Isabellastenskvätta

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Isabellastenskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Каменка-плясунья у норы с добычей.jpg
Isabellastenksvätta på häckplats
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteStenskvättor
Oenanthe
ArtIsabellastenskvätta
O. isabellina
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe isabellina
AuktorTemminck,1829
Hitta fler artiklar om fåglar med

Isabellastenskvätta[2] (Oenanthe isabellina) är en liten fågel som tillhör ordningen tättingar.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar från södra Ryssland och Centralasien till norra Pakistan. Den är en flyttfågel som övervintrar i Afrika och Indien. Den är en sällsynt gäst i västra Europa och har även anträffats i Sverige ett 20-tal gånger.[4]

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[5][6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Isabellastenskvättan kan förväxlas med en stenskvätta i höstdräkt. Till skillnad från denna är isabellastenskvättan något större med sin längd på 15-16,5 centimeter. Den har också längre tarser, en mer upprätt hållning och bredare svart ändband på stjärten. Ett annat diagnostisk kännetecken för arten är dess svarta lillvinge som kontrasterar mot den annars rätt ljusa vingen. Könen är lika men hanen har i genomsnitt svartare tygel.

Beteende och biotop[redigera | redigera wikitext]

Isabellastenskvättan är en insektsätare som trivs på slätter eller sluttningar med kort gräs i varmt, torrt klimat till exempel i gränsen mellan naturstäpp och halvöken; gärna med spridda stenblock. Boet läggs ofta i ett hål i marken, till exempel i ett gnagarhål.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan drygt två miljoner och 6.230.000 par.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 264-265. ISBN 91-34-51038-9 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Oenanthe isabellina Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Isabellastenskvätta Arkiverad 7 november 2017 hämtat från the Wayback Machine., Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  5. ^ Sangster, G., P. Alström, E. Forsmark, and U. Olsson (2010), Multi-locus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  6. ^ Zuccon, D., and P.G.P. Ericson (2010c), A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]