Hoppa till innehållet

Isak Gustaf Clason

Från Wikipedia
Version från den 13 maj 2011 kl. 09.44 av B****n (Diskussion | Bidrag) (länkfix)
Ej att förväxla med Isak Gustaf Clason (1893-1964).
Isak Gustaf Clason med hustru

Isak Gustaf Clason, född 30 juli 1856 i Falun, död 19 juli 1930 i Rättvik, var en svensk arkitekt, professor i arkitektur vid KTH i Stockholm 1890-1904, förste intendent i Överintendentsämbetet 1903-1917, byggnadsråd 1917-23. Han var brorson till anatomen Edward Clason samt far till arkitekten och etsaren Gustaf Clason och arkitekten Peder Clason.

Utbildning och studieresor

Östermalms saluhall
Nordiska museet
Bünsowska huset
Norrlands nation

Clason antogs 1874 som elev vid Kungliga Tekniska Högskolan, de två sista åren utbildade han sig vid fackskolan för arkitektur. Mellan 1879-1881 gick han den kompletterande konstnärliga utbildningen vid Konstakademiens arkitekturskola. 1881 erövrade han efter en pristävling den kungliga medaljen och ett statligt resestipendium. Från sin studieresa till Spanien och Madrid 1883 skrev han hur fantastiska byggnader där finns, "Escorial först! Granit, granit, granit, gulgrå granit ute, granit inne, granit i golf, granit i tak". 1886 reste han genom de sydfranska städerna Marseille, Arles, Avignon, Nîmes och Narbonne, och i Toulouse beundrade han stadens medeltida tegelarkitektur. Han fortsatte norrut mot Tours och det var där han befann sig, omgiven av tidig fransk renässans, när han ritade sitt vinnande bidrag till en tävling om en fasad till Friedrich Bünsows bostadshus vid Strandvägen i Stockholm.

Liv och verk

Telegrafverkets standardtelefon från 1894, formgiven av Clason.

Clason kom under 1890-talet att anses som en förnyare som förespråkade användning av äkta material såsom tegel och natursten istället för den puts och gips som dominerade den samtida fasadarkitekturen. Clason reagerade också mot de av fönster nästan helt upplösta fasaderna och murytorna. Det var i och med byggandet av Bünsowska huset 1886-88 som Clason första gången helt kunde realisera de önskemål om materialäkthet och det samband mellan innehåll och form han sökte efter. Däremot hade han inget emot användandet av äldre stilar; tvärtom han var ju själv en eklektiker utbildad i Scholanders och Zetterwalls anda.

Å 1888 ritade Clason Östermalms Saluhall tillsammans med Kasper Salin, som även stod för den komplicerade inre gjutjärnskonstruktionen. Inför arbetet med Östermalms Saluhall hade Clason och Salin fått inspiration under en stipendieresa 1883 - 1886, då de studerade många nya exempel på tegelarkitektur i Nordtyskland, Italien och Frankrike. Särskilt i Frankrike fanns flera monumentala gjutjärnskonstruktioner av denna avancerade typ som skulle bli stommen i Östermalmshallens tegelkatedral, en konstruktion som var ny i Sverige.

Classon reagerade starkt emot samtidens tillämpning av äldre stilar och ansåg att de alltför rutinmäsigt klistrades på byggnader oavsett funktion eller behov. Han ansåg till exempel att den gotiska stilen som skapats huvudsakligen ur en religiös känsla, borde användas för religiösa byggnader och behov, medan till exempel renässansen var en stil lämpad för palatsbyggnader.

Clason ritade inte bara byggnader utan han formgav även en av Sveriges första standardtelefoner för Telegrafverket 1894. Han deltog 1925 med några Stockholmsbilder samt ett antal spanska och italienska motiv i utställningen Svenska akvareller. Han är representerad med teckningar i Nationalmuseum.

År 1889 blev han ledamot av Konstakademien, blev 1902 dess vice preses och 1918 preses. 1907 valdes han till ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.[1] 1917 utnämndes han till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet. Invaldes 1919 som ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

Verk i (urval)

Ordnat efter årtal

Källor

  1. ^ Clason, Isak Gustaf i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)

Se även

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Isak_Gustaf_Clason&oldid=14124742”