Istarski gonic

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Istarski gonic
Istrische Bracke.jpg
Korthårig istarski gonic
Rasgrupp (FCI) Grupp 6, sektion 1
Drivande hundar (mellanstora raser)
Rasgrupp (SKK) Grupp 6 Drivande hundar, samt sök- och spårhundar
Ursprungsland Kroatien Kroatien
Specialklubb Svenska Stövarklubben
Varianter kratkodlaki (korthårig)
ostrodlaki (strävhårig)
Rasstandard FCI 151 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
FCI 152 (doc) (engelska)
Vikt ca 18 kg
Mankhöjd 44 - 56 cm

Istarski gonic, även istrisk stövare är en hundras från halvön Istrien i Kroatien vilken används som jakthund, och den räknas som en stövare i Sverige.

Den kan vara korthårig eller strävhårig, vilka räknas som separata raser, med var sin rasstandard.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Drivande hundar från Istrien med samma karakteristiska färgteckning finns avbildade i regionen sedan renässansen; i Mariakapellet i Berem nära Pazin finns en freskomålning från 1474. Den strävhåriga varianten är av senare datum; den tillkom genom inkorsning av österrikiska och franska stövare under 1800-talet. Denna variant som är något högre och tyngre deltog första gången på hundutställning i Wien 1866. 1924 startades stamboken för de korthåriga som erkändes av den internationella hundorganisationen FCI 1949. Rasstandard skrevs dock inte förrän 1969.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Från början användes hundarna som viltspårhundar för jakthögvilt. Med tiden har de framförallt använts för jakt på hare och räv samt vildsvin. Traditionellt använder kroatiska jägare två hundar: en äldre väl injagad hund och en unghund som får följa med för att lära sig. Rasen har ett klart klingande drevskall.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Färgen beskrivs i standarden som snövit med enstaka orangea tecken, främst på öronen, men de kan även förekomma på huvudet, vid svansroten eller på kroppen.

Källor[redigera | redigera wikitext]