsområde (1934–1943). Wallberg drev arkitektkontoret fram till början av 40-talet då hennes far avled och hon flyttade till Halmstad för att leda familjeföretaget.[2] I Halmstad fortsatte hon även att arbeta som arkitekt.[4]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Övervåning på herrgården Stora Gårda, Örgryte i Göteborg (1928)
  • Villor, radhus och hyreshus exempelvis: Bostadshus för HSB, Sofiagatan 48-56, Bagaregården i Göteborg, (1929–30 tillsammans med Alfred Roth)
  • Landshövdingehus, Fjällgatan 7-9, Stigberget i Göteborg (1930)
  • Fritidshus i Kungsbacka (1930)
  • Radhus, Bångejordsgatan, (1931–35)[6]
  • Villa i Örgryte (1935)
  • Radhus, Brödragatan 18, , Örgryte i Göteborg (1937)[7]
  • Villor, Thorild Wulffsgatan, Änggården i Göteborg (1938).[8]
  • Bostadshus i Halmstad, bland annat radhus vid Smedsängsgatan, Skånegatan och Gymnasiegatan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ingrid Wallberg, svenskgravar.se.
  2. ^ [a b c d e f] ”Ingrid Wallberg – En modernistisk arkitekt”. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121025130435/http://stadshem.se/ingridwallberg.html. Läst 15 november 2012. 
  3. ^ Caldenby, Claes; Linde Bjur Gunilla, Ohlsson Sven-Olof, Engström Krister (2006). Guide till Göteborgs arkitektur. Stockholm: Arkitektur i samarbete med Göteborgs stadsbyggnadskontor och Formas. sid. 14-15. Libris 10203533. ISBN 91-86050-67-2 
  4. ^ [a b] Werner 2006
  5. ^ Bjur, Hans; Engström Krister (2018). Lilienbergs stad: Göteborg 1900-1930 (Första upplagan). Stockholm: Balkong. sid. 13-16. Libris 20872931. ISBN 978-91-87553-23-3 
  6. ^ Caldenby, Claes; Linde Bjur Gunilla, Ohlsson Sven-Olof, Engström Krister (2006). Guide till Göteborgs arkitektur. Stockholm: Arkitektur i samarbete med Göteborgs stadsbyggnadskontor och Formas. sid. 224-225. Libris 10203533. ISBN 91-86050-67-2 
  7. ^ Niklasson, Olle (2014). Fyrtiotvå hus och en bockkran i Göteborg. Göteborg: Tre böcker. sid. 84-86. Libris 16997623. ISBN 978-91-7029-752-6 
  8. ^ Caldenby, Claes; Linde Bjur Gunilla, Ohlsson Sven-Olof, Engström Krister (2006). Guide till Göteborgs arkitektur. Stockholm: Arkitektur i samarbete med Göteborgs stadsbyggnadskontor och Formas. sid. 148-149. Libris 10203533. ISBN 91-86050-67-2 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bjur, Hans; Engström Krister (2018). Lilienbergs stad: Göteborg 1900-1930 (Första upplagan). Stockholm: Balkong. sid. 13-16. Libris 20872931. ISBN 978-91-87553-23-3 
  • Caldenby, Claes; Linde Bjur Gunilla, Ohlsson Sven-Olof, Engström Krister (2006). Guide till Göteborgs arkitektur. Stockholm: Arkitektur i samarbete med Göteborgs stadsbyggnadskontor och Formas. sid. 14-15, 148, 218, 224. Libris 10203533. ISBN 91-86050-67-2 
  • Niklasson, Olle (2014). Fyrtiotvå hus och en bockkran i Göteborg. Göteborg: Tre böcker. sid. 84-86. Libris 16997623. ISBN 978-91-7029-752-6 
  • Werner, Helena (2006). Kvinnliga arkitekter: om byggpionjärer och debatterna kring kvinnlig yrkesutövning i Sverige. Gothenburg studies in art and architecture, 0348-4114 ; 23. Göteborg: Acta Universitets Gothoburgensis. Libris 10236287. ISBN 91-7346-571-2 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hundrade och en Göteborgskvinnor / Lisbeth Larsson (red). Arkiv i väst, 0283-4855 ; 22. Göteborg: Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg. 2018. sid. 214-216. Libris 22682935. ISBN 9789198465747 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]